Hur planerar ni er ekonomi?

Utgifter med fasta summor jag vet har håller jag uppskattat i huvudet, mer rörliga sådana håller jag koll på manuellt med e-fakturor. Det är inte många bollar jag behöver ha reda på men dem rörliga utgifterna är enkelt beräknat ihop och gör det lättare att strama åt ekonomin mer för eventuella köp och sparande.

Pga mellanhand (Zitius) så gick min interneträkning upp från Bahnhof så jag fick säga upp F-Secure för att hålla samma nivå månadsvis. I April kommer jag ha 50kr billigare mobilräkning, kommer gå ur kyrkan för att låta fordonsskatten ta över den utgiften (skaffade precis en beater car för 5500kr, inspekterad och godkänd). Har en liten konsumtionsskuld (Klarna) som jag vill bli av med, sen är där nog inte så mycket mer jag kan göra för att dra ner mer än maten som jag annars har hållit strikt på 2000kr/månad. Bytte från Office 365 månadsvis (idiotiskt enorm summa när man räknar per år) till Office 2019 Pro engångssumma.

Kanske säga upp hyresgästföreningen, har hört mer skräckhistorier än positiva sådana.

Edit:

Jag bytte tidigare till Skandia och PFC betalkort för att bli av med avgifter, så det är ett tips om man vill dra ner men inte offra det funktionella.

Jag och sambon delar matkostnader, månadsavgift på boende, bensin och resor. Hon studerar fortfarande vilket gör att hon har begränsad ekonomi. Tidigare betalalade hon även halva kostnaden av leasingbilen, men då hon inte har deltidsjobb längre så tar jag över det.

Sen betalar hon hennes personliga avgifter så som mobilräkningar, besök på café osv.

Jag betalar resten, ränta, amortering, fordonskat, trängselskatt, leasingavgift för bil. Boendet äger jag, vilket gör att amorteringen bör betalas av mig. Ser framemot när hon blir klar med studierna och kan börja jobba så att man får en starkare ekonomi.

Vi använder splitwise för att holla koll på avgifter, oftast jag som betalar allt och hon för över till mig vid slutet av varje månad.

Ni som har en partner och också har en bil gemensamt, hur gör ni med den? För som det är i dag kan bara en person stå som ägare till en bil, vilket förstås kan ställa till det om förhållandet tar slut.

Jag är värdelös på att hålla pengar så jag och min sambo gör såhär:
Jag betalar samtliga räkningar samt huslånet. Även dryga varannan veckas mat/hushållskostnader. Sedan ska jag ha mellan 20-50k i konstant buffer (oftast ligger den runt 25 eftersom den går till mindre renoveringar samt bilarna för det mesta). Resten av pengarna får jag leka med och om möjligt kan jag spara lite här och där.
Min sambo ser till att spara de stora summorna för den riktiga buffern, de stora renoveringarna och den årliga ammorteringen. Jag är kass på att hålla i pengar, hon är 'överdrivet snål' (hennes egna ord) så det passar oss. Mina pengar trillar in på kontot den 27e och går iväg till räkningarna den 28e. Finns ingen tid att bränna dem innan de är borta

Skickades från m.sweclockers.com

Sätter upp ett kalkylark för hela hushållet + min egen privatekonomi varje år som innehåller ALLT ned på exakt öresnivå, med en uppskattad budget för varje kommande månad + faktiskt utfall som jag uppdaterar löpande. Det är mycket skönt att ha stenkoll på varje öre, så den lilla tid det tar att uppdatera är det lätt värt.

Det som blir över efter varje månads utgifter fördelas dynamiskt på sparande (ISK med låg avgift + vanligt sparkonto med högsta möjliga ränta), ibland buffertkontopåfyllning, ibland överskott till att täcka en dyr räkning kommande månad, men alltid ett mindre belopp kvar på kontot för att täcka Swishande och andra eventuella direkt-från-kontoöverföringar/betalningar. Har alltså inget fast sparbelopp, utan det varierar varje månad och placeras alltid för hand.

Sambon sköter sin privatekonomi på egen hand, och betalar sin del av hushållsutgifterna varje månad.

Hon gör vad hon vill med sina pengar och jag gör vad jag vill med mina. Funkar perfekt, blir aldrig något tjafs.

Gemensamma inköp, t.ex. möbler, delar vi på procentuellt efter inkomst.

Ja, det är enligt min & min sambos mening det mest vettiga och rättvisa sättet att göra det på, vilket vi började med för 15 år sedan.

Jag och min fru gjorde gemensam ekonomi av det hela väldigt fort (direkt när vi blev sambo). Bådas löner in på lönekonto. Alla pengar som fanns på det kontot innan lönen kommer in flyttas vidare till ett sparkonto. Allt på sparkontot som överstiger en viss buffergräns används för avbetalning av huslån. Vi har ett separat kortkonto (gemensamt, som allt annat) dit vi flyttar över 2-3 tusen i taget från lönekontot när det behövs. I de fall som lönekontot hamnar nära 0 får vi flytta tillbaka lite från sparkontot.

