Det återvinns redan mycket metaller ur elektronik - typ Stena mfl. . det som hägrar bland de som hanterar det är guldet som fins på väldigt många kontaktytor och på hårddiskar är man ute efter platinametallerna på lagringsskivorna - även om det bara ä några hundra atomer tjockt..
Även om det är väldigt lite i dagens elektronik så är det fortfarande betydligt bättre än de flesta malmer (med zink och kopparmalm så följer det med små mängder av ädelmetaller, germanium mfl. och står för märkbar del av den totala malmvärdet)
anodslammet som bildas när man ren-elektrolyserar råkoppar (all ny koppar från malm går igenom en elektrolysfas) så är den bildade anodslammet under råkopparn (offeranoden) värd pengar, och samma sak vid rening av zink.
Nu när tillgången av konfliktmetallerna och jordartsmetaller spetsas till när Kina drar åt kranarna så blir den här typen av rening och återvinning ännu viktigare.
problemet är att de 'svåra' konfliktmetallerna och sällsynta jordartsmetallerna fins i så troligt små mängder, men utan dessa så fungerar det inte - tex. våra LCD-dispalyer, Vita och färgade LED, OLED - även äldre fosfor på CRT-skärmarna och lyspulver på lysrör behöver dessa ämnen men i väldigt liten mängd.
hur tar man tillbaka dessa utan att det 'späds' ut i tex en råkoppar från skrotad elektronik och försvinner in i kopparen och slutar kanske som en elledning någonstans??
Det är samma sak med dagens och framtidens El och ICE bilar med neodymmagneter i motorer och andra jordartsmetaller och ädelmetaller i elektronik att andelen rätt exotiska metaller och halvledare måste tas tillbaka utan att spädas ut allt för mycket i billiga volymmetaller som järn och förloras...
Dagens tekniktunga bilar drar väldigt mycket mer råvaror av konfliktmetall-typ än en bil tillverkade på början av 1970-talet där det mest spännande metallen (silver) kunde hittas på brytarspetsarna och somliga reläkontakter