Högskoleprovet, DN Debatt

Lite OT fråga, men jag själv kommer ta studenten i sommar och efter 1-2 sabbatsår hade jag tänkt börja på maskinteknik - Teknisk design, alternativt maskinteknik. Har tänkt att skugga någon men kan ju fråga nu när här är en som går det i vilket fall! Tycker du programmet har varit så givande som du tänkt, och skulle du rekommendera en teknikintresserad att börja där? Ligger också på 21 i snitt med HP på 1,7 så vore intressant att veta!

Har varken tid eller möjlighet att gå till källan, men artikeln har en märklig argumentation. Menar de på allvar att de undersökt 2 faktorer bara? Att de kollat på gymnasiebetyg och sen resultat på HP utifrån vilka som fem år senare hade en kandidatexamen? Inte ens bara undersökt de som faktiskt börjat på universitet/högskola? Det låter som jävligt tunn forskning och långt dragna slutsatser.

Fast av det här låter det väl som att högskoleprovet ändå fungerar hyfsat:

Fem procentenheters skillnad kan väl inte anses vara så illa för en mätning som tar några timmar istället för flera år?
Edit: Och det låter väl som ett ganska lågt pris om man skulle kunna undvika jobb och stress som betygsättning och betyg för med sig?

Om man ska kategorisera på det sättet så kan man ju fråga sig varför ett betyg från gymnasiet i ämnen som idrott, samhällskunskap och engelska ska behövas för att söka till teknisk matematik.
Snälla, använd lite fantasi så förstår ni varför.

Har noterat att det blivit lite av en groda utav just det uttalandet. Svarsalternativen ett visst år var inte normalfördelade över svarsalternativen utan överrepresenterade på ett alternativ, något som gjort att detta tas upp ibland.

Det hela bygger ju på att svarsalternativen också är normalfördelade, vilket inte alltid varit fallet.

Fast är det ett bra resultat med 76% som har examinerats med en kandidat (3 års studier) efter 5 års studietid? Kan inte riktigt hålla med. Ser istället att det faktiskt vore mer relevant att se hur stor del som har genomgått sökt utbildning på stipulerad tid (dvs 3 års studietid för kandidat, 5 år för Master osv).

Nja, det kan man väl tycka vad man vill om, men 81% är ju inte jättemycket mer.

Tycker högskoleprovet är en bra tanke men det borde ändras så att det är mer specifikt till olika typer av utbildning, detta borde ge underlag för en bättre prediktering av förkunskaper för just det området.

Sen känns det som en icke relevant sak att försöka kolla på hur många som tagit examen x år efter och därifrån utröna studieförmåga. Det verkar vara ett rätt så binärt system.

Jag själv är en av många som inte tagit examen ännu, saknar fortfarande en obligatorisk kurs för att kunna göra det trots godkänt examensarbete. Vi var många i klassen som blev erbjudna jobb innan vi ens skrev examensarbetet, vilket ledde till att vi jobbade i princip heltid och studerade samtidigt och tyvärr fick en kurs stryka med.

Själv hade jag medelmåttiga betyg men skrev fullt på HP, vilket inte riktigt hjälpte med studiemotivationen sista året på gymnasiet.

På ingenjörsutbildningarna är HP fullkomligt irrelevant, det krävs mycket mer än så av studenten än den basala matematiken som testas där. För humaniora och andra flumutbildningar kanske HP kan vara en inkörsport men för de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna är det bortkastat och till och med farligt i vissa fall...

Som sagt kan det även hjälpa dem som är väldigt intresserade av de naturorienterade ämnena vilket lämpar sig för ingenjörsutbildningarna. T.ex kan ett E-C i bara ett fåtal ämnen göra att du ej kommer in via betygen medans du kan vara ett geni på ingenjörsområdena.

Fint att du avfärdar humaniora som "flumutbildning" utan att ha den blekaste om hur mycket plugg det är.

Jag hoppade av gymnasiet i trean och hade mer streck än bokstäver i mitt samlade betygsdokument, när jag väl började plugga 7-8 år senare så tentade jag av de gymnasieämnen jag behövde och sökte in på mitt HP-resultat. Mina erfarenheter från psykologprogrammet är att man möjligen hade något tuffare att komma in i tempot när man sökte in med HP-urval, men att det blev rätt tydligt mot slutet att det var personer som sökt in via betyg som "bara tryckte" inför tentor för att klara dem, inte för att faktiskt lära sig så mycket. De hade en studieteknik som hade fungerat för dem att klara prov och tentor bra men de hade svårt att resonera runt informationen eller ta perspektiv. Det blev särskilt tydligt när det var något så enkelt som statistik, de kunde rabbla alla regler och analyser men det var inte ovanligt att de inte förstod hur eller varför man använde analysen i fråga.

Det gäller ju så klart inte alla, många som sökte in via betyg klarade bägge delar galant, men det blev ändå en tydlig baksida med just det urvalet.

Nu har jag förvisso erfarenhet från både handelshögskolan och samhällsvetenskapliga fakultetet vid Göteborgsuniversitet och Universitetet i Lund och kan bara säga att ekonomi/humanoria är ett stort "snarkmoln", visst det kan finnas undantag, psykologprogrammet kan vara ett sådant men jag är tveksam...

