Doktorera inom företagsekonomi?

Hej,

Intressant frågeställning! Har själv brottats med liknande frågor sedan 2015-16, och ser nu ut att vara på väg att börja efter nyår (under förutsättning att vi får den finansiering som vi sökt – har gott hopp om det, men vet samtidigt att konkurrensen är hård).

Vägen hit har varit lång och jag har knackat på många dörrar för att nu känna att jag har hittat rätt. Rätt ämne, ett som jag kan se ett värde i att ”nörda” ner mig i de kommande fyra åren och som sannolikt kommer att leda till att jag blir nationellt (och potentiellt internationellt) ledande inom mitt område. Rätt handledare, en professor som jag kan ha bra dialoger med, som förstår vilka frågeställningar som jag tycker är viktiga, och som i någon mening tänker på ett liknande sätt. Rätt lärosäte(n), kommer att skriva min avhandling i samarbete med två lärosäten, där det ena är mer meriterande och det andra har betydligt bättre villkor – på så sätt får jag det bästa av två världar.

Efter avhandlingen överväger jag även med att undersöka möjligheten att skriva en postdoc vid ett meriterande internationellt lärosäte (ex. Harvard, MIT eller Oxford) – vilket signifikant skulle öka meritvärdet även utanför den akademiska sfären. Det kommer säkert att vara svårt, men med tanke på att Harvard redan har försökt rekrytera mig som gästlärare så tänker jag att det borde finnas en hygglig möjlighet.

Nu har jag haft en betydande fördel av att i över ett år ha arbetat i en ledande roll inom akademin inom mitt område. Därmed har jag kunnat ”rekrytera” lämplig handledare till projektet, ”designa” ämne och upplägg, och försäkra mig om stöd och intresse från olika nyckelintressenter – vilket gjort att vi har kunnat sätta samman en riktigt stark ansökan om finansiering. Det ”kostade” mig visserligen ca 2 års tjänst inom akademin, men har medfört att jag kunnat utforma projektet med en unik potential för mig – det blir helt enkelt skräddarsytt för att både passa mig och för att vara en intressant del av ”forskningsfronten”.

Som du själv tycks vara inne på är kanske den första frågan att svara på ”varför” – vad skulle ditt syfte med att skriva en avhandling vara? Vill du använda en avhandling för att etablera dig som lärare och/eller forskare inom akademin, använda som merit att komma vidare i ett annat sammanhang (ex styrelsearbete i näringslivet och/eller utredningsuppdrag från ex regeringen) eller för ”personlig utveckling”? Alla tre är fullt möjliga, men ställer olika krav på din avhandling (ffa gällande ovan nämnda faktorer; ämne, handledare och lärosäte). Givetvis är det bara du själv som kan svara på syfte/ambitionsnivå – men besluten blir mycket lättare när du har en tydlig blir av vad du egentligen vill.

Lycka till!

/M

Några "korta" reflektioner. Gällande ämne – om man generaliserar kan man säga att det finns två sätt, antingen går man djupare i ett ämne och hittar en vinkel som ingen annan har tänkt på/studerat eller så hittar man en ny vinkel i gränslandet mellan något/några forskningsområden, med fördel där något/några är under kraftig utveckling, ex pga den tekniska utvecklingen (tänk ex digitalisering/AI).

Fördelen med det förstnämnda är att det redan finns befintliga strukturer både inom akademin, för publicering (det finns säkert många väletablerade sammanhang att publicera i) och när det gäller finansiering (via ex fakultetsmedel eller VR eller liknande). Fördelen med det sistnämnda är att det är mer nyskapande och därmed lättare att vara ”cutting edge”.

För egen del hade jag valet att antingen fördjupa mig tekniskt inom mitt område, eller söka ett projekt i gränslandet mellan flera olika områden. Den djupare/mera tekniska vägen hade varit betydligt lättare eftersom jag via min tjänst har kontakter med professorer som isf gladeligen skulle lösa finansieringen med deras fakultetsmedel, men då hade jag bara blivit ”just another one” – jag bedömer att jag hade kunnat göra det bra, men inte briljant. Eftersom jag är lite äldre (ca 15 år äldre än dig) har jag höga krav på en doktorandtjänst, om jag ska tycka ett det är värt tiden. Genom att gå den mer tvärvetenskapliga vägen kan jag istället skapa något unikt – även om det innebär att man isf går lite utanför befintliga/upparbetade strukturer (något som jag f.ö. upplever att ex amerikanska universitet är betydligt bättre på än europeiska).