Än så länge är allt vårt sparande i form av avbetalning av huslån. Vi funderar på om vi ska starta något annat sparande också, själv är jag lite skeptisk.

Gemensam ekonomi för allt fungerar väldigt bra för oss, kanske för att varken jag eller frun gillar att köpa saker.

Allt stort som köps under ett förhållande (kanske bara för sambos?) är gemensamt, om inget samboavtal gjorts. Nog för att bilägandet bara görs av en, men halva värdet ägs av den andra parten ändå, om jag har förstått det rätt. Vid eventuell bodelning så får man halva värdet var av allt som införskaffats under sambotiden, om det inte explicit har undantagits (samboavtal).

Jag och frun har ett gäng gemensamma konton plus varsitt eget. Alla pengar går in på de gemensamma och vi har en budget som löper from 25e tom 24e. Det är ingen fast budget utan handlar mer om en målbild av vad jag tycker är rimligt att spendera i genomsnitt över tid på det löpande. Om vi ser att vi alltid ligger över målbilden så får vi helt enkelt gå igenom kostnaderna och fråga oss ”är det värt det?”, ibland kan svaret vara ja på det mesta och då får vi helt enkelt höja gränsen och fokusera på ökade inkomster istället.

Alla köp registeras i ett Excelark jag byggt sälv som då kan hjälpa till att se vad vi spenderar pengarna på. Har i dagsläget närmare 5000 köp registrerade så kommer jag på nya sätt att följa upp i framtiden så kan det göras historiskt också. När vi köper något på kreditkorten0 så för vi över den summan till ett eget konto (ett för varje av våra 2 kort) som en reservation som räkningarna sedan betalas från.

Vi får en bestämd summa varje månad som vi för över till våra egna konton som skall täcka ”shopping”, så för hennes del mestadels kläder osv och för min del datorprylar. Så vill man spara och köpa dyrare grejer kan man göra det och vill man bränna allt kan man göra det. Detta gör att det inte kan springa iväg och bli riktigt dyrt då man har en gräns, samtidigt är det alltid rättvist då vi fått lika mycket helt enkelt. Ibland får vi lite extra insatt för vi sparat bra senaste året eller liknande.

Där vi är dåliga är väl att det som sedan sparas hamnar mest på nollräntekonto och ruttnar. Har tyvärr blivit relativt stora summor som ligger där som jag kallar ”buffert”.

Vi kör det lite ovanliga att ha helt gemensam ekonomi, Lönerna går in på samma konto, sedan har vi var sitt kort till det kontot. 2 sparkonton till ungarna för körkort och handpenning för framtida lägenhet, samt 3 olika sparkkonton för oss, 1 för pension, ett för hus och ett för prylar. sedan har vi ett aktiekonto för oss och två fondkonton för ungarna, Vi kör hälften på fonder och hälften på sparkonto för ungarna.

Har inte planerat eller haft koll på min ekonomi de senaste tre åren, innan det så hade jag excel över varje krona över flera år framåt även om det inte direkt behövdes. Inga lån och bilen är betald, inhandlar det jag vill ha om jag kan motivera det. Kollar inte på prislappen när jag handlar på ICA... överskottet går in på indexfonder och diverse andra aktier på ISK.

Känns som man borde ta tag i detta någon vacker dag, det som saknas är en fin Villa.

Har ingen särskild koll. Räkningarna betalar sig själva på autobetalda e-fakturor. I övrigt är jag billig i drift. Det som kostar är nog att jag i princip enbart äter ute, pga att det är så tråkigt att laga mat själv. Jag får ändå ganska mycket pengar över varje månad, som för tillfället åker in och har roligt på ISK-konto på Avanza.

@matthiask82: Jag uppfattar hans tanke som att du inte har någon "över din axel", för har du lån så är du ekonomisk slav till någon annan.

Exakt så.

Sedan efter allt är betalt och sparat räknar jag ihop hur mycket pengar som jag "har" per dag. Typ spendera upp till 300:- per dag

Ja, så kan man förstås tänka, men det är ett känslomässigt argument, inte ett rationellt ekonomiskt argument.

Jag ser det som att banken och jag är delade hyresvärdar. Om jag bott i hyresrätt hade jag varit helt i händerna på en hyresvärd.

Inte jag heller. Har lån från före de nya reglerna, och så länge jag inte byter bank eller flyttar, så förblir mina lån amorteringsfria.

Vi delar sätter in 5000kr var per månad för hushållet och buffert (hushållet kostar runt 7500kr/månad så 2500kr blir sparat till större utgifter).

Man betalar "sin" bil själv.

Sedan sparar/spenderar man som man vill.

Tror det skulle bli mera tjafs med gemensam ekonomi. Vi ser olika på detta med Lön. För henne så är det viktigare med bra kollegor/bekvämt medan en annan prioriterar höglön och har inga problem med att byta arbetsgivare även om man trivs bra där man är.

skiljer ~10k i lön mellan oss.

Dock så betalar jag spotify/HBO/Viaplay/netflix + all elektronik (datorer, konsoler, osv).