Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Jaha, då är det ju lite annorlunda så klart.
Ja, tråkigt att höra. Har själv, tvärtemot många, enbart en trevlig upplevelse med UPS när det väl händer.

Tråkig situation att hamna i, dessutom när datorn strulat och varit inlämnad och därmed inte gått att använda fullt ut dessutom…

Det enda man kan vara säker på är att allting alltid ändras, och oftast långsamt mot det bättre. Bara försöka sitt bästa så vänder det tillslut

Så jobbigt, lider med dig. Beklagar sorgen.

Hoppas du hittar det du söker och får kontakt med någon bra jurist som kan hjälpa till med bodelningen.

Idag är jag ledsen. Min flickvän har haft ett riktigt jobbigt år med så mycket smärta inom sin familj. Nu har hon bestämt sig för att vända på sitt liv. Innan studerade hon till lärare och nu har hon blivit antagen till en utbildning där det är mycket praktiskt och resande. Vill inte outa hennes liv för mycket, men jag förstår varför hon vill bort från allting. Jag är bara så ledsen att vi nu är dryga 5 timmar resande ifrån varandra.

Jag blir klar med min utbildning nästa år (hon hade också blivit det) och hon vet inte vad hon vill göra med sitt liv / hur hennes framtid ser ut. Jag har en bra idé åtminstone av vad mina närmsta fem år kommer att se ut. Jag som hade hoppats på att vi kunde flytta ihop nu efter sommaren...

Ska man ta en chansning i 1.5 år (så lång är hennes utbildning) och hoppas att hon återkommer till "vänner och familj", eller är det 1.5 år förgäves? Livet är bra irriterande, precis när man tror sig fått allting på plats, så gör livet sig ihågkommen att man inte alltid kan få som man vill.

Är erat förhållande så skört av tillit till din partner att du sitter och funderar såhär angående 5timmars bilresa i mellan er så kanske det inte är meningen att ni ska vara ett par heller. Tror ni två behöver prata med varandra och du kanske ställa frågan rakt ut om "att vända på sitt liv. Betyder att även du blir vänd på tex, vad kan du förvänta dig? Jag hade inte accepterat ett "jag vet inte" då det är upp till din partner att förvalta dina känslor. Någonstans är man ändå två i ett förhållande och man kan inte placera sig i en gråzon.

Jag menar inte alls att du inte har rätt till dina känslor, men själv lämnar jag min fästmö på arlanda i morgon och träffar henne inte på tre månader, känner mig inte ett dugg orolig. Det jag menar är att kommunikation är viktigt så man kan känna sig trygg och man vet vad man kan förvänta sig.
Jag misstänker att det är den ovissheten som du mår dåligt över?

Bara du vet hur hon är. Har hon vänt upp och ner på sitt liv, valt att lägga flera års studier till lärare på hyllan och ändra inriktning på sitt liv ...
Denna nya utbildningen som innebär att hon ska resa en massa kommer att göra att hennes upplevelser än mer kommer att prägla hennes liv och dessa kommer att vara utan dig. Ni kommer att växa ifrån varandra då ni kommer att ha skilda upplevelser på var sitt håll.

Om du för ett halvår sedan hade fått frågan om din flickvän skulle studera till det hon nu studerar, och därmed hoppa av lärarutbildningen - hade du då sagt att det var sannolikt eller inte.

Kommer ni fortfarande vara intresserade av varandra efter dessa 1.5 år?

Om det är så att ni kommer att träffas flera gånger per månad så kanske ett distansförhållande kommer att fungera bra. Eller så är ni så förälskade i varandra att avståndet och tiden inte kommer att spela roll...

Att du ställer frågan här betyder ju att du tänkt dessa och säkert andra tankar och vill spegla dem i någon annan. Ett internet forum är kanske inte det bästa - men du kommer att få kommentarer av folk som du inte känner och som inte "filtrerar" vad de tror.

Tack för att du delar med dig Hon har snackat om utbildningen ett längre tag, jag har vetat om det och aktivt stöttat henne när vänner + familj avrått ("stanna på lärarutbildningen!" säger dem). Någonstans i bakhuvudet har man väl hoppats att hon tycker relationen är så schysst att hon hellre kör på den, naivt I know dessutom förstår jag vad hon vill göra och jag stöttar innerligt henne. Jag gillar hennes bäst go och glad, det blir hon av att göra det hon vill.

Vi har pratat en hel del om långdistans, hon vill fortsätta relationen och tycker vi har en bra grund att stå på. Sen är hon väl också orolig att vi glider ifrån varandra. Vi har snackat ihop oss en hel del om tips o tricks, försöka ses var tredje vecka. Jag har mina orosmoment. Jag vill ju jättegärna flytta ihop och se ifall relationen kan gå framåt. Det har väl mycket med mina personliga erfarenheter. Jag var i långdistans i över tre år med ett ex, hon var otrogen, det sätter sitt prägel tyvärr...

Bara rädd att bli lämnad / utnyttjad...

Det du skriver är ju mer eller mindre den cyniska inställningen jag ibland faller ner i. Jag känner mig (och detta är bara tankar) som en utbytbar stöttepinne, nu drar hon och glömmer mig...