I vilket fall skulle jag rekommendera dig att läsa genom att gå kurser och eller program (gärna universitetskurser och Moocs via edX och Cousera). På så sätt får du även bättre koll på ämnet och dessutom en känsla för vem/vilka som du skulle vilja arbeta med. Det kan även vara en väg att skapa kontakter – och betydelsen av kontakter ska definitivt inte ska underskattas. Om du ska doktorera innebär det att finansieringen av din tjänst behöver lösas, och då kommer kontakter och referenser sannolikt att vara mycket värdefulla. När du har en bättre koll på vad du skulle vilja göra kan du även med fördel försöka skapa kontakter med ledande professorer inom just ditt område (underlättas av att ni har ett gemensamt intresse att utgå ifrån).

Sist men inte minst skulle jag rekommendera att du ser över, och vid behov förstärker, dina meriter. Konkurrensen vid denna typ av tjänster är ofta hård, inte minst från internationella studenter. Om du söker ett väletablerat lärosäte så kan du därför behöva sticka ut. Ett sätt att göra det kan vara genom en dubbelexamen, helst med minst en examensuppsats som är relevant för ditt tänkta forskningsområde (för egen del har jag tre examina, med två uppsatser inom ”mitt” område – något som säkert varit starkt bidragande till att jag kunna göra min resa). Att läsa till en magister är förhållandevis enkelt, eftersom du redan har en examen – med tanke på ditt intresse skulle jag kunna tänka mig att MBA-programmet vid Bth kan vara relevant för dig. Inte för att Bth i sig är någon särskilt tung merit – men det visar på ett intresse och du kan med fördel använda examensuppsatsen för att utforska ditt tänkta forskningsområde. Givetvis finns det många andra 1-åriga magisterprogram (oftast 2 år på halvfart, och inte sällan på distans) som kan passa.

Avslutningsvis tänkte skriva något om ansökningsformalia (intyg, villkor etc.) som du bör kolla upp innan du går vidare med dina planer. I Sverige har vi både statliga lärosäten och sådana som drivs i stiftelseform (ex HHS, Chalmers och, tror jag, HJ). Medan de statliga universiteten alla är bundna av kollektivavtal så är de stiftelsedrivna friare, och ex HHS har helt andra (läs: sämre) doktorandvillkor än vad man har vid ett statligt universitet. Vidare har de flesta olika formella krav vid ansökan, inte minst vill man ofta ha ett formellt intyg på kunskaper i engelska. Dessutom skiljer sig ansökningsprocessen åt mellan olika lärosäten – några skickar kontinuerligt ut utlysningar på doktorandtjänster, medan andra i regel har en antagningsomgång en gång om året.

Sammantaget finns det mycket att kolla upp och fundera kring. En del har jag täckt upp här, men det finns säkert fler aspekter. Hur som så är jag övertygad om att du har en spännande resa framför dig – lycka till!

/M

Nja, min tjänst "kom till" efter att jag redan hade arbetat två år på det aktuella lärosätet med olika AI-relaterade projekt (ex med EU-kommissionen som motpart). Pga reglerna kring tillfälliga anställningar kunde denna tjänst inte förlängas, och jag lämnade därför akademin i några månader. Men eftersom det fanns ett ömsesidigt intresse om att göra ett avhandlingsprojekt hittade man en lösning finansieringen, och jag utgick från att en av professorerna som löst finansieringen också skulle vara huvudhandledare. Så blev det inte...

Vet inte riktigt vad jag skulle gjort annorlunda om jag hade gjort om allt idag. Även om det var en jobbig process, så har jag nu fått till en lösning som vida överstiger vad som hade varit möjligt från start. Hade jag på förhand vetat om utmaningarna på den ursprungliga avdelningen är jag ganska säker på att jag hade tackat nej till tjänsten. Då hade jag inte hittat min nuvarande lösning, som möjliggjordes genom att jag i samband med avhandlingsarbetet kom i kontakt med en grupp ledande och intresserade forskare som jag säkert inte hade träffat annars.

Nu är ju klurigheten för mig att AI är ett så "hett" område att många vill vara med, men att man samtidigt tänker sig att forskningen ska bedrivas utifrån deras upparbetade perspektiv och synsätt, exempelvis tjänsteforskning. Tjänster är ju som bekant minst lika gamla som civilisationen, och både det som brukar kallas världens äldsta yrke och världens näst äldsta yrke är exempel på tjänsteyrken. Mao är tjänsteforskningen mycket väletablerad och har sin mycket bestämda uppfattning om vad som är god forskning. Exempelvis är man mycket intresserad av värdeskapande och hur värde överförs inom och mellan organisationer, men man är samtidigt helt agnostisk för ev digitala tekniker (ex AI) bakom tjänsten/värdeskapandet. Därför menar jag att denna utgångspunkt är direkt olämplig för att studera konsekvenserna av en så föränderlig och snabbutvecklande teknik som AI - att man måste först ha en bild av vad man studerar innan man kan dra slutsatser kring dess konsekvenser etc.

Uppfattar det som att du kommer att verka inom ett mer etablerat område - vilket iaf medför att "spelplanen" är mer definierad. Skulle tro att radikalt minskar risken för denna typ av problem.

/M