Svensk studie: Våldsamma spel leder inte till mindre empati

Absolut medhåll. Skrev det om strama tyglar bara för att det alltid finns folk som klagar på slapp uppfostran. Min tolkning var att han var liten och påverkades av det han lekte (spelade); min åsikt (utan forskningsunderstöd) är att ingen lever i ett vakuum, vi påverkas alla av vår omgivning och kultur. Det är mycket möjligt (enligt mig) att man påverkas av videovåld, musik, etc, men det är ändå inget självklart skäl att förbjuda. Finns mycket i samhället som har dåliga följder, men följderna av förbud kan bli ännu värre (fast på andra sätt).

Sådär gjorde vi under 00-talet också. Och nu snackar jag inte 1900.

Jag tror att det är så många andra faktorer som spelar in i huruvida man blir våldsam som människa eller inte att våldsamma spel är en icke-faktor. För vissa lär det fungera avskräckande eller som en ventil, medens det för andra ger idéer och förslag på saker att testa i verkligheten.

Fast det där beror ju till väldigt stor del på kortare responstider och bättre sjukvård, att bara jämföra antalet döda med en tid där det inte ens fanns mobiltelefoner blir väldigt missvisande.
Att samhället blivit råare råder det inga tvivel om, antalet grova våldshandlingar har spårat fullständigt.

Sen att man läser mer är såklart en bidragande faktor till att folk tror att det är vanligare än det faktiskt är.

Nog för att det är trevligt med en studie i ämnet, men hur mycket säger egentligen 7 speltillfällen med så få involverade? En studie där man följer ett par tusen ungar/ungdomar under deras uppväxt hade man velat ha för att åtminstone kunna dra några slutsatser.

Ser framför mig gallerna i Asterix! Underbart!

Människor utvecklas efter miljö de rör sig i, det är inget nytt. Barn såväl som vuxna tar efter sådant man ser upp till oavsett hur lagen ser på det. Det har visat sig att individen är oftast ganska lättpåverkad oavsett vilken ställning man hade innan man placerats i en specifik miljö.

Säg att vi placerar 100 13 åringar i en anläggning där de första perioden utsätts för en vanlig men strikt skolmiljö under X tid, därefter lägger man in fighting spel(ex Tekken\Streetfighter) X tid innan rasterna. Ökar inte våldsamheterna på rasterna så skulle man vara mycket förvånad.

När det kommer till empati så påverkas den troligen inte nämnvärt mot de som man redan tycker om, däremot empatin för ovännerna tror jag absolut förändras. Hade varit intressant att få se mer i detalj hur man genomförde studien och hur man mätte empati.

Förövrigt, det är vanligt att se folk uttrycka sig i något med stil med "Jag gjorde minsann detta och detta som barn och se på mig, jag har inte tagit skada". Grejen är att man kan inte utvärdera sig själv, många har har ingen aning om de är en god eller ond människa, hur mäter man ens det? Än mindre hur ens kognitiva egenska har påverkats av miljön man levt i. Själv anser jag att jag är god(med allt vad det innebär) men det är inte omöjligt att det finns folk som har en annan åsikt om det där, det är till och med troligt.

Jag tycker en vetenskaplig studie. Men denna studie känns inte helt trovärdig.

Från artikeln:

Studien utfördes med 89 försökspersoner som alla först fick utföra ett empatitest medan forskarna registrerade hjärnans aktivitet med magnetröntgen. Sedan delades de in i två grupper där den ena fick spela Grand Theft Auto så våldsamt som möjligt vid sju tillfällen och den andra skulle fotografera NPC:er istället för att skjuta dem. Därefter upprepades empatitestet.

Forskarna kunde alltså inte se några som helst förändringar i hjärnan i den grupp som mördade NPC:er, men Predrag Petrovic vill göra om testet på längre sikt med mycket mer spelande för att helt kunna utesluta någon effekt av de våldsamma spelen på spelarnas empati.

Så 89 personer (ganska litet underlag) en enbart 7 speltillfällen (ganska kort exponering).

