Leisure suit larry in the land of the lounge lizards

Dom tidiga peka-klicka äventyren var ökända för att vara gravt ologiska stundtals och väldigt dåligt med förklaringar inne i spelen om vad man förväntades göra näst. En del hade ju lite matnyttigt i manualen som kom till, oklart hur det var med LSL på den fronten. Flera hade ju grejer där om du missade ett visst föremål så kunde du inte senare gå tillbaka och hämta det och inte heller klara spelet. Och just dom tidiga LSL var ju inte direkt kända för att ha dom mest rimliga pussel.

Tillhör också skaran som lärde sig engelska den vägen! Minns att något spel kombinerade tanken om att man själv skulle skriva och en liten minneslista över "fungerande" verb som man matat in. Kändes high tech då

Samma här, uttalet blev dock ibland väldigt fel...

Exa-mine...

I originalspelet så går det att skriva 'ask' i taxin, så berättar taxichauffören vart han kan köra dig.

Eller 'talk'.

Försökte spela igenom LSL 2 för några år sedan. Spelade det med min pappa på Amiga när jag var liten. Vi kom i princip igenom hela spelet men klarade aldrig när man skulle hasa sig över en ravin via en lian. Tänkte att det i vuxen ålder skull bli ett enkelt och kul spel. Visade sig vara i princip omöjligt även om jag kom ihåg de flesta pusslen. Sjukt orimliga lösningar på vissa saker plus att man hade noll aning vart man skulle gå... haha

Precis, manualerna hade en hel del info men vem köpte originalspel till PC? Ingen som jag vet om iaf, kopierades friskt i ungdomens dagar

Sierra var ju inte dummare än att de införde diverse kopieringsskydd. I LSL3 gjordes det dessutom ett tag in i spelet. Utan detta (Specifikt biljettnummer till en föreställning) kom man inte vidare i spelet. Smart!

Det här är bara ett bevis på att dagens spel håller en i handen hela tiden. Det var bättre förr!

LSL är ett sånt, jag kom över en walkthrough (BBS, utskrivat på matrisskrivare med såna där härliga hålremsor) efter att ha kört igenom del av spelet och när jag kom till slutet gick det inte att klara för jag hade inte plockat upp ett äpple nånstans i början.

Sierra körde ursprungligen med att modifiera själva originaldisketten så att den inte gick att kopiera. Vet inte exakt hur de gjorde det, men jag vet att det fanns andra som borrade hål i själva skivan för att lura systemet.

Problemet med detta var att det räckte att en person lyckades göra en kopia, så låg den ju på alla BBSer sen. Systemet du beskriver, att man behöver något ut manualen en bit in i spelet, var nästa grej.

Första upplevelsen av kopieringsskydd var ett litet färgkort som skickades med Jet Set Willy till ZX Spectrum. Man fick en ruta och så skulle man ange färgerna i den rutan. Kul att försöka se skillnad på röd och brun. Gjorde man fel så resettade den datorn och man fick läsa in på nytt, vilket tog en stund på den tiden med kasettband.

Det kallas replay value!

Äpplet går att hitta hela vägen i slutet. Det är en gubbe med en stor tunna på sig som dyker upp framför casinot ibland - skall väl föreställa att han har spelat bort allt. Han säljer äpplen. Dyker inte upp varje gång, men gå in på casinot och ut igen några gånger så dyker han upp.

Nu är det här närmare 30 år sen så kanske minns lite fel.
Kan det varit annat man kunde missa?
Eller så dök han aldrig upp innan jag gav upp.

Hm. Tror inte att man kan låsa ut sig så sent. Sierra hade ju massor av absurda låsningar i de första spelen, men det var lite bättre med tiden. Al Lowe jobbade också på Sierra (de andra spelskaparna kom mestadels in utifrån och skrev manus till ett spel som sedan implementerades av folk som Al Lowe) och undvek nog sånt. Man kan ju fastna ute i stan om man inte har nog med pengar till taxi för att åka till casinot, och jag tror att man måste ha med sig fällkniven innan man kommer till bröllops-sviten, men det är inte alltför illa i LSL.