Livets svårigheter

Jag kan också skriva på listan, jag måste nu sälja en sak att få pengar till hyran, är likaså utan arbete eller någon inkomst. Även kört med flickvän.
*edit* tog bort text.

Kan inte säga att jag känner igen situationen, men man vet ju aldrig. När som helst kan det ju skita sig, fast jag tänker inte gå runt och oroa mig över det. Dock är man ju tillräckligt försiktig för att se till att man inte hamnar där. Men ibland går vissa saker aldrig att undvika eller förutse.

Känns fel av mig att klaga.
Men orkar inte med mitt nuvarande jobb just nu, har ingen ork att pendla längre. Känner att man inte kan avancera uppåt på jobbet, ingen direkt karriär's-stege att ens försöka klättra uppför.

Inget fel att klaga på det där. Man måste ju röra på sig, annars förtvinar man ju. Skaffa något som du tror du knappt klarar av (typ ekonomiansvarig på någon stor enhet för ett multinationellt företag), och kämpa järnet!
Jag skulle byta om det tog mer än det gav. Man kan inte gå omkring och tänka som Arbetsförmedlingen, då skulle Sverige snart gå på knäna.

För att låta lite äckligt glad och positiv.
Själv håller jag på och vänder mitt smått gigantiska sjunkande fartyg mot ytan. Jag tror t.o.m. att jag är över ytan nu och en bit upp i luften av bara farten, längesen jag kollade läget hos mig själv
Förlorade mycket, men hade som tur var hamstringar och kompisar och föräldrar som gav allt, så jag inte bara överlevde, stundtals var jag t.o.m. vid liv ^^
Allt förändrades egentligen när jag fick jobb. Slutade "terrorisera", gav mig fan på att göra allt den raka vägen och ta hämnd på världen senare.
Fy fan vad jag älskar jobba
Nu går allt i en sådan rasande takt att jag inte fattar att jag var lika gammal förra veckan. Och inte nog med det, jag är snorrik för att vara lilla mig ^^

Nu väntar jag mig snart sju års olycka, att lägenheten brinner och att mina många Katter och mina fåtal huntar dör.

Innan detta då?
Minns inte så noga.. jag tror jag var sängliggandes, koncentrerade mig på att andas och inte tänka. Kanske att jag sökte jobb men inte fick något. Kanske att jag var vilsen i lilla Sverige. Och kanske att jag inte hade några pengar alls ett kort tag. Har även för mig att kontakter kom och gick, att några ville väl och andra ville mindre väl (aj min arm!)
Tror det var någon tjej för längesen som sa åt mig att dra, men det kan ha varit rena rama fantasierna Hon kanske tiggde pengar eller ville slåss.. minns inte längre

Summa-kardemumma.
Livet är skit, gäller bara veta hur man tillagar't för att det inte ska smaka som det låter.
Tjejer är vind, därför ska man göra väder ofta.
Pengar är onödigt men bra att ha.
Man kommer längst om man ligger riktigt stilla när man vilar.
Chocklad är gott och nyttigt.
Kompisar är också en sorts tjejer och en sorts chocklad.

Träffa en läkare och försök få nåt antidepp. Zoloft hjälper många t.ex.

Är inte det lite att sopa problemen under mattan?

Behöver absolut inte vara så. Men i detta fall verkar det som att du har mer rätt än fel, ifrån vad vi fått höra

Hur då?

SSRI kan hjälpa många att ta tag i saker och ting när de inser att allt faktiskt inte var så hopplöst som man föreställde sig.
Naturligtvis ska inte alla som mår dåligt börja knapra SSRI, utan det är mer om nedstämdheten håller i sig länge och/eller sätter sig i vägen för att man fixar sitt liv.

Jag har inte läst något som antytt att någon i tråden nödvändigtvis skulle ha hjälp av SSRI, så jag vet inte riktigt om jag tycker att Enduros tips var på sin plats. Att i förväg veta vad man vill ha för behandling innan man ens träffat läkaren är ofta fel väg att gå.
Men det kan ju vara värt att prata med någon om man tycker att sin situation är hopplös.

Det finns inga piss jobb, bara piss lön.

