Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Köpt en laptop begagnat. En Lenovo Legion 5. Skicket är bra och priset var ok.
Startade bara upp den snabbt vid affären för att så att det funkade, men när jag kommer hem märker jag att det är clean windows installation. Enbart i med Windows från USB och done. För fan, han kunde väl använt recovery funktionen? Nu får jag mecka med språkpaket, uppdateringar, drivisar och Lenovo programvara i en bra lång stund.

Rekommenderar att köra Lenovo System Update för att enkelt få rätt drivrutiner etc.

För egen del så är jag både sur, ledsen och galen över att mitt grafikkort fick för sig att dö för nån timme sen. Har hållit på och krånglat i en vecka och nu får jag bara BIOS beep codes om att den inte hittar något grafikkort, kul...

Flyttade för cirka 4 månader sedan med familjen till ett nytt område, mestadels pga min fru. Jag hade en dålig känsla redan då men gick med på det för att jag hoppades på att saker och ting skulle bli bättre.

Problemet är att barnen går kvar i skolan i gamla området 20-30 minuter bort för att få ha "kvar" sina liv. Numera åker jag hemifrån vid 6.30-6.40 för att lämna barnen och är framme på kontoret strax innan 8.00. Jag måste åka 20-30 minuter åt fel håll varje morgon för att sen åka till kontoret. (Ja min fru åker oftast 20-30 minuter enkel resa för att hämta barnen på eftermiddagen och det är ett stort frågetecken för mig hur detta inte kan frustrera henne lika mycket som det frustrerar mig.)

Hade jag inte behövt lämna barnen hade jag kunnat åka hemifrån en timme senare. På det har jag fruktansvärt dåligt samvete gentemot barnen för att de förlorat allt de hade i gamla området. De var ute med kompisar nästan varje dag, byggde kojor, spelade boll eller bara cyklade omkring. Nu sitter de mest hemma med telefoner, dator, tvspel etc. Det finns några barn i nya området men de barnen och iallafall min äldsta har inte riktigt klickat.

Försökte lyfta att jag känner såhär med min fru. Det slutade med att hon tycker jag tar bort all glädje hon känner över det nya området. Att hon trivs, att hon mår bra etc etc. Tappar hoppet än mer kring detta äktenskap. Har varit extremt påfrestande senaste 5 åren och nu känner jag mig bara helt jävla tom.

Försökte lyfta att jag känner såhär med min fru. Det slutade med att hon tycker jag tar bort all glädje hon känner över det nya området. Att hon trivs, att hon mår bra etc etc. Tappar hoppet än mer kring detta äktenskap.

..högerfilen måste man tränga in sig genom mittfilen för att köra om i normal hastighet eftersom det är förbjudet att köra om i innerfilen. Man kan få road rage för mindre..

Sur!
Flyttat till nytt hus för några veckor sedan.
Hyfsat nytt, 2006 så det finns rör och kablar för nätverk.
Fick dock inte ett uttag på kontoret att fungera, satte nytt uttag i kontoret och ny patchpanel i skåpet.
Men just detta uttag/kabel vill inte.
Så fram med rullen med CAT6, drog ur befintliga kablar till rummet, dragtråd/fjäder följde med hyfsat enkelt.
Men dum som man är så tog jag inte någon till hjälp att föra på de nya kablarna, och trots jag tyckte att det gick helt ok att dra så gick dragtråden av, denna i nylon.
Bytte håll, finns ögla i andra änden, fick genom dragtråden i röret nästan direkt.
Kommer inte ihåg varför men fick dra ur den igen och börja om.

Nu är där ett ställe 2.5-3m upp från uttaget i kontoret där det blir tvärstopp.
Går inte att komma förbi, testat i flertalet timmar.
Testat nylontråden, köpt en av metall, snurrat och snurrat, tryckt på, backat, snurrat, tryckt.
Testat från skåpet istället, fastnar på samma ställe. Överdriver inte om jag testat 100 gånger nu.
Kan ge mig fan på att det sitter en dosa och jag lyckas inte pricka in nästa hål vidare.

"Golvet" på vinden uppkapat och hittat 20m dragtråd och ett flexrör som gått av.
Skicka i kablarna fram till brottet och lite manuell handpåläggning så ska det väl lösa sig.

Vilken såpa (ironi och dåligt skämt om vad man inte ska använda för att få glid på kablar genom rör)

Flyttade för cirka 4 månader sedan med familjen till ett nytt område, mestadels pga min fru. Jag hade en dålig känsla redan då men gick med på det för att jag hoppades på att saker och ting skulle bli bättre.

Problemet är att barnen går kvar i skolan i gamla området 20-30 minuter bort för att få ha "kvar" sina liv. Numera åker jag hemifrån vid 6.30-6.40 för att lämna barnen och är framme på kontoret strax innan 8.00. Jag måste åka 20-30 minuter åt fel håll varje morgon för att sen åka till kontoret. (Ja min fru åker oftast 20-30 minuter enkel resa för att hämta barnen på eftermiddagen och det är ett stort frågetecken för mig hur detta inte kan frustrera henne lika mycket som det frustrerar mig.)

Hade jag inte behövt lämna barnen hade jag kunnat åka hemifrån en timme senare. På det har jag fruktansvärt dåligt samvete gentemot barnen för att de förlorat allt de hade i gamla området. De var ute med kompisar nästan varje dag, byggde kojor, spelade boll eller bara cyklade omkring. Nu sitter de mest hemma med telefoner, dator, tvspel etc. Det finns några barn i nya området men de barnen och iallafall min äldsta har inte riktigt klickat.

