Om allt verkligen är förlorat, vilket det verkar i ditt fall då ni håller på att sälja av villan och allt, så gäller det att du accepterar läget och går in i ett praktiskt läge för just nu är hon där. Lätt för mig att säga men jag var i din situation för ett halvår sedan, då med en son på 3 år. Ska du ställa dig i bostadskö för en hyresrätt? Ska du köpa ett radhus eller lägenhet? Det viktiga är du gör allting så smidigt som möjligt för din son hur det än blir. Han får aldrig hamna i kläm på grund av er.
Sen kommer frågan om vem ska sonen vara skriven hos? Den som bor närmast hans skola kommer automatiskt vinna den fighten om det blir en tvist, skatteverket kollar bara på avstånd. Dessutom kan adressen påverka var grabben hamnar i för skola (högstadiet nästa antar jag), han får automatiskt en plats på en skola enligt kommunens karta över sånt beroende på var han står skriven. Ni kan söka annan skola men det är i mån av plats, tänk på det. Har du gemensam vårdnad för barnet? Om inte så se till att fixa det för helvete, annars kan hon flytta över halva landet med honom och du har inget att säga till om.
Såna saker är inte det du vill tänka på just nu men bättre att göra det nu än ångra det senare.
Det kommer kännas bättre för dig men bara om du är villig att gå vidare och det tar tid att komma till den insikten, särskilt när såret är så färskt. Jag och min son har bättre kontakt än någonsin nu efter separationen. Även om huset är sålt så ligger flytten någon månad bort. Har ett nytt radhus på gång där bara jag, min son och vår katt kommer bo. Inga minnen från mitt tidigare förhållande bara nya minnen som vi skapar tillsammans.
Jag vet hur det känns när hela ens värld raserar och det som hjälpte mig var min öppenhet mot kollegor, chefen, vänner och familj och framför allt deras vilja att hjälpa mig när jag mådde som sämst. Håll inte det här inom dig utan ventilera när du måste. Ditt ex vill troligtvis inte höra vad du känner så hitta någon eller några som är villiga att stå ut med att du spyr galla och som du kan bolla idéer med när det behövs. Dina känslor kommer styra dina handlingar så det är bra om du har någon som kan ta ner dig på jorden om det behövs.
Vet inte vad mer som finns att skriva. Snacka aldrig skit om ditt ex inför din son. En självklarhet men tåls att påminnas om. Att vara föräldrer på halvtid är ganska gött det också ärligt talat. Visst, det är inte så kul när det är mammas tur att fira julafton med grabben (tro mig, jag var två månader in i separationen då) men du kommer få tid att rannsaka dig själv och även lägga mer tid på dina intressen. Jobba på din svartsjuka eller osäkerhet, vad det nu är som är anledningen till att du inte kan lita på dina partners, för i framtiden vill du ha den skiten överstökad innan du går in i ett nytt förhållande. Förresten måste två personer vilja vara i ett förhållande, även om du hade dina brister så är inte hon villig att försöka jobba på att fixa förhållandet trots att ni har barn. Då har hon verkligen bestämt sig för att det är över. Den rätte personen ska vara villig att jobba tillsammans med dig för att få ett fungerande förhållande. Baserat på din text är inte hon den rätte.
Livet är inte över. Du har din son och du kommer alltid att vara hans pappa. Se till att han har det så bra som möjligt att ta hjälp när du behöver.
Stort tack för att du tog dig tid att skriva, vi har inte sålt något ännu jag fick reda på detta igår att hon fått nog.
Vår son är också en så himla känslig kille, han kommer bli helt förstörd.
Jag har sån ångest för att mitt övertänkande förstört det vi hade, jag önskar jag kunde gå tillbaka och ändra..
Jag har försökt tala med sambon om att få ett sista försök för att rädda vår familj, men jag tror det är kört.
Vi hade ju bokat bilsemester i sommar med turer till tivolin och massa roligt som grabben längtat så till.. nu verkar det bli traumatiska minnen på schemat istället.
Herregud, hela min värld är upp och ner och jag vet inte hur jag ska klara mig utan dom.
Hon var alltid den som förgyllde våra familjestunder tillsammans.
Citera för svar
Det är aldrig för sent att ge upp!
