Plats för lite gubbgnäll

Jag ska tänka på dig nästa gång jag duschar en cyklist med spolarvätska.

Om du är beredd att göra inbrott i garaget är du värd att få ägga bilen.
(Eller kanske lura i buskarna utanför med äggen i högsta hugg?)

Jag köpte nyss en bostadsrätt, inflytt 30/4 Badrummen i alla föreningens lägenheter 281 lägenheter i åtta hus gjordes i ett svep genom föreningens försorg när man stambytte för en del år sedan. Kakel, klinkers med golvvärme m.m. Föredömligt. Mäklaren kände inte till någon lägenhet där någon hade funnit skäl att göra om det igen.
Var en annan lägenhet jag tittade på där man gjort samma sak, föreningen handlade upp nya badrum i samband med stambyte så det kanske inte är så ovanligt.

Hörde av en kollega att medellivslängden på ett kök i en bostadsrätt i Stockholm tydligen bara är sex år!

Kan vi prata om folk som sneddar/genar över vägen/övergångsställen tittandes ner i sin telefon så att det drar ut onödigt mycket på tiden när man stannar för att låta någon gå över?

Folk som springer längs perongen med sin Espresso House mugg i handen och vill att man ska hålla tåget en stund så de kan hinna med.
Du vet att du var sen, hade du skippat kaffet hade du hunnit med tåget.

Populärkultur.

Det känns som att de senaste decenniernas populärkultur blivit mer och mer fördummat, att det gått från en tid då start på projekt oftast innebar att kreativa människor med bra (eller dåliga) originella idéer fick en säck med pengar av "industrin" för att skapa och förverkliga sina idéer - till att numera bestå av en industri full av kostymnissar, plast och remakes, där både start och ändamål är att maximera profit. Mycket av det som görs idag är förvisso snyggt men skrapar man lite på ytan så är det just endast yta, en yta som jag gissar är tänkt att tilltala Paradise hotel folk/ Idol-tonåringar, att behöva anstränga sin lilla hjärna verkar vara tabu. Jag gissar att en filmnörd och filmskapare som Quentin Tarantino skulle få svårt att pitcha sina idéer och göra karriär i dagens filmindustri. Igår såg jag filmen Super Fly från 1972, förvisso ingen jättebra film, den har dock en viss historisk kontext (Blaxploitation, de svarta i USA...), den har ett riktigt bra soundtrack av Curtis Mayfield och är en tidskapsel full av snygga kläder och frisyrer , en kultfilm med själ. Youtube:ar man på Super Fly får man upp trailer för en remake gjord 2018, jag blir uppriktigt oroad för dagens kids som måste växa upp med sån smörja. Då de riktiga Star Wars filmerna hämtade sin inspiration från äventyrsfilmer, Kurosawa, religion och western verkar dagens kostymnissar tro att kvantitet är kvalitet, att om man bara trycker in helt malplacerade galopperande rymdhästar eller annan skit blir filmerna bra, (mitt Star Wars-hjärta blöder). Naturligtvis finns det undantag till ovanstående trend...