Nu har min sista Samsung disk gett upp.

Jag själv klagar väl inte direkt på Samsung. omkring 30 000 timmar är ändå en rätt bra livslängd... eller?

Nästa fråga som uppstår: Vad är en acceptabel MTBF (Meantime Between Failures) ?
Tror Samsung ändå utlovat 600 000 timmar MTFB, och de fyra diskarna jag hade visade rätt tydligt på ~30 000 timmar. Viss skillnad.
Fast 600 000 timmar tar jag nog ändå med en grävskopa salt. Det skulle innebära lite mer än 68 år.... 68 år innan man skall förvänta sig att disken ger upp. Det även för enterprise/server -diskar.
Men som många nog säger så är fyra diskar inte en rättvis representation för en serie. En dålig batch helt enkelt.

Oavsett vad. Hade jag velat ha maximal MTBF, hade jag istället kört med dedikerade server-diskar.
Prioriteten ligger mer i att ha billig lagring i min lilla garderobs-server.
Nu kanske någon hoppar till: -"Garderob?... vänta nu. Är det inte varmt där inne? är inte det orsaken till den tidiga disk-döden?"
Nej. Garderoben ifråga är välkyld och har ett bra luftflöde.Jag har modifierat dörren och installerat fläktar. Till detta så står mina hårddiskar i en separat hembyggd anordning som jag skruvat fast i garderoben. (Se mitt galleri: http://www.sweclockers.com/galleri/5353-sma-enkla-losningar )

Jadu... vad säger SMART-loggen om drifts-timmar "Power On Hours" ?
Då det i ditt fall handlar om sovande diskar, så är kanske drifts-timmarna inte helt rättvisande. Fråga till er andra: Uppdateras detta värde, fastän diskarna hibernerar?

Det som eg. är mest intressant, är värdet "Read Soft Error Rate". Om detta värde är 0. är du helt på det gröna. Ett lågt värde är ett tecken på att uppdatera backupen. Om värdet börjar ticka iväg lite varje dag, är det dags att rädda vad som räddas kan. Detta är ett tecken på att en irreversibel falering kan komma när som helst.

Ett ytterligare värde av intresse är "Spin Retry Count". Denna skall vara 0. Är det annat, så är det tecken på att slitaget har börjat ge negativa effekter. Men är även ett tecken på taskig strömförsörjning.

En till fråga till er andra: Jag har till och från funderat på vad "Raw Read Error Rate" är för ett värde. Jag har haft splitter nya diskar, tagna direkt ur ESD-påsen, med detta värde rätt högt ställt (över 70 000 )

Jag har bestämt mig för att köra de återstående 50% av lagringsutrymmet i en trevlig LVM konfiguration (fyra 50% -partitioner i en och samma volymgrupp). Det får totalhaverera när det vill.
Totalt 2 terabyte slask-lagring ... tillsvidare.

Lustigt så har de första 50% av diskarna inga som helst dåliga eller tveksamma sektorer. Har nu kört "surface scan" två gånger på alla inblandade 50% -partitioner. Inga fel.

ZFS är redudans på filsystems-nivå. RAID ligger en nivå under och är oberoende av filsystemet. Teoretiskt sett kan man alltså kombinera de två, men det rekommenderas inte. RAID kan ställa till det för ZFS. Uppstår korrupta data kan det vara så illa att de slinker igenom och i värsta fall kan det dröja länge innan man upptäcker det. Och då kanske det är försent.

Om man nu vill köra RAID med ZFS trots allt, är det bästa att bara köra simpel JBOD läge (Just a Bunch Of Drives)
Det bästa tror jag är att köra RAID 3, 4 eller 5.
Till detta så behöver man inte tänka på vilket filsystem man kör heller.
Och lärdom att dra av den här tråden: Använd inte diskar ur samma batch i ett RAID-set. Använd helst olika fabrikat/modell på diskarna. Då är det rätt osannolikt att diskarna dör tätt inpå varandra.

EDIT:
ZFS har en egen RAID-funktionalitet, som är att föredra över andra mjukvaru/hårdvaru-baserade RAIDs om man använder ZFS.

Helt klar en intressant effekt.
Kan själv berätta om hur jag lyckades rädda data från en hårddisk som råkat ut för det ökända "CoD: Click of Death".

Felsökningen:
Efter att jag tagit emot disken, så provkör jag den. Det första som hörs är det ökända CoD.
-" Jaha... det är rätt kört med den här." Tänker jag för mig själv, och ringer polaren för att leverera de dåliga nyheterna. Efter några minuters samtal, så har polaren insett att det bara är att svälja dataförlusten och gå vidare. (Han förlorade flera veckors arbete. Trots det så ville han inte lämna över disken till en professionell firma. Tyckte det var bättre att göra om det han förlorat.)
Jag fick disken till skänks och leka med, och jag lovade att destruera den när jag gjort mitt med den.

