Nybörjare på HIFI, vad och var handlar jag?

Talspolarna blir ofta rejält varma när man spelar och jag har då kört element med så hög effekt som varit möjligt vid inspelning, monosignal och högtalarna placerade mot varandra och felfasade för att släcka ut den akustiska energin sedan låter man dem spela något dygn så är egenskaperna stabila efter det om de inte var inspelade när man fick dem.

Stämmer verkligen detta?
Jag tycker mig själv höra skillnad mellan HiFi kvalitet (CD) och Master på många av de låtar som Tidal erbjuder detta på. Och detta på en väldigt enkel anläggning (Nad 388 med bluos modul, samt ett par Tannoy revolution xt 8f).
Tycker att musiken känns mer levande samt mer nyansrik i brist på bättre förklaring, och det känns verkligen inte som om det är inbillning.

Skulle vara ytterst intressant att göra ett blindtest mellan dessa kvaliter, har hittat några där man kan testa skillnaden mellan 320kbps och uncompressed wav, bland annat det här https://www.npr.org/sections/therecord/2015/06/02/411473508/h...
Vilket var rätt lätt, men inte sett (eller letat tillräckligt bra) ett liknande test mellan CD kvalitet och högre.

Det kan vara så enkelt att det är DA:n som gör skillnaden du hör?
Jag säger varken bu eller bä i ämnet då jag inte är tillräckligt insatt.

Jag tror att skillnaden borde ligga i kvalitén/upplösningen , eftersom allt är samma och det enda som skiljer är mängden information in från Tidals server.
Men jag skriver också tror, då min kunskap är begränsad gällande HiFi och svartkonst.

Jag har med åren lärt mig att vissa saker är inte riktigt lönt att fördjupa sig i.
Antingen behövs det en rejäl utbildning eller så bryr jag mig inte riktigt.
Där är så stora skillnader på inspelningar att det som kommer ut får bli som det blir.

Rummets akustik har jag däremot stenkoll på, det är den viktigaste delen imho.

Och sen också det här med sin egen anläggning, om den är kapabel att spela upp dom olika bitratesen på _rätt_ o likadana sätt. Som jag redan nämt i tråden så kan hög samplerate o bitdjup hanteras fel vilket kan ger IMD-problem som hörs o kanske tolkas av ens huvud som "bättre" bara för att den högre bitraten "ska" vara bättre.
Sen som sagt är frågan om det verkligen är samma master mellan hifi och MQA-master-junket. Eftersom MQA är ett låst format som ägs av ett företag som gillar att sälja dyra ljudprylar så skulle det inte förvåna mig att det pågick en del fuffens i bakgrunden för att få det att verka bättre än vad det faktiskt är. MQA har ju fått ganska rejält med kritik så det är definitivt inget jag litar på.

Intressant, följde länken och från den vidare till engelska Wikipedias artiklar om sampling, bitrate, khz, Nyquist frekvens och olika former av distortion.
Får villigt medge att inte ens hälften av det jag läst fastnade.
Men om jag fattat rätt så torde 24/192 som källa ge en större möjlighet till mer korrekt ljud med mindre risk för "fel" än 16/44.1 khz(om originalet har samma eller högre kvalitet) , förutsatt att det jag väljer att spela upp musiken på kan hantera informationen korrekt.

Det är möjligt att MQA / Master från Tidal förvränger musiken, men på min stereo och för mina öron så upplever jag det ofta bättre, framförallt när jag lyssnar på jazz.

Det är lite svårt att konkret peka på att något skulle bli bättre ljudmässigt vid 24/192 framför 16/44.1. Vid mixing, mastring etc är det bra med ett större bitdjup, gärna 24 bitar, för att undvika generationsförluster, men i realiteten är det väldigt lite som kan "gå fel" vid 16 bitars ljud som slutgiltig export vilken i sin tur går till konsument. Det enda undantaget är om dithering appliceras felaktigt, eller inte alls, vid bitreduktion. Då får du antingen kvantiseringdistorsion eller för högt brusgolv.

Eftersom "låga" samplingsfrekvenser såsom 44.1/48KHz har en nyquistfrekvens så nära människans övre gräns så behöver i princip inget göras med signalen mellan källa och slutsteg i ett system vid uppspelning. I teorin går det också att få till högre samplingsfrekvenser lika bra också, men problemet är när elektroniken ändrar på samplingsfrekvensen felaktigt. Såvida man inte har lågpassfiltrering på korrekt vis så är risken stor att högfrekvent brus kommer att vikas ned till hörbara områden. Det ger - hör och häpna - sämre ljud!

Med tanke på riskerna att introducera fler fel vid hög samplingsfrekvens och hur pass kapabelt 44.1/48KHz redan är, så ser jag det som rätt bortkastat med data att sikta på 96 eller 192KHz vid uppspelning. Plus att det kan ge en redan rätt insnöad användare ännu mer huvudvärk i onödan.

Jag vill också vara tydlig med att jag inte påstår att ditt system felar på något sätt och jag respekterar förstås att du upplever 24/192 som bättre. Men av min erfarenhet, är det väldigt sällan värt det. Oftast finns det annat man kan lägga ner sin tid och ibland även pengar på för att få bättre ljud.

