Hjälp mig sluta snusa tråden

Definitivt inte sjuk. Är inte så autistisk att jag inte vet skillnaden.

Det är inte jag som sitter och funderar på det, det är ett kraftigt sug som tränger sig på vare sig jag vill eller inte t.ex efter en kopp kaffe.
Munnen verkligen drar ihop sig och bönar och ber om en snus.
Det går timmar utan besvär sedan BOOM kommer suget.

Som sagt kul för DIG att det gick så lätt. För vissa av oss är det fortfarande skitjobbigt.

Bada bastu.. bryter ner molekylerna som orsakar sug/absinens snabbare än vad din kropp gör naturligt.

La av med snus för 5 år sedan och förutom att man känner sig fräschare i munnen och inte spenderar pengar på tobak så sover jag så otroligt mycket bättre.
Att sluta snusa löste de flesta problem med sömnen som jag hade.

Så varje gång jag är sugen på att börja igen så tänker jag bara på hur skönt det är att kunna sova, det är min motivation till att inte börja igen.

Kul att läsa om Er som kämpar på, det är verkligen supersvårt men det går.

Undvik helst saker som innehåller socker/stärkelse (som soltorkad tomat) under läppen, ger snabbt kraftiga kariesangrepp. Mitt tips är små kompresser ("nonwoven") med lite tandkräm eller munvatten om man vill ha smak/fukt.

alla fungerar olika, på vissa fungerar det bra med nedtrappning för andra funkar det inte alls. jag är uppvuxen med narkomaner(halva släkten more or less). tablett missbruk är det svåraste att sluta med enligt många och beror på lättheten och tillgängligheten, enligt dom.
kan nog vara lite lika med tobak då det egentligen finns överallt om inte i en affär så är det säkert någon granne eller killen du möter på väg till jobbet som har. dessutom är det mer accepterat att du tar en snus på väg till jobbet än att du drar en lina, eller skjuter på bussen på väg till jobbet.

dagens tobak är full med ämnen som ska göra beroendet värre så att man ska fastna.

jätte bra att du försöker sluta, jag såg mina föräldrar och syskon dö så det värsta jag kan göra är att ta en utekväll med några polare någon gång varannan månad.

det som var lite "ironiskt" om man så vill så var det tobaken som tog båda mina föräldrar. pajade lungorna på dom totalt. jag trodde tobaken var deras minsta problem.

@Savage_Gray
Efter första månaden blir det markant bättre.

Det går i vågor med bra och dåliga dagar, du kommer ha tuffare dagar än nu snart igen.

Jag har slutat helt två gånger, förra gången höll jag mig borta i ett och ett halvt år innan jag kände för att börja igen, andra gången var det rent ekonomiskt och lättare för att jag redan visste vad det var att vänta.

Tyvärr går det aldrig över, man måste hela tiden bromsa sig när kollegorna drar fram dosan efter lunchen, suget varierar och blir inte särskiljt starkt, men försvinner aldrig helt för min del.

Så länge man bestämt sig och klarat första veckan är det bara att stå fast och inte börja ljuga för sig själv.

Du klarar dig riktigt bra än så länge

Håller helt med! Det är just tillgängligheten och den konstanta påminnelsen som gör att det blir lite svårare. Varje gång man handlar är den där kylen precis vid kassan etc. Men man kan se det som en seger varje gång man undviker det och ge sig själv beröm. Gör man det på ett bra sätt blir det ju många tillfällen till att stärka sig, sin självkänsla och sitt beslut. Kommer vara en kamp, så släpp inte taget!

Har inte läst alla inlägg i tråden men tänk på att ge Er själv lite cred när ni uppnår mål. Det tycker jag är viktigt.
Jag köpte mig en cykel och gav mig ut och cyklade när suget blev för mkt, förutom att man gjorde något så fick man frisk luft, bättre flås och såg lite natur.
Så glöm inte bort att ge er själv cred, unna dig det där spelet på Steam nu istället för att vänta på rean.
Sätt ett sparmål och ha som mål att boka in en resa när det är uppnått osv.

Jag slutade snusa 3 september 2015. Jag hade då snusat ungefär 17 år, som mest kanske 2 dosor portion per 3 dagar. Jag hade nästan alltid en snus inne förutom när jag åt eller när jag tränade, ibland somnade jag med snus och vaknade med brun kudde
Jag hade gjort ett par riktigt halvhjärtade försök innan dess.