Vi läste en kurs parallellt med ekonomistudenterna, vilka fick 10 poäng för kursen, bygg fick 4, vi fick 3, elektro och data fick 2 för samma kurs, som vi tog samtidigt med samma föreläsningar, gruppövningar och tenta som ekonomerna. Dock slapp elektro och data grupparbetet, till att börja med, det blev lite liv från dem när kursansvariga talade om för dem efter halva kursen att de behövde göra grupparbetet i alla fall.

Måste man "plugga" mer än dygnets tillgängliga timmar har man förmodligen sökt sig till fel utbildning.

Tjavars, skadan blev ganska begränsad i mitt fall men visst det fanns individer som trillade dit ordentligt efter toppresultat på HP. Andra gjorde som jag, taggade ner och nöjde sig med 4:or utan ansträngning. Det var nog ingen som riktigt tappade fattningen när vi senare pluggade på Chalmers, några läste även parallellt på Handels samtidigt. Själv stod jag inte ut med kurserna på handels, jag har lite för låg tröskel för trams och dumheter antar jag...

De som kom in på HP-poäng hade det mycket jobbigt på vårt program, tror inte någon av dem tog ut sin examen i slutändan.

"Erfarenhet av". Haha, det kan betyda allt från att du besökt deras cafeteria eller läst strökurser till att du tagit en magisterexamen. Jag tvivlar på att du har någon direkt djupare kännedom om hur programmen är upplagda.

Visst finns det simplare program inom humaniora men det gör det inom teknikämnena också, det har jag "erfarenhet av".

Förvisso, 'landsortshögskolorna' är ju inte mycket att hänga i granen, till exempel...

har varken läst artikeln eller några kommentarer här inne, så folk vet det innan de svarar till mig. men ska säga vad jag anser om högskoleprovet.

tycker att ett sånt här prov ska finnas, men hur det ser ut idag är inte hur det är som effektivast.
tex om jag ska bli bagare, då kanske jag inte behöver kunna extremt svåra ord från 1800 talet eller svår matte.
enligt mig så borde de finnas flera upplagor av provet, som inte är så brett. tex en för programmeringskunskaper, ett för svenska, ett för biologi, ett för matematiker, ett för politiker.

men det är vad jag anser

Går just nu tredje året och är verkligen nöjd med utbildningen. Jag är själv extremt teknikintresserad, fast inte på den nivån att jag vill läsa data/elektro (för mycket progg och el-lära för mig). Därför har jag hittat mig ett mellanting där jag kan kombinera ett tekniskt intresse med det "mekaniska" intresse jag har (är nämligen rätt så intresserad av fordon etc också).

http://youtu.be/L2otU4lKCzA

Kolla den videon, det är några klasskamrater till mig som gjort den

Nej han valde inte en dålig strategi. Killen lämpade sig bara inte för en teknisk utbildning, något han trodde han gjorde när han satte nästan full pott på HP och klarade alla mattekurser på gymnasiet utan att öppna boken. Civ.ing är svårare än vad många tror.

Grundutbildningen är väl inte svår i den bemärkelsen att det bara är en väldigt liten andel av alla människor som kan klara den. Däremot krävs matematisk mognad som det brukar kallas, mao du bör vara bekant med hur man löser naturvetenskapliga problem och definitivt kunna din grundläggande matematik så att inte sådant som borde vara enkla uträkningar ter sig kryptiskt när du öppnar boken för då ligger du så mycket efter från början att du har i princip 0 chans att klara dina kurser i normal studietakt. Det är bara min åsikt baserad på vad jag sett från kompisar som läser ingenjör samt några grundkurser från natfak.

3 års flitiga matte / fysikstudier på gymnasiet ofta upp till mycket högre än gymnasienivå är vad dom flesta har med sig in på en ingenjörsutbildning. Det är väldigt svårt att ersätta 3 års erfarenhet av att utvecklas som problemlösare för någon som bara skitit i matten på gymnasiet och inte haft dessa 3 år på sig att få allt att sitta i ryggmärgen s.as. För dessa personer så blir de första årens matte/fysikkurser närmast en repetition vilket för de väldigt väl förberedde för dom vidare kurserna i programmet, för någon som ligger efter matematiskt från början blir utbildningen inte alls lika bra.

Gött! Vad roligt att höra, blev ännu mer taggat att plugga vidare nu!
Skulle varit super om jag kunde kontakta dig via PM ifall jag har fler frågor.
Har länge känt att det är rätt mycket och rätt stort steg till skillnad från gymnasiet.

Jadå bara skriv PM så löser vi det

Mycket bra skrivet. Särskilt det sista. En akademisk utbildning handlar i mångt och mycket om att visa att man kan tillskansa sig kunskap på ett effektivt sätt, oavsett inriktning. Trots att jag inte jobbar med det jag är utbildad till idag använder jag mig av färdigheter som jag fått genom min universitetsutbildning varje dag, inte detaljkunskaperna då, utan de allmänna som man förmodligen får från vilken typ av högre utbildning man än går som tex. att angripa ett problem enligt en vetenskaplig metod, informationssökning och källkritik.

Må så vara, men även där säger han ju det där om 76 respektive 81 procentenheter. Är det verkligen någon att bråka om? I en klass på 30 skulle det innebära att 23 blir färdiga i tid istället för 24; det är väl inte en skillnad som syns om man inte särskilt letar efter den? Och då skulle man ju som sagt kunna slippa att tjafs om betygsättning, skalor, inflation, urvalsgrupper och liknande.

Vill klargöra att poängen man får på högskoleprovet är inte i relation till hur många antal rätt man fick på provet. Utan man får poäng i förhållande till hur det gick för andra som skrev vid samma provtillfälle.