För att inte tala om, hur vet man hur man själv hade varit utan de influenserna i sitt liv? Det är inte direkt så att man kan upprepa experimentet på sig själv.

Vid det här laget borde det finnas miljoner bleka gamers som växte upp med våldsamma spel. Om datorspel leder till våld borde man se det i denna grupp.

Jag vet inte om jag tycker att 2D grafik i fågelperspektiv går att jämföra med dagens nästan fotorealistiska plattskärms-3D och VR spel. Men visst hade det varit intressant med en undersökning på hur spelande påverkat personer genom åren fram tills idag.

Det har varit lite fler spel än det första GTA genom åren.

Menar du att fotorealism har funnits i spel under hela min uppväxt (runt 30) så är jag beredd att kalla dig lögnare.
Menar du däremot att realism i spel inte påverkar huruvida man kan ta skada av det eller ej så är det ju just därför jag skulle vilja se en undersökning på det.

Rimligtvis är det svårare för ett barn att skilja på fiktion och verklighet om fiktionen knappt går att skilja från verkligheten än om det är en väldigt tydlig grafisk skillnad, men det är bara vad min logik säger mig.

Skillnaden mellan antalet datorspelare och antalet våldsamma människor i samhället är så stor att det ska till mycket för att jag skulle dra den kopplingen ändå.

Det är snarare vissa individer med tveksam moral från innan, uppväxta med förebilder omkring sig som i sin tur avspeglar tveksam moral, som kan påverkas av spel och film etc. Man behöver nog inte ens låsa in sig på just dessa ämnen utan vissa människor kan påverkas av vad som helst.

Nej, jag menar att det funnits många mer realistiska spel än första GTA. Fotorealistiska spel existerar inte idag heller. I den mån spel försöker efterlikna fotorealism tenderar det att vara åt det cinematiska hållet, viket gör det till uppenbar fiktion. Inte ens om det var extremt realistisk grafik skulle det vara svårt för någon att skilja ett spel från verkligheten. Det krävs betydligt mer än realistisk grafik för att sudda ut gränserna.

Idag ser vi inte heller lika extremt våldsamma spel som det fanns förr. Vad jag vet finns det inga moderna versioner av spel som Soldier of Fortune, Carmageddon och Postal.

Nu var det ju inte någon röntgenundersökning som tillämpades. Även om det står "magnetröntgen" i artikeln är detta inget som existerar, än mindre något som användes i studien. Utan att ha läst forskargruppens metodik kan jag med säkerhet säga att det var funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) som användes. Denna bygger inte på någon joniserande strålning och är såvitt vi känner till helt ofarlig för människor (givet avsaknad av inopererad metall och lite annat).

Sen att känna sympati för karaktärer i datorspel är ju inget underligt. Det är ju tjusningen för många storybaserade spel. Just NPC:er i ett spel som bygger på att ikläda sig rollen som antisocial mördare kanske inte är given för sympatibyggande. Skulle det däremot röra sig om ett framtida spel med en faktisk artificiell intelligens är det ju fullt rimligt att sympatisera med denna. Det är ju dock science fiction idag.

Jag ser vad du skriver men har svårt att förstå din argumentation. Vad jag tror är att ju närmre spel kommer verkligheten desto svårare blir det för barn att skilja det från verkligheten (på ett rent känslomässigt plan) när man t.ex ser eller utför hemska saker i ett spel. Och det råder väl ingen tvivel om att realismen i spel har tagit rejäla kliv sedan säg 90/00-tal.

Är detta vad du argumenterar emot?

Jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt med detta, men jag kan säga att de som seriöst genomfört och granskar vetenskapliga studier i ämnet inte är de som ska känna sig träffade av det jag skrev.

I ditt resonemang blandar du samman korrelation med kausalitet. Bara för att två ting förekommer samtidigt betyder det inte att de ena driver det andra eller vice versa.

Du kommer dessutom med ett påstående för vilken bevisbördan ligger hos dig:, att våldsamma spel spär på den våldsamma utvecklingen i socialt redan utsatta individers liv. Vad bygger du detta på?

Finns andra mer rediga saker som leder till låg emotionell intelligens