Gulftown är Core i7 980X

En enda tråd kan bara använda en kärna i taget.

Att ha flera applikationer (en för varje kärna) fungerar bra så länge merparten av arbetet håller sig i kärnans register. Om alla applikationer måste använda minnet ofta, eller ännu värre hårddisken, så kommer kärnorna bli strypta på information att exekvera. Då blir det inte snabbare oavsett hur många och snabba kärnor du har tills dess du ökar bandbredden till minnet och hårddisken, eller andra I/O-enheter som bromsar.

Problemet med att dela upp arbete över flera kärnor är att det måste finnas tillräckligt mycket arbete för att uppdelningen ska löna sig. Om det bara är t.ex. ett fåtal tal som ska adderas så är "overhead:en" att skapa och "sync:a" trådar dyrare än att låta en och samma tråd göra arbetet. Grafik har en jävla massa data som ska bearbetas, men det tas redan om hand om en extremt flerkärning enhet nämligen GPU:n (eller flera GPU:s på samma grafikkort).

Har man inte mycket data så kan man dela upp själva arbetet i sig. Om det finns arbete som är helt oberoende av varandra så kan man låta en kärna göra ett visst arbete medans en annan kärna gör något annat. Men även här måste det löna sig att göra uppdelningen genom att det måste finnas tillräckligt med arbete att utföra.

Dessutom är det inte så lätt att skriva effektiva flertrådade program eftersom det är väldigt lätt att skapa buggar eller ineffektivitet som faktiskt gör programmet långsammare ("false sharing", t.ex.) än om det hade varit helt entrådat. Så utvecklarna av mjukvara ligger efter utvecklarna av hårdvara.

Åter igen, flerkärnigt lönar sig bara om du ska köra rätt applikationer, d.v.s. applikationer som
1) är flertrådade, och
2) har mycket data att bearbeta.

Alternativt, som saddam påpekade, så är flerkärniga processorer trevligt när du har virtuella maskiner, för då kan varje virtuell kärna tilldelas en kärna. Trevligt om du vill garantera att varje virtuell kärna alltid har lika mycket tillgång till CPU:n.