Skrivet av medbor:
Hur känner folk angående trenden med ’quiet quitting’? Alltså folk som jobbar precis det som krävs och prioriterar annat. Jag har känt att jobba hårt/över inte varit något för mig, men när man börjar på en ny arbetsplats blir det ganska vanligt i en period
Det är inte för alla att "go above and beyond the call of duty".
Att kalla det för "quit quitting" för någon som gör sitt jobb tycker jag kan vara förolämpande.
Säg om jag skulle säga
"Du gör ditt jobb, men du gör inte 5 personers jobb, vad värdelös du är"
Då skulle du troligtvis inte ta det som en komplimang.
Att göra sitt jobb, men att inte jobba 60h+ i veckan, att ha ett liv utanför jobbet.
Det skulle jag inte kalla för "quit quitting".
Om det är definitionen så skulle jag tro att majoriteten av de som jobbar gör "quit quittin".
Men i så fall så tycker jag det är en dum definition.
"Quit quittin" skulle väl i så fall vara att göra mindre än det som krävs/förväntas, utan att säga upp sig.
Antingen kan det vara någon som försöker göra så lite som möjligt, men försöker komma undan med det och behålla sitt jobb.
Har man ett jobb som kräver fysisk närvaro så tjänar man inte fritid på det.
Men om jobbet är fysiskt och/eller psykiskt jobbigt kanske man kan minska det fysiska och/eller mentala slitaget och ändå lyfta samma lön så länge det fungerar.
Eller så kanske man faktiskt vill bli av med sitt jobb men inte vill säga upp sig själv.
Antingen kanske man är för feg att säga upp sig.
Eller exempelvis om man bor och arbetar i Sverige och vill ha A-kassa så finns det kort och lång karenstid. Där man vanligtvis får kort karenstid om man blir uppsagd och lång karenstid om man säger upp sig själv. Men det kan finnas undantag.
Sen hur det fungerar med välfärd, försäkringar, kontrakt, arbetslagar, etc kan skilja mellan olika länder.
Men att kalla det för "quit quitting" när någon gör ett bra jobb, men har ett liv utanför jobbet.
Det tycker jag är ett förolämpande/kränkande/korkat sätt att använda uttrycket.
Men kan förstå att det kan vara fördel för arbetsgivare att ha 10 anställda som utför jobb som de vore 20 utan att ge mycket mer betalt.
Kan förstå att det finns vissa som har ett egenintresse av att sprida en mentalitet att man alltid ska göra mer utan att förvänta sig mer än en klapp på axeln och ett "bra jobbat" som belöning.
Att själv vilja göra mer för att man brinner för sitt jobb, för sina kunder, att man vill klättra i karriären, att man verkligen kan behöva övertidspengarna för något.
Det är en sak.
Men en slags kollektiv förolämpning till de som har andra prioriteringar i livet än jobba, jobba, jobba, äta, sova, jobba, jobba, jobba.
Det gillar jag inte.
Det finns faktiskt annat i livet än att jobba. Även om det finns arbetsgivare som hävdar annat.
