Perfekt distribution av program eller bara fläskigt?
Jag tog en tur med hjälp av terminalen på min nya MacBook, jag är ju ny i OS X-träsket, och tänkte ta reda på hur Apple löst biten med installation av programvara och delade bibliotek. Jag hade mina aningar om att de hade löst det genom att inkludera alla bibliotek i den magiska ikonen (som egentligen är en mapp), och så verkar det också vara.
Om det inte hade varit för att man kan ha flera kopior av samma bibliotek på maskinen så tycker jag det är jäkligt användarvänligt. Alla program har alltid rätt version av sina bibliotek och de flyttas med när man flyttar "programmet".
Jag är van att kompilera precis allt från pkgsrc till NetBSD så jag har svurit både en och två gånger när det blir strul med biblioteksversioner. Jag längtar tills den dag pkgsrc-snubbarna fixar så att man kan ha flera versioner av ett bibliotek installerat och hojtar när ett gammalt inte längre länkas av något program. Tills dess verkar Apple ha tagit fram en bruteforce-lösning som på ytan är elegant.
Tycker ni det är en bra lösning på problemet?
Nu när jag ändå är här, skulle ni rekommendera att uppgradera hårddisken på en MacBook från 5400 -> 7200? Jag är ute efter utrymme men kan även tänka mig en snabbare rotation om det ger någon upplevd skillnad i prestanda. Är lite osäker dock om det ränkas till DIY och inte bryter garantin.
En sista fråga, hur normalt är det att jag lyckats använda 11.7GB virituellt minne? Jag har 512MB fysiskt minne, och har blivit gråhårig alla gånger jag väntat på att den där j**la badbollen skall försvinna ur min åsyn. Har nu två 1GB-stickor som dyker upp imorgon, men det måste ju gå att slimma ner minnesåtgången i mjukvaran, eller är det kört?
Jag har lika mycket fysiskt minne i min NetBSD-burk och har endast ett fåtal gånger sett swapen användas. Och den plågar jag betydligt hårdare än Mac:en...
Thx!