Nu påstår inte jag att du bara sökt toppen jobb men jag jobbar just nu på en plantskola, jag gör allt från att rensa ogräs till att klippa ner växter till att vattna växter, själva jobbet är hur tråkigt som helst men vi har skit kul på jobbet, med rätt inställning blir vilket jobb som helst roligt.

Vet inte riktigt varför jag skriver detta inlägg, något att ha i bakhuvudet när du söker jobb kanske.

Om jag var i din sits skulle jag nog sticka till Norge o jobba lite, dels för att komma bort från det trista vardags livet och dels för att tjäna pengar som du kan roa dig med/betala hyran.

Lycka till! Livet suger helt enkelt, ibland. Men ack så roligt det kan vara!

Joo det hjälper, men tänk på att man måste ta itu med själva problemet som orsakar depressionen och inte bara använda anti-dep. och lugnande medel. Man måste även tänka på att man blir beroende av medicinen och att man blir trött och personligheten kan förändras.

Du har säkert rätt då du kan betydligt mycket mer om ämnet än jag. Jag tycker ändock att trådskaparen inte verkar vara riktigt så illa däran att mediciner är det första han bör pröva.

Absolut, jag håller helt med dig.
Att må dåligt när man råkat ut för tråkigheter är helt som det ska, det är där för att man ska ta sig ur tråkigheterna.

Att trötthet är en vanlig bieffekt av SSRI stämmer tyvärr, men det är långt ifrån alla som upplever detta. Något beroende får man däremot inte av SSRI, vissa ångestdämpande är det ju dock.
Personlighetsförändran får man naturligtvis, det är vad man är ute efter. Men visst, vissa upplever att delar av personligheten som man inte var ute efter att förändra förändras. Men jag tror inte att detta är speciellt vanligt bland just SSRI.

Nu blev det lite mycket diskussion om antidepp där det inte hör hemma, vill någon diskutera det mer så finns det ju redan en tråd om det.

Förvisso så ser jag nu att Oddball skrev att han börjar få mindre ork att ta tag i saker, då skulle medicinering vara ett allternativ. Men det är ju inget någon här i tråden kan avgöra i slutändan.

Håller med er om att medicin är fel väg att gå om man bara hamnat i en tillfällig svacka, men det kan vara bra att känna till att det hjälper, eftersom att problemen TS har väldigt lätt kan utvecklas till en depression.

Borde uttryckt det lite tydligare.

Jag vill också skriva på listan. Det senaste halvåret har det hänt så oerhört mycket i mitt liv. Mest jobbiga, men även några bra. Kan ju rada upp dom:

Dåligt:
Pappas cancer börjar bli allvarlig
Flickvännens lillasyster har allvarlig anorexi
Flickvännen har varit otrogen 2 ggr på en månad
Flickvännen jättedeprimerad med självmordstankar
En syster som inte pratar med mig längre
En syster som är jättedeprimerad
Katten är borta, troligen död.
Hårddisk med hela mitt liv har kraschat.
Fått sparken
Blivit nekad socialbidrag = fattig som en räka

Bra saker:
Fått förstahandskontrakt på central trea
Fått nytt bra fast jobb
Katten har fått ungar

har säker glömt något, men som ni ser så är mitt liv inte heller någon dans på rosor längre =/ Så du är inte ensam Oddball. Vi skulle ta och samlas alla deppade sweclockare och bara peppa varandra och grilla korv eller nåt

Ähh du lär känna dig själv som nån annan sa. Mediciner är inte att tänka på. De jävla psykologerna pumpar ut anti depp till alla nu. Går man dit och säger att man känner sig lite dålig så får man recept på anti depp. direkt.

Sluta bry dig så mycket om ditt ex(ja vet lättare sagt än gjort). Lär känna dig själv och se till att börja tycka om dig själv. Det är enda sättet att gå vidare. Men nu har jag äntligen kunnat köpa mig en bostadsrätt med lite ekonomiskt stöd från farsan. Så nu kanske jag kan börja leva som en normal 22åring.

Jag kan skriva upp massa dåliga saker som hänt mig och mitt liv och familj men det är onödigt. Positive thinking is the way to do it! Och se också till att göra nånting med all din tid som du har nu och fastna inet framför datorn det drar bara ner en ännu mer.