Bild från sidan. På bild syns även sidan på mitt kylskåp.

Samma vy som föregående bild, denna gång utan mitt kylskåp.

Vy snett bakifrån i ett försök att ens se något av datorns innehåll. Även om man inte ser så mycket av loopen kan man i vilket fall som helst se att vattentemperaturen vid tillfället var 32℃.

Närbild på de två rörändar som faktiskt syns utifrån.

AMD och EKWBs logotyper i förgrund, fittings bakgrund.

Det visade sig vara svårt att få bra, talande bilder. Jag kanske kan bjuda på något annat...

Bygglogg!

Från bra kassa bilder, till kassa bra bilder (kanske). Nu övergår vi till bygglogg. Hädanefter kommer bilder från processen som är halvspontant tagna med mobilkamera. Tillsammans med dessa bilder tillkommer ibland lite svammel av olika längd.

Jag fick igenom min beställning på en Ryzen 9 5950X hos Webhallen kl 15:03 på releasedagen den 5 November. En månad senare anlände processorn och jag kunde exhalterat börja testköra med de övriga komponenter jag fått.

Jag hade vid tillfället, utöver processorn, fått hem moderkort och minnen.

Kompletterat med en gammal M.2-disk, en Quadro k1200, en lånad AMD standardkylare samt en Seasonic FL460 så kunde jag för första gången starta systemet. Detta obalanserade monster monterades på moderkortsplattan till flippermaskinen för att minska risken för klantarselolyckor något.

Ett RX 6800 från AMD anlände ett par veckor efter processorn och jag kunde glatt starta en dator fri från nVidia.

Bakgrundssvammel

Chassit kom fram strax innan jul och jag kunde börja leka runt med montering.

Cooler Master har gjort en rätt fin fläktmonteringslösning i MasterCase NR200(P) där man trycker fast fläktarna i gummibussningar i taket.

Dessvärre får inte fullfeta fläktar plats tillsammans med resten av bygget, så jag behövde få dit tunnare fläktar. Lite ritande i Autodesk Inventor och några utskriftstimmar senare så fick jag till en diskret och ickedestruktiv monteringslösning.

Testpassning och ögonmåttande.

Jag insåg att mitt första radiatorval inte fungerade utan destruktiv modifikation, så det blev att byta till en smalare och tunnare variant...

Jag funderade på om den tunnare radiatorn skulle bli ett problem. Som den intellektuella person jag är, så gjorde jag som man fick göra i fysiken i grundskolan: försumma den jobbiga variabeln och gå vidare med lättare saker.

Från fågelperspektiv såg det toppen ut även om det ser missvisande trångt ut på sina ställen.

Här syns även att jag fick tag i monteringskit från Noctua för min tillfälliga CPU-kylare. Fortfarande underdimensionerad, men låter inte som en turbin. Nätaggregatet hade inte heller anlänt, så FL460 var påhakad med öppen sida...

Snabbspola ett par månader framåt och vips så hade de flesta komponenter anlänt! Vid det här laget hade jag även gett upp på att få hem en RX 6800XT efter många misslyckade inköpsförsök. Till min privatekonomis förtret införskaffade jag en RX 6900XT istället som var betydligt enklare att få tag på.

Det var dags att ta på sig lämplig klädsel, bryta garantiklistermärket och slänga på vattenblocket. Sist jag bytte kylare på ett grafikkort var nån gång 2007 när jag bytte på ett Radeon HD 4850.

Kunde ju inte vara så stor skillnad, eller?

En halv evighet av skruvande senare så kunde jag lyfta bort originalkylaren.

Det är rätt packat med komponenter på ett modernt grafikkort... Vidare ser man även lite rester av de rätt äckliga termiska kuddarna i toppen av bilden.

Efter att en lång sträng kylpasta oväntat försökt fly bordet samt lite skruvande till så landade jag med detta. En lös tjöck pöjk till kylare och en otestad RX 6900 XT med monterat vattenblock.

Jag hade bara testat grafikkortet i någon timme innan bytet, så det blev en lång period av ovisshet att se fram emot innan jag kunde testa kortet med vattenblocket.

Med grafikkortet provisoriskt monterat i ett NR200p så kunde jag plåga min åldrande laptop med en vända Autodesk Inventor och designa nån lösning på det nu entusiastiskt fladdrande kortet. Hur nervöst underhållande det än var att se kortet svänga runt som en svans på en exhalterad hund så behövde detta beteende upphöra.

Som nästan syns på bild så blev det en 3d-skriven liten hylla som fästs på nätaggregatsburen som håller fast kortet.

Den färgglada designprototyen för vattendistribution och mikroreservoir syns också i framkant av chassit.

Pump- och distributionsblock började tillverkas i mars (månaden). 3d-skrivna små hattar hjälpte till att kompensera min oförmåga att gänga hål rakt. Det visade sig senare att jag ändå gick in snett i hålen. Tur att jag inte planerar att skaffa avkomma.

De med extra vassa ögon lär även se att handtaget jag använder är för litet för gängtappen som sitter i.

Hemmabyggda CNC-fräsen skapade duktigt ett snölandskap inomhus med snö som var... Attraktiv.

Efter ett bra antal timmars fräsande så kunde o-ringar samt ens egna fingrar limmas samman och blocket monteras ihop.

Första läcktestet på blocket gick precis som förväntat och jag kunde observera ett stadigt fallande lufttryck. Jag menar, man kan ju inte förvänta sig att ens första uppsättning o-ringar och ens första distribution-/pumpblock blir helt perfekta och felfria. Jag må vara en förbannad perfektionist men jag är fortfarande vanlig dödlig människa.

Första testmontering av riktiga blocket för att se om saker faktiskt skulle gå ihop. Inte så servicevänligt, men det gick.

Visade sig finnas hur många mikrometrar som helst i marginal mellan blocket och nätaggsburen. Jag hade ju uppenbarligen oroat mig i onödan.

Eftersom jag även behövde tänka på kabeldragning så bestämde jag mig för att köpa lite material och verktyg från MDPC-X. Glädjande nog verkar man än idag få med en illustration med sin order! Jag är inte en person för traditioner, men jag hoppas innerligt att denna fortsätter in i det sista.

Långa korta kablar klipptes till och krimpades om till korta korta kablar. Viss frustration med tygsleeven uppstod, men jag fick kläm på det till slut.

De nedkortade kablarna förvandlade råttboet av kablar till ett betydligt mindre råttbo av kablar. Vinst?

Det blev dags för rör. Eiskoffern gjorde processen betydligt lättare mindre svår.

Förutom röret mellan grafikkortet och pumpblocket så gick det inte helt åt pipsvängen.

Med en surprised Pikachu-min så kunde jag konstatera att loopen varken exploderat eller släppt på trycket under tiden jag var borta och gjorde annat.

Hela 300mL kylvätska användes till loopen. Med hjälp av flaskan i bakgrunden så kunde jag få in kylvätskan genom en fyllport på framsidan av datorn.

Som vilken vuxen man som helst så kunde jag utan problem sikta vätskestrålen från flaskan rakt in i fyllporten utan att skvätta ned något annat.

Det finns inga bildbevis på denna helt perfekta påfyllning, så ni får helt enkelt lita på mig.

Med denna besvikelse tackar jag för visat intresse och hoppas på att detta galleri varit givande, eller i alla fall kanske lite underhållande.