Isaac Asimov på Lettermans show 1980

Aldrig läst en enda bok men känner säklart till mannen.

Vilken bok skulle ni rekommendera att läsa först?

Det var länge sedan jag läste Asimov, men...

...man ska veta att Stiftelse-böckerna har en kronologisk ordning, över tiotusentals år, och en annan ordning som författaren skrev dem i, över ett antal decennier. Det finns några överraskningar som kan bli spoilade om man väljer fel ordning. Så jag säger skrivordningen hellre än den kronologiska ordningen, utan att komma ihåg exakt.

Kronologin börjar med ett gäng böcker på tema stålgrottorna/robotdeckare/de tre lagarna (1954 och framåt) som utspelar sig i en ganska nära framtid där robotar förbjudits på den synnerligen överbefolkade och miljöförstörda jorden och där rymden har koloniserats med hjälp av robotar. Jag började med de böckerna och det fungerade. Stiftelsen (1951) bör man nog också läsa rätt tidigt, där har handlingen hoppat 10000 år eller något framåt. Jag kommer ihåg att det finns en poäng med att vänta med "Prelude to Foundation" (1988) som utspelar sig mellan Stålgrottorna och Stiftelsen.

Asimov var ju lite av ett universalgeni och skrev väldigt mycket, SF och annat, så det kan vara en smula svårt om man utan att spoila sig själv ska få reda på vilka böcker som hör till Stiftelseuniversumet. Jag har för mig att jag gillade "The End of Eternity" (1955) och att den eventuellt är löst ihopkopplad med Stiftelsen, även om den listas som fristående. Den kan man gärna spara på ett bra tag.

Helt riktigt. Läs böckerna i den ordning han skrev dem så blir det rätt.

I en av hans sista böcker, Nemesis, knyter han också ihop trådar mellan olika böcker men för att få rätt känsla och sammanhang bör man spara den till sist.

Själva Gudarna (The gods themselves) är ett mästerverk men är inte sammanknuten med Stiftelse-universat så den kan man läsa när som helst i sammanhanget.

Asimov är, och har alltid varit, min stora favorit. Jag upptäckte honom väldigt tidigt, redan i tio-årsåldern, och äger nära på alla hans skönlitterära verk, såväl romaner som noveller. Har läst en del av hans populärvetenskapliga skrifter också av rent vetenskapligt intresse.

Ursprungligen var inte stiftelseböckerna sammanknutna med robotromanerna (Stålgrottorna, Den nakna solen, Död robot och Den okända lagen) utan han knöt ihop dem när han skrev de senare stiftelseromanerna. Imperieromanerna var dock sammanknutna med stiftelsen från början då han skrev dem ungefär samtidigt.

Läste i, robot för någon månad sedan. Tyckte den var hyfsat meh, hade funkat som ljudbok när man ändå gör något annat. Funderar på foundation dock.

Glömde nämna en annan favorit. Nightfall (Stjärnmörker) som han skrev tillsammans med Robert Silverberg 1990. Den historien är i sig en vidareutveckling av en av hans klassiska noveller med samma namn från 1941.

Jag minns det som att de var bra när jag läste dem. När jag var en liten parvel. Var streamas serien?

Den finns på AppleTV+. Tycker den är väldigt bra och välgjord men är inte bekant med hans böcker sen tidigare så jag har inte en aning om något skiljer sig

Böckerna grundar sig i en serie "samtal" mellan karaktärerna om man ska förenkla och beskriva kort. TV-serien har gjort om allt till typ Star Wars. Med andra ord: Allt skiljer sig.

Med det sagt så kan många uppskatta serien såklart.

Härligt klipp, det hade jag inte sett.

Jag fastnade totalt för Asimov under en längre sjukskrivning nångång på 90-talet. Jag sprang omkring bland alla antikvariat i Stockholm och köpte allt jag kunde hitta, mer eller mindre. Robotnovellerna är riktiga klassiker, och sen hittade jag Stiftelsen såklart.. Jag fullkomligt slukade hela serien inklusive alla prequels och sequels som kom i efterhand under ett par veckor. Jepp, helt fast!

Förutom historierna i sig som är enastående, imponeras jag av hans språk. Han skriver väldigt simpelt, och det är en fröjd att läsa på engelska.

Kan förstå att dom gjorde tv-serien annorlunda i sådana fall.

I Robot är ju en novellsamling och ingen roman. Det finns både bra och mindre bra noveller i den. Meningen är inte den ska läsas som en roman.

Det är extremt förenklat i sådana fall för jag kan inte hålla med om att det stämmer. Episoderna är väldigt korta dock och storyn utvecklas ganska snabbt från kapitel till kapitel.

Vad gäller TV-serien så instämmer jag dock. Som serie är den helt okej men Asimovs Stiftelseserie är det inte.

Som sagt, extremt förenklat. Klart det är mer än bara samtal.

Ja, Nightfall är riktigt bra. Fristående bok.

Ja, kan hålla med om att det känns mer som en samling men jag läste samtliga i följd. Som sagt, några roliga koncept men inget världsomvälvande för min del.