Jobbet är inga problem, det var snarare allt som ni andra berättar om som gjorde mig upprörd. Sedan att man då sitter så att ALLA andra ser en gör det "intressant".
För mig så handlare det mera om min familj och dens sätt att prioritera.
Men vi kan försöka förklara.
Börjar i Torsdags. Sitter på jobbet, sambon ringer och säger att hon precis tröstat min mamma efter att syrran skällt ut henne för något som inte någon förstår... (Som det brukar vara). Sambon får då äran att trösta och samtidigt ha koll på sonen 5 månader som blir upprörd.
Fredagen var lugn... Tacka gudarna för det...
Lördag var det dop för sonen... Syrran kommer... Resten av familjen oxå där... Stämningen helt ok men man märker att allt inte är bra...
Pappa får för sig att åka efter tårta utan att hjälpa till med något och här börjar allt skit denna dag...
Tar en stund så ringer han och gnäller om att inte internet funkar... Vad vill han att jag ska göra på min sons dop?!
Får väll en 20 sms och en del påriggningar hela kvällen... Fortfarande, jag har inte tid.
Hör av mig dagen efter och kollar läget. Inget funkar. Blir lite mindre trevlig dialog att jag inte har tid och att vi har besök från annat håll.
Lyckas bryta mig loss från de andra och åker och kollar på problemet... 4 timmar senare... Ordagrant...
Vi kommer nog aldrig få reda på vad som skett men vi kom fram till att fiberconvetern inte kunde ge ut några nya ip nummer...
Trollar lite med de jag känner efter som att supporten för leverantören inte hade telefontid tydligen... Får igång tvn.
Då försvinner pappa till tvn och gormar om all fotboll... Medans jag som vill hem får fixa allt annat som inte är igång, så som ring kockor och larm.
Blir klar med allt detta och meddelar att jag ska åka och får till svar att han vill ha igång skrivaren som han aldrig använder... Kunde inte säga det innan eller? Så sätter igång den på det nya wifit... Äntligen hemgång.
Ringer honom på måndagen och får då att inte google home högtalarna funkar. Förklarar att han behöver lägga till dem och får direkt att han inte kan och att han vill att man åker till dem efter jobbet...
Men i jämförelse med allt som många av er går igenom så känns det inte så hemskt.