Vid detta tillfälle var jag riktigt nere med hög feber och att åka en mil till stan och köpa snus fanns inte på kartan, så jag bestämde mig för att låta bli och att inte heller be någon annan.
De första tre dagarna var riktigt hemska men eftersom jag också hade feber vet jag inte riktigt vad som gav vad. Tredje eller fjärde dagen åkte jag och handlade. Jag minns att jag kallsvettades, var yr och hade nästan overklighetskänslor fastän febern var över, garanterat abstinensen och jag tänkte att jag nästan inte borde köra bil i det skicket. Jag hade ett enormt sug att be om en dosa rapé vid kassan, jag måste svettats synbart. Hade kassörskan frågat om jag inte skulle ha snus också eftersom jag väl brukade köpa det hade jag nog fått med mig en dosa, men nu klarade jag det. Det blev vändpunkten.

Jag var dock sjukt mycket grinigare än vanligt första veckorna. Jag kunde riktigt känna ibland hur "sinnet rann till" och jag blev helt oproportionerligt irriterad ibland och visste om det själv också. Så hade jag aldrig varit innan. Nu är jag gubbe, så nu är det permanent

Efter första veckan kände jag inte av någon fysisk abstinens längre. Jag kan fortfarande bli sjukt sugen på snus ibland men har lyckats hålla mig hittills. Skulle jag köpa en enda dosa tror jag risken är typ 50/50 att jag börjar igen.

Jag har inte märkt några direkta fördelar mer än att jag sparar pengar och slipper vara beroende av att hela tiden ha snus. Det underlättar t ex utlandsresor. Inga hälsomässiga fördelar. Tandköttet har inte blivit bättre, tänderna har inte blivit sämre, blodtrycket är ungefär samma (dvs ganska lågt), vilopulsen ungefär samma etc. Men jag tränade och tränar fortfarande 4-7 dagar i veckan, mycket av det konditionsträning.

Mitt tips är att stå på dig, jag tror inte på några genvägar när det gäller att sluta med nikotin. Man måste verkligen vilja, annars går det inte. För mig var nog första gången jag handlade efter de första dagarnas avhållsamhet den viktigaste milstolpen, att jag kunde avstå då.

Jag verkar inte vara som alla andra här. Lite förvånande.
För egen del är det inga problem de första 6 månaderna, det är ju bara att ge sig fan på att sluta.

Det jobbiga för mig är att jag blir deprimerad efter 6+månader utan snus. Finns inte något som gör mig glad, allt är bara.. Grått.

Har testat att hålla uppe längre och tänkt att de går över. Men när barn och sambo blir oroliga för ens välmående så har jag börjat igen.
Har varit utan snus två gånger sedan jag var 14 (34 nu) i drygt 1.5 år per gång.

Jag körde Qvitt eller Kickup när det krisade dom mest, det och en promenad lugnade mig.
Men det där är ju väldigt individuellt.
Kan jag fortfarande komma på mig själv att stoppa upp ett vanligt tuggummi under läppen ibland.

@Wipen
Just sömnen var något som var en oväntad men välkommen bieffekt.
Jag hade snusat sedan jag var tonåring och alltid haft problem att sömnen sålänge jag kan minnas.
En läkare sa en gång när han skrev ut lättare sömntabletter att "sluta snusa, det hjälper garanterat". Men avskrev hans kommentar som att han säkert svamlade strunt på samma sätt som att jag alltid talat om för alla att snus är supersafe och inte ger upphov till cancer.

Men, han hade rätt.

Säger dock inte att det är så för alla men det är mitt eviga skäl att inte börja, jag fick sömnen tillbaka efter ca 20 års snusande.

Snygg reaktion! Det uppskattas!

Bra kämpat! Jag slutade röka för snart 10 år sedan. Det var även ett helvette i början, men det blir bättre!

Var nog uppe i 10pkt om veckan, och hade precis hittat kärleken som avskydde rök. Så en dag tog jag mig i kragen och gjorde slag i mitt gamla mantra, "jag kan sluta när jag vill"

Jag gick länge runt med ett halvt paket i fickan eftersom det kändes viktigt för mitt ego att ständigt bli påmind att jag slutar för att jag vill sluta, inte för att paketet är slut. Som en liten konstig trofe.

Humöret var tungt en tid och abstinensen gjorde sig ofta påmind. Der blev många många koppar kaffe för att hålla händerna sysselsatta.
Men efter en tid när jag var ute och gick och kunde känna lukten från en blombuske och förstod att luktsinnet kommit tillbaka så kändes det som att jag äntligen vunnit över ciggen.
Livet utan nicotin är bättre!

Jag kan nog inte rekomendera att dricka obscena mängder kaffe när begäret sätter in. Men försök hitta en "decoy" som sysselsätter kroppen och distraherar sinnet, gärna en hälsosam sådan. Det hjälper.

Gud ja! Cigaretten efter en god middag. Himmelen. Det verkligen krönte middagen med lite god rostad tobak.