Hemmagjort fan controller
Jag ville kunna kontrollera mina fläktar i datorn och ha något att göra, så vad bättre än att bygga en egen fan controller?
Syftet med den skulle vara att kunna kontrollera volten på varje fläkt genom att vrida på en ratt, och att ett antal dioder skulle lysa beroende på hur mycket volt fläkten får.
Några funderingar och ett par skisser senare:
"Allt ska vara på ett kretskort -- snyggt och prydligt", bestämde jag, och tog programmet Eagle till hjälp. Då man endast får en viss yta att arbeta på med gratisversionen, var det svårt att få alling ihopkopplat utan att behöva dra en massa byglar. Till slut fick jag till det:
Nu var det dags att införskaffa alla delar. Nästa destination: ELFA.
Efter några misslyckade försök kunde detta kretskort skåda dagens ljus:
Nu var det bara att löda och testa:
Till varje kort kopplar man en molexkontakt från nätaggregatet, och till varje kort kan två fläktar kopplas. Varje ratt styr sin egna lilla fläkt, oberoende från den andra. Dioderna styrs av två operationsförstärkare, som "slår på" strömmen till varje diod genom att mäta volten över två ingångar. Om volten är tillräckligt hög så tänds dioden. Om inte, så är den släckt.
Men hur ska de kunna fästas i datorn? Ta två gamla CD-ROM-läsare och en skruvmejsel:
Om allt går väl ser det ut såhär:
Nu ska dioderna sitta nånstans. Jag tog två frontar från chassit, för då ser det snyggast ut:
Borra några hål:
Och så lite superlim:
Nu är det bara och löda fast alla kablar på rätt diod och ben. Lättare sagt än gjort... Efter mycket lod, svett, tålamod, tårar och en taklampa senare:
Sen var det bara att limma på fronten i CD-ROM:en. Jag använde Karlssons klister, men fick limma om en eftersom den hade för lite lim. Skulle nog rekommendera att använda ett annat lim som fäster bättre i plåt.
Iallafall så är den nu klar!
Se så dem lyser och frodas!
Syns bättre om man släcker ned lite:
Det enda som väsnas ordentligt i min dator nu är CPU-fläkten, så den ska bytas ut. Annars är datorn nu nästan helt tyst. Och behöver man kyla skiten lite så är det bara o brassa på!
Funkar finfint! Enda problemet var att moderkortet och två grafikkort pajade efter att mina kontrollers kopplades in, men det är säkert helt orelaterat... ^^
EDIT:
Här är en lista på alla komponenter på ETT kort (två fläktar):
2x effekttransistorer (12.5 W, 45 V, 1.5 A)
2x potentiometrar (2.2 kohm, 0.2 W, 1-varv)
4x fyrdubbla operationsförstärkare (LM324N/STM, inte rail-to-rail)
12x blå dioder (3.8 V, 30 mA threshold)
2x elektrolytkondensatorer (25 V, 1 mF)
12x 412 ohm metallskiktsmotstånd (0.6 W)
2x 1.0 ohm metallskiktsmotstånd (0.6 W)
6x 12.0 kohm metallskiktsmotstånd (0.6 W)
1x 32.0 kohm metallskiktsmotstånd (0.6 W)
2x 3-pin stiftlist
Kan kanske också gå igenom hur allt är ihopkopplat.
Det är själva potentiometern som styr fläkten. Det ena yttre benet är kopplat till +12 V och det andra yttre till jord. Det mittersta är kopplat till 1.0 kohm motståndet och sedan till basen på transistorn. Transistorn får +12 V på kollektorn, och sedan är emittern kopplad till + på fläkten. Fläktens - är kopplad till jord. Nu kan man vrida på potten och få fläkten att rotera olika snabbt.
För att få dioderna att lysa vid olika volt, används två operationsförstärkare och en spänningsdelare i form av en serie motstånd. En operationsförstärkare kan användas till många saker, men i det här fallet används den som en komparator. Operationsförstärkaren (eller OP) har två ingångar, + och -, och en utgång. Till + och - kopplas två olika spänningar. Om spänningen på + överskrider spänningen på - fås en spänning på utgången. Denna utspänning bestäms av matningsspänningen som kopplas till OP:n.
Varje diod är kopplad till en operationsförstärkares utgång. Spänningen över fläkten är kopplad till +, och sedan är en fast referensspänning kopplad till -. Om nu fläktens spänning (om vi vrider på tillräckligt på potentiomotståndet) överskrider referensspänningen, tänds dioden. Om vi vill att dioderna ska tändas vid olika tillfällen, behövs olika referensspänningar. Det löser vi med en spänningsdelare.
5 12.0 kohmsmotstånd och 1 32.0 kohmsmotstånd är kopplade i serie. 32:an är kopplad till +12 V, sen till en 12:a, sen till en 12:a ... och sista är kopplad till minus. Detta gör man får olika volt om man mäter mellan jord och en knytpunkt mellan två motstånd i den serien -- en så kallad spänningsdelare. Det viktiga att veta är att det är förhållandet mellan motstånden i spänningsdelaren som bestämmer spänningen -- inte själva storleksordningen. Det skulle säkert gått lika bra med 12 ohm och 32 ohm, men om man använder högre så snor spänningsdelaren mindre ström och passar bättre in i vårt bruk.
Till + på varje operationsförstärkare dras en ledning mellan varje par av motstånd i spänningsdelaren. Detta gör att varje operationsförstärkare får olika referensspänningar, med jämna intervall, och dioderna tänds beroende på hur mycket spänning fläkten får.
Utspänningen från OP:n är 12 V, men dioderna pallar bara 3.8 V (i det här fallet), så däremellan ligger en 412-ohmare.
Fläkten skapar störningar som får dioderna att blinka. Genom att koppla en stor kondensator parallellt med fläkten så slutar lamporna blinka (de blinkar fortfarande något när man är på gränsen till att de ska tändas, men vrider man nån mikrometer till så slutar dem att blinka).
Fläktarna kopplas via ett 3-pins stift. Finns på ELFA, men se då till att ha sådana fläktar. De är dock rätt vanliga... Strömförsörjningen till kretskortet sker genom en molexkontakt, och dem fick jag sno från två gamla hårddiskar. Hittade inte dem på ELFA så jag vet inte vart man ska få tag i dem...
Dem fläktar jag använder är inte på så stor effekt (under 0.5 W) så jag behövde inte så kraftig utrustning. Men om man vill brassa på kraftiga fläktar så behöver man bara byta ut motståndet mellan potten och transistorn mot en kraftig jävel. Jag tror det iallafall. Rätta mig om jag har fel...
Genius may have its limitations, but stupidity is not thus handicapped.