Frågor om bolån? Hit me!

Nej, du har helt rätt att det är många detaljer vi inte vet. Banken vet bevisligen mer eftersom de verkar gå med på upplägget. Förstår dock inte riktigt vad du menar med det om att ett par i 20-årsåldern inte skulle kunna köpa hus. Att ett par i den åldern har besparingar som kan täcka större delen av en kontantinsats på ca 200-250 000 känns inte på något sätt orealistiskt.

Problemet om man tar lån även för hela kontantinsatsen är att det indikerar att man har väldigt liten buffert och troligen därmed blir väldigt känslig för oförutsedda kostnader och framtida räntehöjningar. Man får även ett väldigt dåligt förhandlingsläge mot banken och därmed troligen högre ränta.

Nu låter det ju dock som att ni egentligen inte tar 100% lån och säger er ha en hyfsad buffert ändå. Det är ju betydligt bättre än den ursprungliga beskrivningen som några av oss reagerade på.

Du har rätt i att det normalt är betydligt mer fördelaktigt att äga sin bostad om man tänker bo där ett tag (eller köper i en region där efterfrågan generellt är hög) och man har råd även om räntan stiger. Så länge ni faktiskt har räknat seriöst på det (olika räntenivåer samt eventuella amorteringskrav) och känner er bekväma med siffrorna, samt banken inte har några invändningar kan det vara ok. Tänk dock på att hus kan vara dyra i drift.

Vi har 2,7mil i lån och det är 85%. 1,2% ränta hos Swedbank.

200-250 000 kr på två personer (dvs. hälften var) är enligt mig inte orealistiskt. Har man fått hjälp av föräldrarna hjälper det ju givetvis väldigt mycket, men även annars handlar det inte om fantasisummor enligt mig. Med det sagt så är ju lönenivåerna lite olika i olika delar av landet så det bör man kanske ta hänsyn till också.

Men ja, det är ingen rättighet att ha råd att direkt köpa hus.

Ja, du har tillsynes mer än det lät som först som sagt. Det lät som att ni var tvungna att låna 100%, inte att det är ett val ni gör. Det är trots allt en betydande skillnad.

Ja, jag förstår att frågan mest rörde räntenivåer och såg att du redan fått svar där som jag höll med om. Därmed behövde jag inte besvara den delen utan valde att lyfta upp det andra du nämnde.

Sådana råd fungerade på tiden då sparkonton faktiskt gav någorlunda hyfsad ränta, vilket är länge sedan nu. Sedan ska man ju dock inte investera pengar man tror sig behöva i närtid och därmed inte kan vänta ut eventuella nergångar.

Man kan göra en fin bostadskarriär med lägenheter också, åtminstone i större städer.

Hela beloppet låst 2år, köpte huset i Januari i år. Vi fick det erbjudandet direkt när vi hade första mötet med dom.

Att jag bytte bank var såklart också ett krav då, sambon hade redan Swedbank.

Utan förhandling brukar bankerna snarare lägga sig någonstans runt sin snittränta, om ens det. Man behöver i princip alltid vara väl förberedd med argument och erbjudanden från andra långivare. Detta blir extra viktigt om man är mindre attraktiv som kund för banken (lägre lån med hög belåningsgrad, etc.).

Absolut. Utväxlingen tenderar dock att vara desto större i större städer i praktiken.

Vi kollade med flera innan men Swedbank var betydligt lägre än övriga som var ganska ointresserade och svåra att få svar av.

Därav blev det Swedbank 👍

Var inte rädd att byta bank, jag känner ingen skillnad, kortet är annan färg 😂

Jag kan hålla med om att för vissa är det mer okej med 100 % bolån än för andra.
Jag och min sambo har en god inkomst (gemensamt över 70tkr brutto). Inga större lån utöver CSN.

Men på grund av att man är född i fel familj är det svårt att få ett bolån. Vi kommer kunna spara ihop till en kontantinsats men det är en väldigt lång tid. Tid inte alla är villiga att spendera och att förlora ~1500 i månaden hade varit värt det för att nå sin "dröm" tidigare.

