Agnostiker vs Ateist

Varför drar du in matematik i det här? Det är en abstrakt konstruktion. Sen brukar ju vanligtvis induktionsbevis gå ut på att det räcker med att bevisa att ett tal stämmer för att det ska gälla även på alla andra tal.

Skulle jag släppa en boll 140 gånger för att se den falla och dessutom ha stöd av att saker verkar falla generellt sett, och inte ha något egentligen bevis för motsatsen. Skulle jag då plötsligt hävda att den kommer fara iväg uppåt den 141-gången så är jag antingen dum i huvet eller så tänker jag lura min publik och slänga upp den.

hur många försök som krävs är ju en subjektiv fråga. Vad gäller bollen så tycker jag det räcker med 1 försök för att kunna vara säker på att den kommer falla även nästa gång (då vi i första försöker utesluter att den skulle vara fylld med helium eller ligger i en vindtunnel eller dyligt).

Detta beror ju på att jag har en massa förkunskap om vad som händer när man släpper ett bollformat objekt.

Skulle jag däremot för första gången någonsin ta upp en boll och släppa den så skulle jag nog inte vara så värst övertygad ens efter 20-30 försök.

Det är lite som att ha en magisk 8:a och bara se nej hela tiden.. hur många försök måste man göra innan man kan vara säker på att det inte finns något ja? I teorin behövs det ju ett oändligt antal, men redan vid 10 försök så är sannolikheten för att det finns ett ja så liten att det börjar bli löjligt att tro på det.

Vad menar du med mindre bekant? vi har ju naturlagar (dvs modeller av verkligheten) som vi antar är korrekta. Om vi då undersöker något som vi kan härleda från dessa lagar så är det ju inte obekant. Vi har ju en jäkla massa experiment att luta oss tillbaka på.

Alltså, om jag tar upp en magisk 8:a (en boll med ett litet fönster i, när man skakar den så ska det komma upp ett svar) så kan jag anta att den inte alls är magisk och att det finns ett fixt antal svar i denna som är slumpmässigt fördelade.

Jag kan vidare beroende på storleken gissa hur många svar det kan finnas i denna.

Från detta kan jag förhoppningsvis dra en vettig slutsats kring hur många försök som krävs för att jag ska kunna hävda att det bara finns "ja" svar i denna.

Det du söker efter är gränsen för när något går från troligt till sant. Gränsen där dras väl när det inte längre finns någon praktisk betydelse mellan dessa.

tecken?

Tycker det räcker ganska väl med att vi kan förutsäga världen så pass väl som vi kan. Sen visst kan det finnas en deistisk gud, men vad är poängen med en sådan?

Det ska väl snarare vändas, hur många tecken på något behövs för att kunna tro på det. Och var går gränsen mellan tro och veta?

osv osv osv... Men det finns ju inget entydigt svar. Man ställer upp en modell, drar slutsatser från denna och testar sedan dessa slutsatser. Vid en viss evidensmängd så antar man att modellen stämmer. Då är den sann.

Hur mycket stöd som behövs varierar beroende på modellen, men gemensamt för samtliga vetenskapliga teorier är att det räcker med 1 motbevis för att den ska falla.

Nej precis, för det går inte att bevisa. Men har man lyckats flytta över troende till en ställning där de enbart förkunnar tro till en deistisk gud så borde steget till att visa hur korkat det är, vara ganska kort.

Det finns mängder av lovande teoretiska modeller som skulle "motbevisa" att gud skulle sitta i bakgrunden och styra naturlagarna.

Victor Stenger har tydligen diskuterat detta i sin bok "God: The Failed Hypothesis: How Science Shows That God Does Not Exist".
Jag har tyvärr inte läst den ännu, men att dömma av hans tidigare bok jag läst argumenterar den från att mycket (om inte det mesta) av det vi från vårt makroskopiska perspektiv ser som lagar egentligen är nödvändiga resultat av olika typer av invarians (typ Gauge invarians, Lorentz invarians etc).

... pluss en liten nypa av spontant symmetribrott.

Det skulle ju helt ta bort allt vad en gud kan påverka, och är dessutom precis vad man skulle förvänta sig om universum uppkommit spontant utan intelligens.

Universum kom till när gud tände på sin egen fjärt! Det har jag sett på Family Guy!

Den boken låter väldigt intressant. Ska nog läsa den någon gång. Det är ju bra att ha koll på alla möjligheter

Jag har läst boken. Stenger har lyckats ta upp hypotesen både ur filosofisk och vetenskaplig synvinkel. Stenger förklarar allt klart och tydligt, men ibland tycker jag han skriver lite väl primitivt och undviker detaljer vilket jag saknar eftersom jag vill följa hans resonemang. Generellt är populärvetenskaplig böcker roliga att läsa, men de är sällan bra för att lära sig.