Ett långt inlägg om coronaepidemien.
--------------------------------------------------
Så, den europeiska folkhälsomyndigheten säger alltså att försöken att hejda smittan med coronavirus genom att stänga in den misslyckats, att vi kan räkna med att epidemier av samma storleksordning som i Wuhan och norra Italien sveper över de flesta europeiska länder, att det är en fråga om dagar eller veckor, och att smittskyddet nu ska inrikta sig på att minimera smitta genom att förhindra att folk träffas i onödan och i onödigt stora grupper och reser i onödan. Och på att skydda äldre, immunsvaga och sjukvårdspersonal från att smittas, varför tester främst ska användas för att hitta smittade som kommer till eller finns på sjukhus, så man kan hindra dem från att sprida smitta vidare där.
Hur farligt är då viruset? Enligt de forskarrapporter jag sett, och som också den europeiska smittskyddsmyndigheten lutar sig mot, skedde ett skifte under epidemiens gång: Från att ha haft dödstal på 5-10% av de smittade i Wuhan fram till januari, har dödligheten i Whuan från februari, och i andra kinesiska provinser, och i de flesta andra länder i världen varit mellan 0,5 och 1%. Länge trodde man att det berodde på jättemånga fler smittade i Wuhan än man kände till, men när man nu i en månad testat i massiv skala i Kina har man inte hittat de enorma mörkertal man trott fanns. Så många forskare lutar mot att det skett någon slags förändring av viruset, som gjort det mindre dödligt. Vi vet inte om så skett. Men i mina öron är det den rimligaste förklaringen till de dödstal man kan se. (Den alternativa förklaringen är skillnaden mellan fungerande och icke-fungerande vård. Sedan kan man naturligtvis tänka sig bägge förklaringarna överlagrade på varandra.)
Så 0,5-1% dödlighet är betydligt mindre än 5-10%. men det är fortfarande sådär fem eller tio gånger mer än en normal influensa. Och den slår ännu mer än influensan olika mot olika åldersgrupper. För barn och unga som insjuknar är dödligheten i princip noll. För folk i min ålder, som just passerat 50, ligger den i räjongerna 1%. Men när man närmar sig ett decennium till stiger den snabbt, och ligger över 15% för de äldsta. Av de sjuka får 70% en mild sjukdom blott något värre än förkylning, men en ordentlig tårtbit behöver sjukhusvård, och av dem en stor tårtbit intensivvård, och de behöver den länge. Och det är en lömskare lunginflammation än den man får vid vanlig influensa. Den kan mycket snabbare gå från sådär till kritisk, så de med en lite allvarligare variant behöver ständig uppsikt, för att se om tillståndet försämras.
Hur många kommer då smittas? Det kan vi naturligtvis inte veta, och det beror på vad vi gör för att motverka smitta, och hur effektivt det visar sig vara. I Kina lyckades man hejda smittan så effektivt att blott sådär en av tiotusen blev smittade. Med 600 smittade i Sverige när jag skriver detta är den andelen säkert passerad när många av er läser det här. Men det kinesiska exemplet visar att smittan kan hejdas, och att det spelar roll vad vi gör, både individuellt och samhälleligt. Det avgör om andelen smittade hamnar på 0,4 promille, på 4 promille, på 4 procent eller på 40 procent.
Jag känner mina begränsningar, och vet inte vad som just nu i det läge smittan befinner sig i Sverige är det optimala sättet att begränsa folks mötande med varandra. Om 500, 100, 40 eller 10 pers är det lämpliga taket för vilka möten som över huvud taget får vara tillåtna. Ifall skolor ska stängas eller ej. Vilka som ska uppmanas hålla sig hemma från jobbet. Om alla flyg ska ställas in, om alla resor från Italien förbjudas. För varje sådant beslut har konsekvenser i en massa andra ändar som amatörer som jag inte alltid kan förutse, men som också kan påverka möjligheten att hejda epidemien och förmågan att vårda de sjuka. För sådana överväganden har vi experter, som vet vilka parametrar som bör läggas i de olika vågskålarna.
Däremot tror jag mig veta vad vi alla kan göra i våra vardagsliv. Om vi behöver hosta, hosta i armvecket. Tvätta händerna ofta, tvål och vatten duger utmärkt, men tvätta noga och skölj länge. Undvik trängsel och ställen där många människor vistas samtidigt. Ställ inmöten som inte är absolut nödvändiga och jobba hemifrån om det går. Det sista kan man naturligtvis se som medelklasslyx, men för var och en av oss i medelklassen (som kanske varit i italienska Alperna på sportlovet) som inte trängs i tunnelbanan minskar risken för de som absolut måste jobba någon annan stans än hemma att smittas på väg till jobbet.
Och de råden gäller oss som ännu är relativt ogamla och friska. Hade jag varit betydligt äldre, immunsvag, haft immunosuppressiv behandling eller liknande, så hade jag stängt in mig hemma eller gett mig iväg till ett fritidshus, och försökt få någon starkare vän att göra de resor till affärer som då och då blir nödvändiga. Och därmed har vi en sak till vi ogamla och relativt friska ska fundera över: Har vi någon granne, bekant, fiende eller vän, som behöver sådan handräckning? Så jag ska passa på att handla till henne också, och hämta hennes mediciner, när jag åker och handlar?
Men, invänder kanske någon, jag är ung, har inga kronska sjukdomar, och ett piggt immunförsvar. Jag klarar väl av om jag skulle bli sjuk? Ja, du ja! Men kanske inte din gamla mamma eller mormor. eller din grannes sysslings kusins farfar, som kanske smittas av den som smittades, när du fick den där hostattacken på vernisaget, du bara måååste gå på, eftersom din bästa väninnas lillasyster ställde ut första gången. Vi som fortfarande inte är lastgamla och någorlunda friska måste förstå att det här inte i första hand handlar om oss själva, utan om solidaritet med de svaga, gamla och sjuka. Dem som ett civilicerat samhälle värnar.
Och: riskerna för dem är inte bara de direkta, att de riskerar smittas av coronaviruset, och drabbas av covid-19. De riskerar också att drabbas av att alla intensivvårdsplatser på sjukhusen är upptagna av coronapatienter, när de får en stroke eller infarkt. att alla syrgasmasker är upptagna när de behöver hjälp mot sin KOL. Sjukhusvården är slimmad i Sverige, platserna är få, intensivvårdsplatserna ännu färre, exakt hur få är hemligstämplat.
Därav diskussionen om att "platta ut kurvan". Att vi har nytta av åtgärder även om de inte minskar det totala antalet smittade, bara fördröjer smittan för somliga.Så att vi får en längre period där är situationen för sjukvården är mycket ansträngd, istället för en kortare där den närmast bryter samman. Som vi såg i Kina skulle det möjligen (om nu inte inte viruset förändrades) det kunna innebära skillnaden mellan 10% och 1% dödlighet. Det betyder inte att de åtfgärder som nu diskuteras "bara" skulle vara till för att "platta ut kurvan" Men det betyder att vi även bör göra saker som kanske inte har betydelse för det slutliga totalantalet smittade, men för att sprida ut smittan i tiden.
