NAS disk över 8TB att köra i RAID

@Dinkefing:
Vill du ha 8 TB eller vill du ha över 8 TB?

Som NAS-diskar betraktade har WD RED bra rykte. Poängen med NAS-diskar eller corporate-inriktade diskar är att de tål varandras vibrationer om man stoppar in fler av dem i ett och samma chassi. NAS-diskarna är ofta optimerade för lägre strömförbrukning + tillåts gå lite långsammare, medan corporatediskarna är betydligt dyrare (och drar mer ström) men tillåts snurra för fullt.

Vad gäller RAID:
Om du har backuper och om du kan leva med att saker inte funkar tills du fått en ersättningsdisk, kan du köra RAID0 över två diskar, där du låter datorn skriva varannan operation till varannan disk. Det ger dig bättre prestanda och mer diskplats, men om en av diskarna pajar är allt borta.

Om du har backuper men du inte vill att filerna ska bli otillgängliga vid ett diskhaveri, kan du köra RAID1, där datorn kör samma skrivoperation mot båda diskarna. Det ger dig ingen förbättring i skrivprestanda, men kan ge förbättringar i läs, beroende på implementation, eftersom samma data finns på två ställen.

Om du har backuper och fler diskar kan du titta på alternativ som RAID6 (kräver minst 4 diskar). Med dagens hårddiskstorlekar rekommenderar jag starkt att du inte ger dig på RAID5: Risken för dataförlust vid diskhaveri är överhängande med det senare. RAID6 ger betydligt långsammare skrivningar än mot en ensam disk, men läsningar av större filer kan gå betydligt fortare eftersom de sprids över flera läshuvuden. Med RAID6 kan du fortfarande nå din data även om upp till två av hårddiskarna havererat.

Dessutom finns flera alternativ som inte är RAID, eller som är förbättringar av RAID-tanken. JBOD ("Just a Bunch Of Disks") är inte RAID utan mer att betrakta som en datapool bestående av den sammanlagda diskplatsen från de diskar du grupperat. Vid diskhaveri kommer den information som lagrats på den trasiga disken behöva återställas från backup, medan övrig data finns kvar.
Kör du Linux eller FreeBSD finns filsystemet/diskhanteraren ZFS, som kvittar topphastighet mot robust datalagring och SAN-lika möjligheter till snapshots och dataöverföring mellan lagringslösningar. På Linux har du också tillgång till BTRFS som kan bli riktigt bra en vacker dag, men som idag enbart bör användas till speglade diskar.

Hur du sätter upp ett RAID:
- Kör du Windows på en konsumentdator har troligen ditt moderkort stöd för "fakeraid" (se din moderkortshandbok). Det innebär i praktiken ett proprietärt sätt att styra diskarna på, och enda sättet att komma tillbaka upp efter ett kontroller- eller moderkortshaveri är att hitta ett likadant moderkort och be till dina gudomar.
- Kör du Windows och du vill investera lite pengar kan du få tag på RAID-kontrollers som sköter RAID:et åt dig och avlastar denna trafik från din CPU, samt eventuellt bidrar med cache som kan snabba upp en del operationer. Havererar kontrollern behöver du hitta en kompatibel kontroller (samma modell, eller åtminstone samma familj), och du behöver inte offra ditt enfödda barn för att återfå data. Har du inte batteristödd cache på en sån kontroller rekommenderar jag starkt att du inte använder eventuella sådana möjligheter då du riskerar att lagra korrupt data.
- Kör du Windows Server och du inte är rädd om din data eller om prestanda kan du prova på ReFS + Storage Spaces som har börjat mogna det senaste året men fortfarande har en bit kvar innan det kan användas i praktiken till generella lagringsändamål.
- Kör du en Linuxdistribution är min starka rekommendation att använda någon av de inbyggda mjukvarulösningarna för RAID (valfritt filsystem ovanpå MDRAID och/eller LVM, eller ZFS). På det sättet kan du vid behov helt enkelt ansluta diskarna till annan hårdvara och med minimalt arbete vara igång igen utan att ha förlorat data - helt utan att vara beroende av att gudarna ler mot dig. Behöver du köra fler än ett par-tre diskar i en server och du är beroende av prestanda är min rekommendation i det här läget att investera i ett HBA-kort (inte en RAID-kontroller).