Komma tillbaka till arbetslivet efter långtidssjukskrivning

Är själv i en sjukskrivning som varat väldigt länge pga diagnos inte kunnat fastställas och tror snart att vårdgivarna är en samling vampyrer snarare än nåt annat som vill åt mitt blod (skämt åsido)

Iallafall, jag förstår hur du känner dig, har en arbetsgivare och arbete där jag kan jobba hemifrån under min rehabilitering, men där de vägrar tillgodose det här, så lite annorlunda sits

Men, för att komma till frågan, har du ingen rehabiliteringskoordinator?
Det fick jag ganska omgående via min vårdcentral

Hur man tar sig ut en sådan sjukskrivning är inte alltid lätt, och så klart är alla så olika att allt jag säger kanske är helt fel för just dig. Men här kommer allafall lite om hur det var för mig.

Jag var sjukskreven för depression i närmare 2 år. Under denna tid hade jag prövat på diverse saker, praktik, aktiviteter av olika saker, grupper och möte. Saker för att se till att jag bara inte satt hemma och satt still hela tiden. För som vi alla vet, mår man inte direkt bra över det.

Men någon vecka där kände jag att nä, jag ska göra något allafall. Kanske som jag får välja själv om det går. Vilket jag fick. Jag fick börja studera något jag ville göra, på vilken nivå som helst men började på 50%. Jag fick även valet att studera i klassrum eller hemma. Oftast var det hemma då ett stort problem som jag fortfarande har är... att jag inte sover, nästan alls. 2 timmar om natten så är jag glad, oftast mindre. Så när jag väl somnar, vare sig det vara kl 13, eller kl 03. Så tar jag alla timmar jag kan. Det gjorde även att passa tider mycket svårt. Men det passade perfekt för att sitta hemma och studera. Och det tyckte jag var jätteroligt. Jag hade personligen inga problem att putta undan allt annat för att sitta ned ett par timmer och läsa, skriva, forska och allt annat kul man får göra.

Så det jag undrar, dessa saker du har kvar på utbildningarna, är det något då kan få börja skriva på, på ett sätt som du själv får bestämma? Dvs. kan du få börja pilla på din kandidatuppsats på någon lägre hastighet, typ 25% eller så. Utan att känna press för att prestera och det måste vara klar hastigt och lustigt.

har du några andra kontakter som kan bistå med andra hjälpmedel? Arbetsförmedlingen? Praktik plats eller liknande?
Vad man själv tycker passar som en lite lugnare start är så olika. Eller vill du försöka hitta jobb direkt kanske? För mig som inte sov var praktikplatser mycket svåra, även om jag tyckte jobbet i sig var underhållande oftast och ingen press på att jag presterar på den arbetsplatsen utan jag gjorde det jag kunde, hoppade runt och lärde mig massa saker även fast det oftast bara var korta perioder innan jag blev en riktigt zombie som knappt fungerade utan någon sömn alls.
Sådant kan även vara roligt om det finns möjlighet för en enklare praktikplats i början som en start att ta sig upp ur sängen varje dag och börja få in lite rutiner i att göra saker. Kanske finns det något roligt att välja på även om man inte alltid har för många val så tar rätt många emot praktikanter av olika slag.

Och så klart, motion av någon typ om du inte redan gör det. Jag var väldigt passiv under min sjukskrivning och jag mådde inte bra av det. Sedan jag har börjat röra mig ordentligt igen så är allt på något konstigt sätt, lite bättre. Allt är bara mer positivt. Mycket bra sak att göra om man inte redan är igång. Jag ser aldrig fram emot mina träningspass. Men jag ser fram emot dagen efter, för under den dagen är jag nöjd och glad och till viss del stolt. Vilket gör en stor skillnad i sina vardagliga rutiner.

Normalt tar man fram en plan tillsammans med arbetsgivare och FK.
Men vet inte om du har kontakt med arbetsgivaren men för din egen skulle tror jag att du skulle behöva en bra kontakt med främst FK.

Har du provat ringa din handläggare och bett om råd/hjälp.
Jag har varit hemma precis som du men jag började arbetsträna på 25% och sedan ökade utefter vad jag tyckte att jag klarade av.

Om du är frisk (friskare) - börja med att söka ett jobb. Eller gå tillbaka till studierna - kanske kan du börja arbeta med din uppsats?

Utmattningssyndrom har inget med depression att göra utan handlar om mätbara skador på hjärnan orsakad av långvarig stress. Vilka symptom har du i dagsläget? Jag blev sjuk för lite över ett och ett halvt år sedan. Är inte i närheten av frisk ännu. Blir ofta utmattad för ingenting och måste då lägga mig ned. Började käka voxra och blev piggare, men fick för mig att prova att sluta för ca 2 veckor sen. Ville se "hur jag låg till" utan massa mediciner. Bara efter ca 2 dagar utan voxran hamnade jag i utmattning igen. Du vet den där känslan när man är så jävla trött att man inte ens kan sova, utan blir säng/soffliggandes dagarna i enda. Började med voxra igen för 2 dagar sen och en del av orken är tillbaka.

Jag var först heltidssjukskriven några månader innan jag gick upp till 25% efter det att jag blev sjuk.. Det fungerade knappt, men när jag började med voxra fungerade det bättre. Gick upp till 50% men då blev jag så utmattad att jag behövde ligga kvar i sängen på morgpnen i flera timmar innan jag kunde ta mig till jobbet. Fick börja flexa och vissa dagar kom jag in efter kl. 18 till jobbet bara av den anledningen att jag behövde samla energi på förmiddagarna innan jag begav mig iväg. Det resulterade i en ny krasch. Så 50% funkade inte.