Då fattade jag förmodligen fel gällande möjlliga felkällor då man går från inspelning 24/192 ned till konsument och CD,

Jag inte lagt varken tid eller speciellt mycket pengar för att kunna lyssna på högre än CDkvalitet.
En Bluos modul för någon tusenlapp(rea) samt ett abonnemang på Tidal för 199kr/månad.
Var mer av en slump i samband med att jag köpte stereo som jag bestämde mig för att testa och är grymt nöjd.

Men har ni möjlighet, så testa och avgör själva👍

Det är inte det jag skriver, man ska lyssna och mäta, lämpligen sållar man direkt bort allt som mäter dåligt och lägger energin på att lyssna på saker som har bra förutsättningar för man kommer inte att hinna lyssna på allt.

Sedan är det inte dumt att förstå hur psykoakustik kan lura en när man lyssnar och då inser man att man måste mäta om det inte är jättestora skillnader, tex så föredrar man alltid det som låter lite starkare även om det i övrigt är samma saker och det är få som klarar att säga att nivån skiljer 0,1 dB, lika troligt är det att man uppfattar lite distorsion som ökad dynamik och att man ofta föredrar ett ljud med en mer begränsad dynamik än vad som är tekniskt möjligt, ofta föredrar man även bandpassfiltrerade signaler, se bara på hur många som tycker att lp låter bättre som format än cd. lp innebär alltid monobas, bandpassfiltrering, dynamikkomprimering och ökad distorsion jämfört med cd om man bortser från att man försöker distribuera olika fonogram.

Sedan kommer alla maskeringseffekter som används vid lossykomprimering och det är bra att förstå och kunna utesluta såna tex att man gör en liten baspuckel för att maskera att djupbasen saknas är något som finns på en del högtalare.

Man bör alltså inte alls bara lyssna om skillnaderna är små, de som bara lyssnar är ofta de som aldrig kommer att få ett bra ljudsystem utan hamnar i en bytescirkel och kompenserar fel med motfel snarare än att man systematiskt eliminerar felen.

Detta blir mitt sista inlägg i tråden, men delar i stort samma åsikt med mrqaffe.
Förstår man psykoakustik, samt även förstår akustik, och även den tekniska aspekten hur högtalare fungerar och vad som bidrar till varför saker låter eller uppfattas som de gör, så har man mycket glädje av mätningarna. Jag skulle aldrig designa en högtalare med enbart öronen (i det närmaste omöjligt med bra resultat), det innebär för mig också att jag aldrig heller skulle köpa en högtalare med enbart öronen. Våra öron är utomordentligt dåliga mätinstrument på flertalet sätt.

Tro mig, Emotiva-steget mäter väldigt linjärt i frekvensgången förutom den sedvanliga avrullningen i extremfrekvenserna.

Fast det där är ju återigen inte samma sak. Det är väl självklart att man om man designar en högtalare så ska man göra sitt yttersta för att skapa en så bra produkt som möjligt. Där i ingår såklart mätningar. Det har ju också att göra med att dina öron inte är likadana som andras.

Jag fick hjälp att installera en projektor en gång och eftersom jag satt upp duken själv så frågade jag montören om han kunde kolla så duken satt rakt. Han frågade mig om jag tyckte duken såg rak ut. Ja jo det gjorde den ju. Va e problemet då sa han?
Samma med ljud. Om du tycker något låter bra, va spelar det för roll om det är placebo, psykoakustik eller vad man nu vill kalla det. Upplevelsen är bra. Om du tycker något låter bra men inte är nöjd med mätningen, då struntar du alltså i något du faktiskt tycker låter bra. Nervös inställning till ljud.

Inställningen att allt ska låta bra gör att man brukar begränsa sin musiksmak mera än om man strävar efter att det ska återges korrekt. Det är ganska vanligt att de som stävar efter bra ljud i stället för korrekt ljud anpassar återgivningsfelen till musiken och på så sätt gör det mycket svårare att kunna förstå annan musik.
Dessutom brukar det bli otroligt dyrt i längden för den som inte strävar efter korrekt återgivning för de tenderar att hamna i en byta utrustning spiral som aldrig tar slut då de hela tiden försöker kompensera fel med motfel i stället för att sträva mot att eliminera alla fel.

Det gjordes tester som publicerades i Journal of Audio Engineering Society, där de utgick från "HighRes" original, och stoppade in 16/44kHz AD/DA i signalvägen. Bästa möjliga förutsättningar, statistisk signifikant antal tester, guldöron från inspelningssidan och så vidare. Ingen kunde detektera när det extra AD/DA steget var inkopplat.

You can't prove a negative, men.... JAES är ganska pragmatiska, man ägnar sig inte åt att testa om det går att spå i kaffesump om och om och om och om igen.

För att testa kompression kan du gå hit, där du erbjuds ABX test med hjälp att räkna ut statistisk signifikans. Och kan du inte höra skillnad på de komprimerade signalerna, så lär du inte kunna höra skillnad på okomprimerat och HighRes heller.

Jag tycker tvärtom. Ju mer intresserad man är av att det ska låta bra ju mer intresserad blir man av att utforska olika stilar.
Ju mer korrekt något ska låta ju dyrare är det. Absolut dyrast blir det när man vill att det ska låta som musikerna står i rummet