Agnostiker vs Ateist
Det uppkom en diskussion om hurvida man ska klassa sig som agnostiker eller ateist i en annan helt orelaterad tråd, så jag tänkte att jag gör en separat tråd av detta så slipper den andra bli offtopic. Jag klipper in konversationen från den andra tråden som start i denna. Jag hoppas det är ok för de (den) inblandade. Givetvis får (och bör) andra delta också, annars skulle jag tagit det på PM.
Ursprungligen inskrivet av Dalhedaren
Jag gissar på att du är ateist eller nått?
Brukar ofta vara ateister som visar hat mot religioner. Jag är agnostiker btw, så jag är inte troende.
Ursprungligen inskrivet av Zartax
Du vågar bara inte ta ställning?
Ursprungligen inskrivet av Dalhedaren
Hahaha!
Många som säger det till mig. Jag blev det komiskt nog efter jag hade sett filmen Alive. En kille vägrar be för han är agnostiker. Så jag wikiade lite om agnostiker och insåg att det är det bästa kompromissen som finns.
Jag kan helt enkelt inte veta vad som händer fören jag dör. Eftersom jag vill tro på liv efter döden, men tycker att de andra religionerna inte är något för mig så ser jag ingen annan tro för min del
Ursprungligen inskrivet av Zartax
Det är skillnad på att vara agnostisk när man filosoferar och att vara det i praktiken. Eftersom i princip det enda vi kan veta med säkerhet är att vi själva existerar så borde vi vara agnostiska inför allt annat. Men begreppet tappar lite mening då. Så vad man bör titta på är hur man är i sin vardag inför de frågorna.
Ursprungligen inskrivet av Dalhedaren
Men du anser alltså att jag egentligen inte passar in som agnostiker? Förstog inte riktigt
Jag vet inte riktigt hur din inställning är och hur mycket du har funderat på saken, men det är vanligt att folk vill kalla sig agnostiker när de inser att vi faktiskt inte vet med total säkerhet. Så gjorde jag själv. Men problemet däri ligger att vi väldigt sällan kräver "total säkerhet" i informationen när vi annars påstår att vi vet, så varför ska det krävas i frågan om Gud? T.ex. är jag gnostisk (vetande) vad gäller jultomtens existens, vad gäller enhörningar och magi, trots att jag faktiskt inte kan veta med säkerhet. Men jag känner mig tillräckligt säker, och det är här som gränsdragningen sker, för att anse mig vetande. Vid hur stor säkerhet anser du dig veta saker, istället för att bara tro eller t.o.m. inte ta ställning?
If the answer to any question requires a leap of faith, is it really an answer at all?