Ursprungligen inskrivet av Kejsarn
Världen är splittrad, folkslagen åtskilda och hjältarna utslagna. Efter det att själstenen förstörts, och de urgamla onda förgjorts skapades obalans, en obalans som fick kontinenter att kollapsa, naturlagar att upphöra och folkslag att splittras.
De forna allierade, barbarer, ökenmän, skogsmän, träskmän och riddare splittrades, och folken började inbördes kriga, och de forna hjältarna fördrevs. I samråd med himmelns övriga änglar, började ärkeängeln Tyraniel tillsammans med Cain, den sista av de antika Horodrim, att dela upp världen i platåer, svävande öar.
På den understa platån placerades riddarna, en försvarspost mot helvetets stegrade och allt ondare makter, på världen ovanför placerades träskmännen i en idyll. De grundade städer och blomstrade. En platå över dem, placerades skogsmännen, deras skogar och städer befolkade den flygande ön och de blomstrade. Ovan dem placerades ökenmännen, oaser anlades och städer grundades, även de blomstrade. Överst av dem alla, i den bitande kylan och den tunna luften placerades barbarerna, de grundade städer och de blomstrade.
I början var samarbetat öarna i mellan gott. Träskmännen gav de övriga tillgång till vatten, skogsmännen till trä, ökenmännen till sten, barbarerna till metall och riddarna bistod med beskydd. Det var fred och änglarna fröjdades över att deras skapelse fungerade.
Åren gick och lyckan och freden bestod. Men tiden och freden fick länderna att glömma, glömma faran som hotade. Helvetets ansträngningar minskade och riddarna blev självsäkra, under flera år var det lugnt. Men helvetet samlade bara krafter och avvaktade.
Så en natt, 1500 år efter splittringen, anföll helvetet, riddarna som inte väntade sig detta föll snabbt, och helvetets makter tog snabbt över land efter land, tills endast ett fåtal städer återstod. Människorna trodde slaget var förlorat men då rester sig en hjälte ur massan, han (eller hon) träder fram och ger sig ut för att förgöra ondskan…
En lite julberättelse.. God Jul allesammans!