Jag tar in disken i badrummet, och drar igång dushen under några minuter.
(Detta gör jag för att höja fuktigheten i badrummet, som får dammpartiklar i luften att binda sig med vattenmolekylerna, och därefter så fastnar dammet på första bästa yta som vatten kondenserar på. Jag får alltså ner andelen damm och partiklar i luften tack vare detta. Fukt är inte lika farligt som damm och partiklar för en hårddisk. Dessutom är kondens lättare att bli av med jämför med damm och andra små partiklar. )
Jag gör i ordning badrummet som en temporär verkstad.

Jag öppna upp disken för att se om det är en fysisk läshuvud-krasch som ställt till det. Nope. Skivorna är helt intakta. Jag försöker titta in mellan skivorna och ser inga tecken på skador där heller. Dock svårt att se botten på den nedersta skivan, men det syns inga direkta eller indirekta tecken på krasch.
Jag skruvar ihop disken igen, drar igång den igen. Klicket kommer inte lika snabbt nu som innan.
OBS: Att öppna en hårddisk kommer garanterat att döda den. Dock så sker inte detta direkt, utan är en gradvis process som kommer att krascha läshuvudena ner i skivan, och göra en JAS39 i den. Det är bara en fråga om tid... oftast minuter eller timmar.
Men är man desperat nog så...

På väg att ge upp:
Jag ger upp för nu och går ut i köket för att käka. Disken ligger ovanpå den stationära datorn.
Efter måltiden, kopplar in disken för att experimentera ytterligare.
Hör o häpna: Click of Death har helt upphört och disken går igång. Dock så startade den om ett par gånger, men den ligger den där och spinner utan det repetitiva klicket.
-"Undrar om... " ... jag kopplar in USB-SATA adaptern, och när disken skall till att detekteras, så återkommer ett par tre klick följd av ett par omstarter, som gör att operativsystemet inte lyckas detektera disken propert.

Jag kopplar ur disken igen och funderar: Vad är det jag gjorde, som gav den skillnaden?
Sitter där med disken i näven och inspekterar. Då noterar jag: Disken är ju varm. Ja just det! Den blev uppvärmd av min dator.

Genidraget:
Jag häller upp varmt vatten i diskhon. Sedan plockar jag fram ett par fryspåsar med ziplock-tätning. Jag stoppar ner hårddisken i påsarna (Dubbla, för säkerhets skull) och slänger sedan ner det i vattenbadet.
Där får den ligga ett par timmar, med varmvattnet rinnandes långsamt. Hoppas påsarna är vattentäta, och att de inte tagit skada.

Ett par timmar senare plockar jag upp disken ur diskhon, och sedan ut påsarna. Hårddisken är varm och mysig.
Jag snabbar mig på och kopplar in den.
Prima! Disken startar helt utan minsta antydan till problem. Operativsystemet detekterar disken och filsystemet. Jag öppnar filhanteraren och ser innehållet i disken. Kort därefter avmonterar jag partitionen.
Jag sätter igång en dumpning av den enda partitionen på direkten. Programmet "dd" till räddning.
För att hålla disken varm, så slänger jag på en handduk, och disken får ligga ovanpå datorn. Handduken bromsar ner nedkylningen, och datorn min avger värme för att bromsa upp nedkylningen ytterligare. Hoppas bara att jag hinner kopiera allt innan disken blir för sval och börjar klicka igen.

Efter några timmar, ser jag dd-loggen: Inga som helst läsfel, och det verkar som om jag har en komplett avbild. Trevligt.
Jag monterar avbilden och extraherar data.

Glada nyheter:
Jag ringer polaren mitt i natten, och talar om att jag har lyckats rädda hans data.
Han blir överlycklig, och frågar samtidigt: -"Hur i #¤%& lyckades du med det?"
Jag beskriver proceduren. Jag talar också om att disken ifråga är körd. Jag har öppnat den och det är bara fråga om timmar innan den kraschar totalt.
-"Disken skiter jag i. Jag vill bara ha data som fanns på den." berättade polaren.
Jag svarar : "Köp en ny disk så kan jag kopiera över allt till den.".
-"Vi fixar det på direkten i morrn bitti"

Sagt och gjort. Idag sitter polaren med en ny disk med sina gamla data från en disk som vi båda trodde var helt körd.
Han har också lärt sig den hårda vägen hur ovärderlig en backup är. Tänk att det krävs en faktiskt dataförlust innan folk inser vilken skör tråd ens data hänger i.