Att säga att en sluten vätskekylare är en väldigt populär lösning för att kyla sin processor är idag knappast att sticka ut hakan. Sedan kylartypen ändrade marknaden på stor skala har alternativen blivit otaliga och kylförmågan blivit bättre och bättre. Du behöver inte längre betala för de dyraste modellerna för att få en kylare som presterar riktigt bra men samtidigt blir flaggskeppsmodellerna allt mer påkostade.
För att ta reda på vad du får för pengarna när du betalar för en premiumkylare har vi ställt en lyxmodell från Lian Li mot "bang for the buck"-favoriten Arctic. Vad gör det likavärdigt och vad gör de annorlunda?
Skillnaderna på papper
Börjar vi med att titta på de rena specifikationerna och skillnaderna mellan de båda är radiatorerna rätt olika. De båda är i 360-millimetersstorlek men Arctics radiator är något tjockare vilket teoretiskt leder till mer yta för kylflänsen att leda bort värme över. Däremot är densiteten för fenorna lägre och är ungefär 15 FPI, detta brukar innebära att det inte krävs lika mycket statiskt tryck för luften att passera igenom radiatorn. Detta brukar betyda att fläktarna kan snurra på lägre varvtal men fortfarande leda bort värme effektivt.
Nästa skillnad är pumpen som i Arctics fall är egendesignad och är helt ny för tredje generationen av Liquid Freezer. I Lian Li:s fall har de valt att använda Aseteks 8:e generation. Båda två lovar att flytta mer vätska än tidigare generation. Enligt vad vi har hört ska Aseteks generation 8 vara en dyr AIO-lösning för tillverkarna, detta medför att priset ökar.
Fläktarna skiljer givetvis också, inte enbart i specifikation men hur mycket de för på i produktens pris. Arctics P12-fläktar kostar styckvis 89 kronor medan Lian Li:s kostar mer än 3 gånger så mycket på ungefär 329 kronor styck.
På förhand utlovar de båda mycket god prestanda som kan tämja även de nya väldigt effekttörstiga processorerna från Intel. Utifrån specifikationerna bör de båda två vara likvärdiga i prestanda med inte alltför stor differens.
Vad är det då som Lian Li:s värsting gör som Arctic inte gör när det kommer till funktioner? Primärt är det lyx och flärd som tillkommer. Lian Li:s Uni Fan-system med seriekopplade fläktar till en hub är mer teknisk och mekaniskt komplexa än Arctics med spartanska P12-variant. Det ingår en hub som kommunicerar över USB med moderkortet för att kunna övervaka och styra varvtal samt belysning.
Många sladdar för pengarna.
Medföljande hubb för belysning och fläktar.
Därtill är Lian Li-kylaren bestyckad med en stor LCD-skärm som möjliggör skräddarsydda animationer eller annan information att visas inne i chassit. Som tidigare nämnts styrs alla aspekter av Lian Li-kylaren genom en mjukvara – L-connect. Här kan du kontrollera alla fläktar som är kopplade till hubben samt kylaren.
Därtill kan du ställa in belysning och vad skärmen skall visa. Spontant kanske många suckar över att behöva installera ytterligare en mjukvara, personligen tycker jag dock den fungerar väl och jag har inte stött på några förhinder. För den som vill använda alternativa lösningar rekommenderar jag som vanligt mjukvaran Fan Control med en Lian Li-plugin.
Själva monteringen av Lian Li-blocket på processorn är en konventionell historia med ett bakstycke och skruvar för att hålla allt på plats.
Utöver den förmonterade PWM-sladden kopplas ytterligare två kablar in i vattenblocket.
För Arctics Liquid Freezer är det snarare det omvända som gäller, i alla fall för Intel LGA 1700. Arctic har valt att göra det obligatoriskt att montera kylaren med hjälp av en monteringsram för Intels processorer. Detta ska hjälpa vattenblocket att få bättre kontakt med processorns värmespridare.
Oaktat eventuella prestandavinster känns det märkligt att Arctic inte skickar med ett alternativ till att behöva skruva av låsmekanismen. För någon som inte känner sig bekväm med detta finns det fler risker än vad det brukar göra med denna typ av montering.
Först monteras Intels mekanik av med den medföljande T20-nyckeln.
Därefter skruvas ramen fast i ett korsmönster.
Arctic har en digital manual som uppmärksammar användaren på den korrekta metoden för detta men det kan såklart fortfarande bli fel. Därefter skruvas vattenblock med pump på processorn.
När blocket är på plats skall kabeln för styrning kopplas på och där får användaren återigen välja mellan två olika kablar. En där fläktar för radiator, VRM-fläktar och pump styrs genom en enda PWM-kontakt och en kabel som är delad i tre för separat styrning.
Detta är ett uppgradering från föregångaren som enbart hade en kabel. Vi skulle dock gärna sett att den tredelade för separat styrning skulle varit förmonterad. Att separat kunna kontrollera pumpen är ett vettigare alternativ för del flesta användarna.
Vattenblock med pump, notera kontaktstift för toppen och kontakten för kabeln.
Pumptoppen fästs med magneter och styrs genom de fyra stiften.
