Döpa sina barn eller inte?

Du ska såklart inte döpa dina barn om du själv inte är troende kristen.

Jul är en stulen, fördummad och nerbantad högtid. Så börja fira Yule (midvinterblot) istället. Det finns moderna tolkningar utan människoffringar. Kristendomen (Julafton) har lånat mycket (allt) från vår forna religion.
Mycket kretsar kring kvinnan och hennes förmåga att föda barn.

Här har du några bra informationsklipp. Den första mer sammanfattad, den andra mer genomgående.

Själv är jag döpt men inte konfirmerad.

Är ateist och bestämde mig tidigt som barn att gud inte fans.

Själv är jag rätt irriterade över att vara döpt, det ger mig inget annat än en stämpel som kristen vilket jag avskyr.

Varken mina päron eller syster är vitt jag vet troende.

Jag anser att döpa sig och konfirmera sig det borde man göra först när man är 18 år och myndig då detta passar den moderna tid vi lever i.
Innan dessa ska en identitet inte tvingas på en oavset hur liten och obetydlig den anses av resten av samhället eller ens för den berörda då vi tyvärr ofta accepterar den stämpel och förutsättningar vi gets pga traditioner som normalt då vi inte upplevt något annat.

Det hela påminner mig om att jag fortfarande måste gå ur svenska kyrkan vilket är ett annat dilemman, ett helt onödig skattehåll att dra ner sina barn i. Varför vill man taxera sina barn i onödan undrar jag?

Polarens grabb höll ju nästan på att bli omskuren, inte för att polaren är troende eller ens hans X utan för att det tydligen var tradition på hennes sida.

Hur i helvete det är lagligt och inte direkt innebär livstids fängelse och kastrering av vuxna som våldför sig så på barn begriper jag inte, och just att pojkar är nåt jävla undantag med, retroaktiv bestraffning anser jag det vara för gamla mäns synder.

Nej det är så jävla mycket fel på samhället när det kommer just till "tro" att man blir illamående.
Jag kom undan med ett dop, en del blev av med mer...

Det är ju för fan era barn ni pratar om, hur kan vettet ur vuxna människor försvinna och att man börjar falla för grupptryck aka tradition från något relativt oskyldigt som dop till rena övergrepp som könsstympning?

Allt sådant kan väntas med tills vuxen ålder då barnen själva är myndiga och kan bestämma över sin kropp och tro själva och göra ett informerat beslut.

Kanske tom är roligare att döpa sig som vuxen och minnas denna upplevelse med alla andra? Är det så illa?

Well, intressant tråd!

Aldrig funderat på det och verkar ju vara väldigt olika åsikter här...

Själv blev jag döpt (91) och har ett "bevis" med mitt namn. Tänker att om man inte blir döpt idag så heter man väll inget? Tror faktiskt det va ngn i skolan som inte va döpt och han kunde man ju kalla vilket namn som helst för han inte hette ngt (ja, jag vet det inte funkar så). Tog inte Konfirmation (vet inte vad det är) men mina två bästa vänner tog Konfirmation tillsammans och jag undrade varför jag inte fick vara med på det (va väll när vi va typ 15?). Dem åkte till Italien och fick typ 5-10k och ett guldhalsband eller ngt. Ena är mer atheist än jag, läste till och med astrofysik på högskola och han tog Konfirmationen "för att".

Är inte troende what so ever idag, men tycker ändå att kyrkan "är fin" och är på allt som heter dop, begravningar, bröllop. Ser inte dop, begravningar eller bröllop som något religiöst utan mer som svenska traditioner såsom midsommar, påsk, jul etc. Som sagt inte troende men kommer absolut döpa mina barn, i kyrkan med vatten, kan komma att gifta mig i kyrkan eller på en strand med en präst. Kommer också vilja ha begravning i kyrkan i kista och inte brännas ihjäl.

Ser inget fel i att döpa sina barn eller "utsätta" sina barn för det. Det är för att de ska få sitt lagliga namn typ, det är inget religöst i det i mina ögon. Tradition här i Svea Rike som väll ändå är ett "kristet land" ?

@Extremaz

Skatteverket kräver ett förnamn och ett efternamn på nyfödda barn.
Kyrkans dop har inget med det att göra över huvud taget och mest troligen har barnet redan ett namn innan dopet ändå. Skatteverket gillar inte alls att man drar ut på den processen.

https://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/namn/ansokom...

https://www.svenskakyrkan.se/skara/bra-att-veta-infor-dop

Du kan inte kalla någon som ej är döpt vad du vill, denna har ett legalt namn som alla andra svenskar.

Mina föräldrar tänkte inte ge mig ett skit om jag konfirmerade mig, mopeder fick klasskompisar, jag skulle inte få något och lika bra vad det för jag är ateist så varför skulle jag genomlida något för girighetens skull?
Om man nu konfirmerar sig av tradition och för att få mopeder, pengar och guldsmycken så säger det ju precis vad svensk tradition är, girighet snarare än tro på Jesus Kristus.
Patetiskt måste jag säga att det är.