Blev av med jobbet efter en omorganisation. Eftersom min sjukpenning hade sjunkit efter ett år så tjänade jag på att "friskförklara mig" och ansöka om a-kassa istället. När jag kom till a-kassan och förklarade min situation sa dom att jag skulle få träffa en annan handläggare som jobbar med att hjälpa människor som kommer från sjukskrivningar pga utmattningssyndrom. Väntar nu på kallelse till arbetspsykolog. Fördelen med att gå den här vägen är att jag inte kommer behöva visa framfötterna som man normalt gör på en ny arbetsplats. Det skulle jag aldrig klara. Idag blir jag lätt förbannad, blivit allergisk mot fjäsk och allt vad det innebär att vara ny på en arbetsplats. Jag tycker det är skönt att sluta agera självuppoffrande vilket jag nu blir tvungen till. Det gör mig immun mot dåliga arbetsplatser. Är hellre arbetslös än att gå till ett jobb jag hatar.

Oavsett så kan du inte skynda på läkningen av de hjärnskador som uppstår. Det tar i snitt 3 år att bli så pass återställd du kommer bli. Vissa har bestående nedsättningar och alla blir i regel mer stresskänsliga. Så ett år kan kännas länge, men det är inte länge i sammanhanget tyvärr. Försök inte skynda fram något, utan försök istället acceptera din nuvarande situation under läkningsprocessen. Ska du börja jobba någonstans så se till att arbetsplatsen kan anpassas efter dina behov. Går inte det, så gå inte dit. Kom ihåg att du är en människa, ingen robot gjord av kött skapad för att din arbetsgivare ska göra pengar på din existens.

Du har rätten att välja om du vill fortsätta träffa den doktor som du för tillfället har eller om du vill byta läkare.

Du har kontakt med Försäkringskassan om du är sjukskriven och kan garanterat be om hjälp från dem att lösa din situation med läkaren.

Du har rätten att säga åt din läkare att inte sjukskriva dig, det är helt upp till dig.

Men är du sjuk fortfarande så är det verkligen inte att föreslå att du avslutar din sjukskrivning. Dessutom, om du inte redan har det, så borde du be om en samtalskontakt minst en gång i veckan i början och sedan kanske ett par gånger i månaden. Kognitiv beteendeterapi kan också vara något för dig, be om det hos läkaren.

Om du väljer att avsluta din sjukskrivning så måste du samma dag som sjukskrivningen går ut registrera dig hos arbetsförmedlingen och vara till arbetsmarknadens förfogande, jag gissar att det gäller även om du vill gå och avsluta de studier som du påbörjat.

När jag läser ditt inlägg får du det att låta som att du är någon sorts offer för sjukvården som blir tvingad att vara sjukskriven mot din vilja. Så fungerar det inte, bortsett från när någon blir inlagd på psykvårdsavdelningen. När du träffat din läkare så har du själv valt vad du sagt och efter det har läkaren beslutat om de anser att du är för sjuk för att arbeta, dessutom så är det helt och hållet upp till en själv om man ska be om fortsatt sjukskrivning eller inte.

Kanske några timmars volontärarbete i veckan? Du kommer komma igång lite igen och kommer framförallt känna att du gör något vettigt.

Hej Arcturus!
Känner igen mig i en hel del av det du skriver, även om du tyvärr verkar ha gått en bra bit längre än vad jag gjort.
Jag har försökt läsa så noggrant jag kunnat, men tycker mig inte se något om att du har fått träffa psykolog ännu? Om det stämmer så är det verkligen något jag skulle rekommendera. Fick kontakt med min genom företagshälsovården och tillsammans med förstående chef/kollegor/familj så vill jag hävda att samtalen med honom har varit en duktig stöttepelare i att få mig.. nåja, långt ifrån ute ur skogen, men vi har åtminstone hittat kartan och kompassen så att säga Sen händer det såklart titt som tätt att man går åt fel håll ett tag för att man glömmer bort sig, men det är okej för kurvan i det stora perspektivet pekar fortfarande åt rätt håll.
Jag upplever att samtalen med honom har lärt mig en hel del om mig själv och hur svårt jag faktiskt har att acceptera "misslyckanden" från min egen sida. Tydligen så kan det vara OK att inte leverera ett perfekt resultat i varje enskilt avseende och till och med säga nej ibland.. Tog ett tag att förstå hur det kunde hänga ihop med den totala oförmågan att lösa problemet "jag är hungrig" en onsdagskväll i april, men tydligen gick det.
Nog om mig, jag tycker du är urstark som vågar "erkänna" sådant här på en så pass publik plats som ett forum och tillsammans med din inställning och ändå glimtar av humor som jag tycker mig kunna skönja i ditt sätt att skriva så är jag ändå inte jätteorolig för dig utan ganska säker på att du kommer fixa det här. Det kommer ta lång tid, det kommer bitvis vara apjobbigt, men du kommer att bli frisk, jag tror på det!

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att uppmärksamma det fina gensvar, engagemang och förståelse som nästan samtliga svar visar på. Det finns många fler fina människor i världen än vad man märker och vågar tro på vilket är en minst sagt värmande tanke, varmt tack för det!

Bara boka tid till vårdcentralen. När de frågar vad du söker för så berätta hur du mår osv.
VC kan ha kurator att prata med och läkaren kan sköta sjukskrivning etc.
Min läkare på VC hjälpte mig otroligt bra.