En väldigt stor anledning är att det är uppenbarligen vad "marknaden" vill ha.
Kollar vi historisk och varifrån "Ultrabooks" kommer får man gå tillbaka till ~2010. Fram till dess hade det varit ett väldigt "race to the bottom" när det kom till priser på bärbara, det från alla stora tillverkare. D.v.s. man gjorde precis det "marknaden" sa den ville ha.
Poletten att vad de som är högljudda säger de vill ha och vad marknaden faktiskt vill ha kan potentiellt vara två rätt olika saker.
Trots att Apple då hade mindre än 10 % av marknaden drog de in över 50 % av all vinst från laptop-marknaden, de andra hade höga volymer av "junk" med nära noll marginal medan de som var beredd att betala för att få en vettig datorn fick välja av ett väldigt magert utbud. Många laptop-tillverkare blödde pengar i det läget, så situationen var inte hållbar.
När Ultrabook lanserades blev det omedelbart en försäljningssuccé, visade sig att det fanns väldigt många som föredrog icke-Apple och ändå var beredd att betala för kvalité.
Idag finns ju fortfarande "stridsvagnarna" kvar, de har typiskt väldigt bra CPU/GPU prestanda för priset men de plöjer "vi har byggt allt på billigast tänkbara sätt" fåran (skulle själv vilja ha betalt för att använda en sådan dator), de står för en rätt liten del av totala marknaden. Oavsett vad många säger, visar marknaden att den föredrar dyrare, kompakta enheter med fokus på byggkvalité.
Tycker själv att MBP, som nog ändå får anses hyfsat tunn, är lite "klunsig" (framförallt 16" som jag har). Skulle välja MBA (alt. motsvarande Windows-latop) om primära användningen var "på språng". Nu är det en kompromiss då jag behöver prestandan + huvudanvändning är i dockat läge.
Givet artikeln: är långt bättre att fokusera på att bygga enheter som håller länge, även om de är lite svårare att t.ex. byta batteri i, än bygga billigt skräp som man kommer byta ut inom rätt kort tid.