Jag personligen förstår inte hur föräldrar som ofta talar om hur deras barn är allt och hur dom gör allt för dom och ska skydda dom också är samma individer som tvingar in sina barn i Religioner, könsstympningar och annat.

När vuxna får barn åker vettet ut på allt för många individer tyvärr.

Ge era barn så MÅNGA valmöjligheter som Vuxna istället för att märka dom för livet med nåt dom inte identifierar sig som det är mitt råd.

I mitt fall var det ordentliga påtryckningar för att inte bli släktens "svarta får". Det var helt otänkbart att inte göra det. Mer än 25 år sedan.

Fullständigt vansinnigt 2018. Avskaffa alla religiösa fantasier omedelbart.

Dop är en ceremoni som har noll betydelse juridiskt och väldigt stor betydelse rent religiöst. Det är då man "ger" sitt barn till kyrkan. Jag har inte döpt några av mina barn, av just den anledningen att jag ser inga som helst skäl till att stå och ljuga för en präst inför hela släkten.

Jag är också kvar, kyrkoskatten är 0.775% och inte över en procent som skrivits tidigare så det blir ca 300kr/mån, då man självklart ser till att inte ligga över gränsen till statlig skatt, gör man det är det dags att starta företag för att kunna justera skatteuttaget. Ger betydligt större effekt än att gå ur kyrkan. Tvångsanslutningen till staten är ett betydligt värre ingrepp än att gå med i kyrkan när man blir döpt.

Mina "2-cents"
Att döpa (och liknande) utan tro är för mig hyckleri och är en förolämpning mot kyrkan och ett svek av min egna moral.

(Är absolut inte troende )

Jag skulle aldrig få tanken att tvinga mina eventuella barn in i en religion. Är starkt emot dop, omskärelse och övriga religiösa omänskligheter. Det är trots allt 2000-talet vi lever i.

Känns extra fel att döpa sina barn när man är icke-troende och skiter i budskapen..

Mina barn är döpta men ingen av dom ville konfirmera sig. Jag och min fru är döpta och konfirmerade men gifte oss borgerligt. Everything goes!

Stämmer inte alls, du skickar in vad barnen ska heta till skatteverket.
Att du har ett "bevis" på vad du heter i guds namn eller whatever har inget med det att göra

Denna "stämpel" gör alltså att du på något sätt behandlas annorlunda eller att folk i din omgivning ser på dig på ett annat sätt än du upplever att de annars skulle gjort? Även om du skulle göra ett statement och gå ur kyrkan skulle dina vänner betrakta dig som "smutsig" eftersom du en gång i tiden blev döpt?
De allra flesta i min bekantskapskrets har jag ingen aning om vare sig om de är döpta eller inte eller vilken eventuell religion de sällar sig till och jag behandlar inte folk olika beroende på det om jag vet det heller. Visst, jag skulle inte servera griskött till någon som jag vet är muslim på en fest men det är inte konstigare än att jag skulle se till att ha ett vegetariskt alternativ om jag vet att någon är vegetarian.
Likaledes är det ganska få som vet om fall jag är döpt eller inte eller om jag är medlem i svenska kyrkan eller inte.
Om du upplever att du är stämplad och blir behandlad annorlunda för att du är döpt än dina vänner som kanske inte är det så ligger det nog inte så mycket i att du är döpt som i att dina vänner har skruvade värderingar. Så det kanske är kanske dags att byta omgivning och vänner...

Vilken identitet är det man blir påtvingad? Om det faktum att jag blev döpt skulle göra att jag identifierade mig som kristet troende så borde jag ju rimligen även ha konfirmerat mig, vilket jag valde att inte göra.
Visst kan man argumentera att ALLT man stöter på eller utsätts för påverkar vad man identifierar sig som men i det sammanhanget är nog ett dop som man själv inte ens är medveten om eftersom man var så liten, något av det som ligger längst ner på listan. Vilken hudfärg man har, vad föräldrarna har för ekonomisk status, utbildning osv påverkar ju oändligt mycket mer. Resonerar man på det sättet är det nog bäst att inte sätta något barn till världen öht för oavsett vad man gör kommer barnet att utsättas för ens värderingar och barnet kommer att påverkas av vänner, vänners föräldrar, lärare, personalen på McD osv. ALLT ALLT ALLT påverkar. Hugaligen om ens barn blev queer (om det inte är korrekt att uttrycka sig så ber jag om ursäkt för det) bara för att hen råkade se någon som höll i en regnbågsfärgad flagga...
Och nej, jag har absolut inget emot de som är queer men skulle man vara det så kommer det att ha en otroligt mycket större påverkan på ens liv på alla möjliga sätt än om man är döpt eller inte.

Edit:
Det andra som du skrev om könsstympning osv tycker jag faller i en helt annan kategori eftersom att det är ett regelrätt övergrepp och sådant borde, mycket riktigt, inte få förekomma.