Försökte lyfta att jag känner såhär med min fru. Det slutade med att hon tycker jag tar bort all glädje hon känner över det nya området. Att hon trivs, att hon mår bra etc etc. Tappar hoppet än mer kring detta äktenskap. Har varit extremt påfrestande senaste 5 åren och nu känner jag mig bara helt jävla tom.

Telefonen föll ur jackan när jag cyklade... Trots magnetiskt fodral lyckades den öppna sig, vända på sig och lägga sig med skärmen nedåt mot asfalten #@!?$&@

Murphy's lag, om något kan gå fel på flera olika sätt kommer det gå fel på det värsta sättet. (travesti)

För många år sen jobbade jag en kort period som fotograf, blev knuffad i ryggen av en som hade bråttom och tappade kameran på gatan. När jag böjde mig ner för att ta upp kameran tutade någon ilsket, jag tittade upp och hoppade åt sidan för SL-bussen som kom och som körde över kameran. Den gick i massor av småbitar. Tur i oturen täckte min försäkring skadan, jag lämnade in kameran till en kamerareparatör (ingick i försäkringsvillkoren). Han bara stirrade, "vad har kunnat ställa till en kamera på det här viset?", frågade han och när jag berättat mumlade han "Murphy's law". Det var första gången jag hörde uttrycket.

Ett annat ord är konfirmation bias, där man minns det man vill minnas.
Jag har gjort X antal saker denna och förra veckan som kunde gå riktigt galet. Och visst har lite saker krånglar, men det kunde ha varit värre. Och nu sitter jag att surar att livet inte är problemfritt.

för 2.5 år sedan tog jag studenten, och jag har inte tagit mig nånstans. gick ut med toppbetyg på 20.7, läste 3500 poäng (vanlig gymnasielinje=2500p). fick stipendie för högsta meritvärde på min skola till och med. jag är smart om jag får säga det själv. jag lär mig lätt, men är ganska lat. jag jobbade ett år efter studenten (covid ställde till det, så jobbade lika mycket som de med permittering, fast utan permittering, dvs 60% i början, sedan 80% och till slut 100%, isolerat hemifrån). jag försökte spara mycket, och förlorade sedan 90k på börsen. jag har 270k kvar nu (om jag säljer bilen)

bestämde mig för att plugga. hoppade på civilingenjör industriell ekonomi, för det var ju bäst. insåg rätt snabbt att det inte var något för mig men att jag skulle gå klart året. jag gjorde det, men skrev aldrig tentorna för matten, hamnade efter direkt sen skippade jag det, "jag skulle ju ändå byta". klarade 4 av 8 kurser(de kurserna jag bestämde mig för att skriva tentorna på), läste sedan en extra sommarkurs för att bli berättigad csn året efter, samtidigt som jag sommarjobbade. under denna period vände jag på dygnet, började lägga mig 03-05 typ, och gick inte på föreläsningarna, det var fortfarande covid under denna period, så allt fanns ju ändå inspelat. jag isolerade mig en del och så är det fortfarande, igår la jag mig 06. inte hållbart

jag hoppade av efter 1 år och flyttade hem, och bytte till högskoleingenjör inom annan inriktning på mindre lärosäte. jag gillar programmet, men vi är 6st i klassen redan nu under år 1 (hur det nu går ihop). jag har gått från att gå på en linje vars lunchföreläsningar består av VD:n på nasdaq, fondförvaltare och workshops (inte för att jag gick på dessa då jag aldrig gick till skolan, men...) till att ha en klass lika stor som min vänskapskrets på min förra linje.

nu är jag rädd att kugga matten nästa vecka. det vore bara droppen... har pluggat så gott jag kan verkligen, men det är tufft att trycka matte flera timmar om dagen. jag är lite mållös nu, jag har vänner som tar examen i vår.. jag själv går första året och har inte kommit nånstans.... jag känner att jag inte kan hoppa av denna linje då jag redan slösat massa tid och csn lån (inte för att jag vill hoppa av den). så jag har inget val än att gå kvar här. på ett mediokert lärosäte utan vänner att umgås med på fritiden, som jag kunde på förra programmet. jag börjar fundera på varför jag inte valde yrkeshögskola inom samma ämne för att skippa all krånglig matte. men hey, med 20.7 i merit kan man väl inte gå på YH? hur fan resonerar jag...

nåja, jag har hoppat av en av Sveriges svåraste linjer att komma in på för att byta till gävle högskola. om jag kuggar matten nu, då blir det jobbigt på riktigt. jag känner bara att jag är fast i en återvändsgränd. min plan är att bo hemma i 2 år nu, tills jag är 23 och sossa mat av föräldrarna för att kompensera mitt tidigare slarv, och gå kvar på den här linjen no matter what. vi får se hur det går med det...

Det kan vara en klen tröst, men finns många som har det värre. Jag hade en något liknande resa som du, men gjorde färdigt en del matte under första året, var ikapp först år 4 på utbildningen. Svårt med prestige men i längden tjänar man inget på det, ska man plugga behöver det vara en kul utbildning eller åtminstone något som är tillräckligt kul för att man ska klara av det.
Skriv gärna PM om du vill prata! Var där du är för tio år sedan.