Nu vet jag inte var ni vill köpa, men en kontantinsats till en ”vanlig” småstadvilla för säg 3 MSEK borde ni ju kunna spara ihop till på typ två år. Men visst, ni kan ju betala av topplånet på några år och då bo bättre under tiden.

Det innebär ett sparande på cirka 22tkr i månaden (lagfart,pantbrev och kontantinsats), vilket är möjligt med vår inkomst. Innebär att man lever ganska snålt beroende på övriga kostnader men fullt möjligt. (Vi sparar i snitt 10-12tkr per person i månaden).

Villor som låg på cirka 3MSEK för 2 år sedan ligger närmare 3.8MSEK idag i min stad, som är en vanlig småstad.

Om man skulle se på en sådan situation från en helt ekonomiskt synvinkel så är det en mindre förlust, men oftast inte en enorm förlust med tanken på hur mycket husen går upp. Men det finns många andra faktorer som gör det värt det. Högre standard, mer möjligheter som exempelvis barn osv.

Vi har ett par kompisar som fick ett bolån och kunde lösa ett lån till kontantinsatsen med hjälp av en förälder. Våra kompisar lever på minimum lön, likaså deras förälder, vilket innebär att de tillsammans har en inkomst som inte är många tusenlappar över vår. Men vi kan inte få samma möjligheter.

Min poäng är att det är fullt möjligt för många att klara av ett 3MSEK bolån och ett privatlån på 300tkr utan större problem. I vårt fall skulle det nästan innebära samma utgifter som vi har idag för ett bolån samt privatlån enligt SBABs kalkyler.

Skulle vi ha 150tkr och ta ett privatlån på 300tkr samt bolån för 3msek, skulle det kosta 9700 i månaden enligt SBAB.
Vi betalar totalt 7500 i hyra. Det innebär drygt 2200 i skillnad för vår "hyra". Men istället för att betala på något vi inte får tillbaka, får vi betala 2200 extra i hyra i månaden i något vi äger.

Med vår inkomst är det inga problem. Med tanke på att vi vill skaffa barn, men inte vill göra det i vår 2a, är det något vi gladligen hade betalt.

Även om vi räknar med förlorad inkomst och ökade utgifter så har vi en inkomst och trygghet som gör att vi kan hantera det. Vi har jobb som aldrig kommer vara brist av och nästan omöjligt att få sparken från (Gymnasielärare och förskollärare).

Jag köper helt argumentet från banker men det borde finnas individuella bedömningar.

Har skrivit på för en bostadsrätt och i samtal med banken kom vi fram till att lånet skulle delas upp i 3 delar, 1x 350 000 kr och 2x 950 000 kr.

Nu när jag tänkt efter lite i helgen insåg jag att det vore bättre att dela upp de två större delarna i 4 mindre, 4x 475 000, för att ha större möjligheter att göra förändringar i framtiden.

Banken svarar nu att det inte går att göra dessa ändringar, trots att jag inte skrivit på några bindande dokument ännu eller fått lånet utbetalt, motiveringen är att de måste ha dokumenten påskrivna senast den 11/10-2021 och att det är för kort inpå samt att flesta föreningar tar ut en pantavgift per lån.

Deras lösning är att låta lånet vara obundet och göra om enligt önskemål när det väl är utbetalt. Vet inte hur mycket jag köper detta egentligen, vad säger ni andra gamla rävar som varit med gamet länge?

Är det någon som vet hur bankerna räknar på en "modern" familj?

Har en dotter varannan vecka, henne vet jag att de räknar som full kostnad, men sen senaste förhandlingen har det tillkommit sambo och hennes 20-årige som har CSN och betalar hyra.
Han kan väl inte räknas som en kostnad i kalkylen?

Tänkte att jag senare skulle slippa pantavgifter om lånet från början kunde splittras i fler delar, då en splitt senare (enligt banken) innebär att ett nytt lån behöver tas.

Tanken var väl egentligen att binda alla delar utom 1 åt gången och amortera av det under 3 år eller så snabbt som möjligt och när det var avbetalt låta nästa del vara obunden och binda resterande.

Du kan ju amortera på ett bundet lån.

Fast då får man väl betala ränteskillnadsersättning till banken?