PFC (power factor correction) har man för att en last ska dra ström som ligger i fas med nätspänningen, och att strömmen ska vara sinusformad. Fasförskjuten och distorderad ström ger upphov till förluster i elnätet, så det är egentligen kraftbolagen som tjänar mest på PFC. (De tar ju naturligtvis ut sina ökade kostnader på kunden, så som kund tjänar man indirekt på det också.)
Passiv PFC är den billigaste lösningen. Den innebär att man kopplar en stor drossel i serie med likriktardioderna på ingången. Den kommer att släta ut strömvågformen, men den blir inte sinusformad. Den stora nackdelen med passiv PFC är förlusteffekt i drosseln (dvs värme) och att den blir stor och tung.
Aktiv PFC innebär att man byter ut likriktarbryggan på ingången mot en förregulator, som styrs till att dra sinusformad ström och samtidigt reglera spänningen till resten av spänningsaggregatet. Med denna lösning kan man dra nästan perfekt sinusformad ström. Regulatorn kan fås att fungera för både 115 och 230 V utan att man behöver ställa om den. Nackdelen är att det är en dyrare och mer komplicerad lösning och att den genererar EMI, så man behöver filtrera ingången ytterligare.
Vilket som är bäst är svårt att säga. Jag tror att EMC-reglerna kommer att skärpas ännu mer i framtiden så att aktiv PFC i princip kommer att bli det enda alternativet för PC-nätagg, men såvitt jag vet brukar inte befintlig utrustning beröras av nya bestämmelser, så man kan ha kvar sina gamla nätagg så länge de funkar.
Just nu ser jag inte PFC som det viktigaste kriteriet när man väljer nätagg.
