Skrivet av teejee:
Nästan 10 gånger? Athlonen måste ju vara minst 20 ggr så snabb.
Athlon 64 och PII hade väldigt snarlik prestanda vid samma klockfrekvens. Finns inte så måna direkta jämförelser mellan dessa, men PIII och Athlon visa på väldigt snarlik prestanda vid samma klockfrekvens. PIII är i princip en PII med SSE stöd och Athlon 64 är en Athlon med x86_64 stöd.
Du kan även titta på jämförelser mellan Atom 330 (dual core Atom @ 1.6GHz) och Athlon X2 4050e (dual core Athlon 64 @ 2.GHz) här, Athlon CPUn är lite mer än dubbel så snabb. Båda dessa är dubbelkärniga medan PII och Athonen vi jämfört är enkelkärninga, men det viktiga här är relativa prestandan.
En Atom har en IPC som ligger närmare Pentium än Pentium2, så Atom är mindre än 4.5 gånger snabbare (skillnaden i klockfrekvens) än PII@350MHz.
Så en skillnad på 10x mellan Pentium II 350MHz och Athlon 64 2200MHz är nog en rätt bra uppskattning.
Att det inte händer mer idag mellan CPU-versioner är att man fram till 2002-2003 någon gång alltid kunde öka prestanda genom att höja klockfrekvensen, något som nära nog linjärt ökade prestanda. Visst ökade även mängden utfört arbete per cykel (undantaget är väl P4 och Bulldozer), men det var ofta de 5-15% vi idag får mellan CPU-versioner.
När man väl slagit i taket för hur mycket klockfrekvensen kan höjas så började man addera CPU-kärnor, men att dubbla antalet kärnor har inte alls samma genomslag i prestanda som att dubbla frekvensen. Dels kan man inte använda flera CPU-kärnor effektiv på vissa problem, dels så är det mycket svårare (och därmed dyrare) att utveckla och framförallt felsöka multitrådare program så en del av den stagnation vi ser kommer härifrån.
Ett annat problem med många kärnor är att man kommer till en gräns där det helt enkelt inte går att leverera data till alla kärnor i den fart de vill ha. Gränsen kommer tidigare för Intel än för AMD idag då Intels CPUer har starkare kärnor. Upp till 4-kärnor klarar man sig med två minneskanaler, sedan har alla Intel CPUer 4-minneskanaler. Idag är gränsen 10-kärnor och där är både bandbredd mot RAM och framförallt bandredd mot L3 cache (delas av alla kärnor) rejäla flaskhalsar. Det är helt enkelt meningslöst att göra en CPU med fler "Core" kärnor idag, det man i stället kan göra är att ha fler CPUer i en dator och idag stöds upp till 8st CPUer på ett "moderkort". 8 är gränsen för vad QPI stödjer, men finns andra (icke Intel) varianter som superdatorer använder som tillåter 1000-tals CPUer i en dator där alla "ser" samma RAM.
Och som många påpekat: det kanske största "problemet" är att dagens CPUer har så mycket kraft att det helt enkelt inte riktigt finns någon poäng för de flesta användare att få mer kraft. Intel har ju insett detta och därför är huvudfokus för Haswell att ge något bättre prestanda än Ivy Bridge, fast med mycket bättre prestanda/W.
Edit: gjorde en länk till en förklaring av QPI