Pumptoppen fästs därefter på vattenblocket och monteringen är färdig. Trots den stora mängden fler kablar och behovet av en separat hubb föredrar jag hur Lian Li-kylaren monteras. Den mer klassiska monteringsmekaniken för vattenblocket på processorn är helt enkelt smidigare och lämnar mindre utrymme för handhavandefel.
Visst är Arctics lösning med möjlighet att enbart använda en kabel relativt elegant men tyvärr blir det minuspoäng för att den för Intel enbart fungerar på LGA 1700 och att den måste monteras med ramen.
Nog om montering. det har blivit dags att undersöka hur kylarna presterar.
Båda kylarna har testats tillsammans med en Intel Core i7-13700K på moderkortet Asus ROG Maximus Z790 Hero tillsammans med ett Nvidia Geforce RTX 4090 Founders Edition.
I de båda prestandatesterna har har processorn haft olåst strömbudget. Pumphastigheten är under testperioden inställd på sitt maximala RPM och fläktkurvan är inställd att ligga på 40 procents hastighet till 40 °C och därefter träffa 100 procent vid 75 °C
Vi kan notera i detta första test att när kylarna får sträcka på benen i både pump och fläkthastighet har Lian Li-kylaren övertaget. När temperaturen når 75 °C på processorn kliver fläktarna upp i full hastighet. Här verkar det betala sig för Lian Li att ha fläktar som snurrar i 2 100 RPM ställt mot Arctics P12 som maximalt når 1 850 RPM. FPU-testet i Aida64 utsätter vår Intel Core i7-13700K för en arbetslast som resulterar i ungefär 210 W package power. Ingen av de båda kylarna blir dock överbelastade av värmealstringen och de låter processorn nå sin boost-frekvens över hela testet.
I ovan test normaliserar vi istället kylaren till en ljudnivå på 45 dBA på 20 centimeters avstånd till vattenblocket. Belastningen ändras till den något snällare CPU plus Cache-testet i Aida64 som gör att processorn ligger på en package power på ungefär 150-170 W.
För Arctic-kylaren drar vi även ned VRM-fläkten på vattenblocket till 25 procents hastighet.
VRM-fläkten gömmer sig där under.
Även i detta test visar sig Lian Li:s kylare vara något mer kompetent. Temperaturskillnaden varierar något över testets gång men Galahad-modellen lyckas hålla processorn ungefär 5-7 °C svalare konsekvent under hela perioden.
Hur låter då fläktarna? Vi har testat ljudnivån med 20 centimeters avstånd till vattenblocket med pumpen. Kylarna testas vid ett antal olika RPM-lägen samt vid maximal hastighet.
Som det går att utläsa är det ganska jämnt skägg mellan de båda fram till strax över 1000 RPM. Vid 1 200 RPM är Arctic-kylaren något mer högljudd och skillnaden blir större vid högre varvtal. Framförallt noterar vi ett visst missljud som närmast kan liknas vid en typ av resonans från radiatorn när hastigheterna överstiger 1 500 RPM.
En punkt till som är värd att anmärka på är pumpljuden på de båda. Vid full hastighet låter de båda helt klart en del. Arctic-kylaren framstår dock att ha en något högre ljudvolym. I alla fall när den går över ungefär 60 procent av sin maxhastighet. Under 70-60 procent är de dock båda vad jag skulle definiera som tysta.
Efter att snabbt ha testat är det ingen anmärkningsvärd skillnad i medeltemperatur mellan att ha pumpen i 60 eller 100 procents hastighet på Arctic-kylaren i en arbetslast på 150 W. Om belastningen ökar kan dock skillnaderna i temperatur bli större.
Efter tre rundor med jämförande tester så blir det ett hattrick för Lian Li:s lyxkylare. Arctics kylare är på inga sätt en dålig kylare men den når inte riktigt upp till topparna som erbjuds på det dyrare alternativet.
Arctic Liquid Freezer III gör mycket rätt och det är en spännande uppföljare till en av de mest rekommenderade AIO-kylarna. Det otroligt attraktiva priset kombinerat med bra prestanda gör att den förmodligen inte kommer göra en potentiell köpare missnöjd. Däremot så är det uppenbart att det har sparats in på kostnader här och där.
Lian Li:s Galahad är en riktigt imponerande kylare på många sätt med riktigt bra kylförmåga och påkostad design. Att montera allting är inga större svårigheter trots att manualen är halvbra. Det blir dock pluspoäng för att Lian Li skickar med en utskriven manual till skillnad från Arctics digitala manual.
Ren prestanda är såklart inte allt när du ska välja kylare, priset är så klart en faktor som spelar in. Där är Arctics kylare väldigt aggressivt prissatt. Är ditt mål att köpa en kompetent AIO-kylare för en så liten peng som möjligt är Liquid Freezer III ett bra alternativ. Har du plånboken att lägga en ytterligare slant finns Lian Li:s Galahad Trinity Performance för lite drygt 2 000 kronor som skippar RGB och LCD.
För dig dom verkligen vill gå all in med flådig belysning, anpassningsbarhet, bra prestanda och köper in dig i ett ekosystem är dock Lian Li:s Galahad II LCD ett utmärkt val.