Vi satsar på var tredje vecka.

Jag tänker väl såhär: Livet är bra jädra kort och man blir ändå frälst från allt i slutändan. Bara att köra på, jag är stark. Känns det inte bra längre så får jag uppskatta de fina stunderna med henne som jag fick. Livet är så jädra tragiskt i sådana stunder, "äckligt" sorgliga, man tror det ska vara för evigt. Sen ett år senare är det som ett minne blott..! Bara att köra på tror jag, hon är värd allt det bästa, där också mitt bästa försök!

Då förstår jag, klart man ska stötta sin partner men så länge hon inte går över dig och ignorerar dina känslor i det hela och du sitter där tyst. Så är kanske inte fallet här men det beteendet är väldigt vanligt överlag enligt min uppfattning.
Det du inte säger till din partner vet dom heller inte om.

Vad gäller långdinstans så finns en hel del "verktyg" som man kan använda sig av för att göra tiden isär lättare att hantera och känna sig närmare, du har nog erfarenhet om det redan som du skriver.

Jag och tjejen lever i videosamtal ungefär som att vi bor ihop och simulerar att vi är tillsammans, umgås med samma grupp vänner via internet osv dock är vi ju ett "gamerpar" med två barn som spelar lika mycket som oss.

Detta gör vi som om än lite udda, fungerar för oss men kanske inte andra:
* Koppla upp er i VR, simulera att ni är tillsammans, typ vrchat eller liknande.
* Videosamtal, även på natten när man sover.
* Bond-touch armband, så man kan skicka vibrationer till varandra när man saknar varandra osv.
* Hitta vänner online, starta en discord server och umgås i samma grupp vänner online.

Tekniken finns ju så varför inte använda den.

Ah, då var det tyvärr dags att behöva skriva i denna tråd...

Företaget jag jobbar för är uppköpt och genomgår en stor omorganisering på grund av detta.
Den avdelning jag sitter på kommer inte finnas kvar då de jobbet görs utanför Sverige så direkt kommer risken för arbetsbrist flygandes som en fiskmås med sikte på din kanelbulle på uteplatsen.

Hela organisationen bantas kanske med 40-50 procent och de tjänster som finns kvar ska delas upp på befintliga anställda samt de som kommer från den nya organisationen, finns tjänster som jag kanske kan söka men det kommer med största sannolikhet betyda ett markant hopp neråt i lön. Samt att synen på hybridarbete är väldigt negativ så lyxen att kunna jobba hemma vid vidare anställning är i stort sett noll och inget.

Kul...

Får man fråga vad du jobbar som?

PIM specialist, e-handel

Är sur på mig själv, för jag gjorde bort mig lite.

Började spela golf under sommaren, men eftersom tillgången till nybörjarset har varit sjukt dålig, så har jag spelat med olika låneset av högre kvalité, från kompisar och golfklubben osv. Hann uppenbarligen spela lite för mycket, för nu då mitt nybörjarset äntligen kom, så misstänker jag att jag är lite förbi det stadiet redan då man har nytta av klubbor som är viktade extra extra mycket i nederkant, för jag spelar helt enkelt skit med dom nya klubborna. Kanske en vanesak till en viss del, men ändå jobbigt som tusan att gå bakåt i utvecklingen så att säga. Pengar i sjön dessutom då jag annars bara kunnat köpa bättre grejer själv på en gång.

Söker lite råd…
Precis innan semestern så kom önskemål om ett jätteprojekt inom programmering. Jag har funderat hela semestern på hur jag ska lösa detta problem/projekt.
Nu efter semestern så kommer det ännu mer önskemål om ett helt annat, lika stort projekt (uthyrd till ett annat företag) och det förväntas liksom att jag ska fixa båda dessa projekt parallellt.
Så hur gör jag? Jag har svårt att säga nej. Har ni några tips?

Tack så mycket, det var liksom det jag behövde höra.
Upplägget är lite komplext men jag bedömer att projekten är stora. Å visst kan jag köra på båda parallellt men det kommer aldrig att bli färdigt känns det som och då blir ingen nöjd, sabbar sitt rykte som du skriver.
Återigen, tack!

allt var frid och fröjd igår, Idag vaknar man upp med 39.5 graders feber..

Så dålig matfantasi här i sverige. Jag hänger mycket på youtube och ser koreansk, japansk och annan mat.
Sedan besöker jag typ alla matbutiker, restauranger, kaffer och liknande jag kan hitta i stan. Och min känsla är att de är i princip identiska som de alltid har varit. Det är ingen spänning alls. Caffet har exakt samma kakor/tårtor som de alltid har haft, pizzeriorna har 100tals pizzor som är att de antagligen tar bort eller lägger till en sak. Men det finns inget unikt. Som undra hur en helt annan pizza smakar när den även har championer. *Gäsp*
Går man in på godisavdelningen i t.ex. Coop så ser jag inget godis som jag ej har prövat på, det finns ingen spänning alls.

Visst kan man själv laga exklusiva saker men jag orkar ej.