Låt mig måla dig en bild.
Året var 2005, en go sommardag som man spenderar på det absolut bästa sättet man kunde vid denna tiden.
Blizzards serverar ran heta precis som det lokala internetcafét, jag och mina bröder hade fått våran veckopeng som vi visste exakt hur vi skulle spendera. Bussen tog vi från Frölunda torg (Göteborg) ända till Askim, vi svettades oss blöta på bussen. Till viss del tack vare hettan men också denna obeskrivliga förväntant av att spendera en hel natt på ett internetcafé, du hörde rätt, nightgibb.
Plötsligt hör vi "Askim stationsväg nästa!", paniken slår till. Mina bröder börja skrika på mig att trycka på "stopp" knappen. I en fantastisk flick lyckades jag trycka in den röda knappen precis så att bussen kunde stanna. Vi kliver av bussen och börjar bege oss på vandringen till det lokala centrum, vi lämnar spår av svett efter oss när vi går. Plötsligt är vi framme, vi vet inte riktigt hur vi kom dit men vi hade nått destinationen.
Min äldsta bror tar tag i handtaget till cafét och slänger upp dörren, som en kanonkula så känner vi den hettan som pulserar i cafét. Det stinker svett, toast och jolt cola. Vi går stolt fram till kassan och högt annonserar "Vi ska nightgibba!" "Gött, 12,13 och 14 är era.". Jag frågar i panik om vart toaletten är då jag är så exalterad jag nästan kissar på mig.
Lite vatten i ansiktet och ett pepp-talk i spegeln och jag är redo. När jag kommer ut i cafét tar jag mig en bra titt runt om. Mina bröder har redan placerat sig i stolarna och man hör "tssSSS kr-POP" från jolten och därmed var kvällen officiellt startad. Mina bröder sitter nu inloggade i den fantastiska världen World of Warcraft och börjar farma i den ökända pvp zonen Western Plaguelands. Vi alla spelade på servern Lightning's Blade som (for the) Horde, en av mina bröder satt och spelade sin käraste 60 troll rogue.
I min rundgång av cafét ser jag en kille, inte många år äldre än mig själv vid den tiden (11) som sitter och spelar på en Alliance 60 human paladin som questar i Western Plaguelands. Jag av ingen anledning går fram till han och börjar prata, efter några minuter av konversation så frågar jag han "Vilken server spelar du på föresten?" hans svar vilket han kommer ångra till denna dagen var "Lightning's Blade". Som en blixt kom adrenalinet och i bakgrunden hör jag krigstrummorna bli högre och högre. Jag tackar för mig och går till min bror, min bror som älskar pvp, min bror som inte rört MC men har farmat rank 11, min bror som är rogue...
Lutar mig över och viskar i hans öra "Ser du killen därborta? *pekar* Han är alliance och farmar just nu i Andorhal". Inte en sekund gick innan jag fick svaret "Jag fixar det.". Min andra bror har hört vad vi pratar om och går AFK utan att tveka. Vi båda står och och hänger över min brors stol. Min bror har anlänt till Andorhal, han dismountar och börjar stealtha. Denna stackars paladin kommer inte ens veta vad som hänt honom. Min bror väntar på bästa tillfälle att slå till, paladinen sätter sig ner för att äta/dricka efter en mob fight. Vi kan inte låta detta tillfälle försvinna, han sakta tar sig fram bakom ryggen på paladinen. I ett snabbt svep så attackerar vi, det var knappt så att vi förstod vad som hade hänt då paladinen dog så fort.
Plötsligt hör vi från andra sidan bordet "Jävla f!tt rogue!!" och precis när vi hör det så brister vi alla ut i ett gappskratt. Istället för att fortsätta ganka honom och göra hans natt till slöseri så bestämmer vi oss att gå fram och berätta vad som har hänt. När han får reda på att vi spelar också på Lightning's Blade och att det var just min bror som dödade honom så började vi alla skratta. Kort därefter återgår vi till vårat spel och fortsätter spela. Vi såg han aldrig mer på cafét.
Ett och ett halvår senare, TBC har släppts och folk kan fortfarande inte riktigt stänga deras haka efter deras första åktur med flying mounts. Jag och min äldsta bror lvlar två alt's och är utanför Zul'Farrak i Tanaris väntandes på ytterligare spelare. Plötsligt får min bror en whisper, det är paladinen från internetcafét som pratar genom sin kompis konto. Vi bestämmer oss för att lämna gruppen inför ZF och istället sitter och bara har goa konversationer med denna paladinen. Efter ett tag sätter verkligheten in och vi får logga ut, vi har inte sett han eller hans paladin sen dess.
R.I.P Gurkan
Detta är mitt absolut utan tvekan mitt favorit minne LAN/spel/dator relaterat. Kan inte minnas att något liknande har hänt i något annat spel eller expansion och blir ärligt lite ledsen av att tänka på det då jag vet att jag aldrig kommer uppleva något i närheten av detta.