Vad vill Sweclockare jobba med?

Intressant det där.

Personligen vill jag kunna försörja mig helt på att jobba framför kamera, på scen, eller bakom en mikrofon. Alltså voiceover (tvåspråkighet hjälper) eller skådespelare. Mer komplicerat än så är det inte.

Sen vill jag jobba med människor som istället för att vara problemfixerade är lösningsorienterade. Det tär på själen att höra evigt gnäll hela tiden.

Jag brukar säga att jag har två drömmar, den ena drives av mitt kreativa sinne och den andra av mitt nyfikna och sökande efter kunskap.

självförsörjande fotograf, tjäna tillräckligt så att jag kan leva på min egna fotografering. Går att leva på fotografering hyfsat "lätt" men då är man frilansare eller bröllopsfotograf eller liknande som får uppdrag att göra. Jag vill kunna sälja mina egna foton och leva på det, väldigt stor dröm och väldigt svår att uppnå tyvärr. Har änsålänge tjänat knappt 200 kr på mina egna foton men jag har även gjort lite arbeten men inget som jag kan direkt skryta om.

Min andra dröm är att bli forskare och komma på något nytt som ingen har vetat om tidigare eller göra en stor och märkbar skillnad i världen. Har fått kämpa genom livet med läs&skrivsvårigheter, fick ADHD-diagnos i höstas i en ålder av knappt 20 år (önskar att jag fick reda på det mycket tidigare) och sitter med visual snow som gör läsning en svårighet. Sitter på komvux nu och läser upp lite ämnen, läste psykologi och matte 3c i höstas och ska börja med Fysik 2 och förhoppningsvis matte 4 till våren för att kunna breda ut mina möjligheter till universitetet. Hoppas på universitet till hösten, 5 års studier med master och en anställning hos en forskningsverksamhet.

Tar en sak i taget och inte allt på en gång. Först fixa plugget och sedan hoppas på att jag kan komma in på GU och resten får vi se när de kommer.

Skulle inte vilja jobba alls.

Sjökapten om jag hade fått leva om mitt liv.

Mitt mål är att jobba så lite som möjligt, helst 50% eller mindre.

Säker att du är intresserad av vad folk vill jobba som? Tycker mer det känns som du skapat tråden för att skryta

Skulle vilja jobba extremt varierat tror jag. Både praktiskt och teoretiskt, socialt och osocialt. Ingen dag skulle vara den andra lik, så att säga.

Oklart vad det skulle vara dock, då skulle jag nog satsat på det för länge sen.

Min dröm skulle vara att driva ett äldreboende i ett lagom varmt land som Gran Canaria.
Att helt få bestämma och vara med från början när det ska ritas etc hade varit otroligt roligt.
Med generös kassa till personalen så det finns gott om hjälp till de boende.

Jag har inget intresse av att tjäna pengar för sakens skull, jag gör det enbart för att kunna betala räkningar och finansiera det jag är intresserad av. Kan jag göra det med mindre pengar så är tid till mina egna projekt/intressen oändligt mer värt än poänglösa pengar på kontot.

Såfort ett intresse övergår till ett heltidsarbete så suger det allt nöje ur det. Jag har varit där och vänt redan.

Är 33, och har ingen aning om vad jag vill göra när jag blir stor. Driver ett företag nu i en bransch där jag är kunnig, har bra kontakter, stadig källa av arbeten inkommande. Men kan inte säga att jag trivs.

Jobba med management i ett F1 stall, vara med i gänget som är ute på racen. Eller ett Nascar team, jänkarna är fan inte kloka när det kommer till motortsport. Annars E-sport production skulle kunna vara intressant.

Om jag hade pengar så jag slapp bry mig så hade jag kollat på Anime, besökt alla F1 race, åkt på dom e-sportevenemang som jag tyckte verkade intressanta, åka och besökt spelningar inom trance, progressive house, och liknande musik.

Har själv haft en hel del "drömjobb" som folk brukar vara avundsjuka på och tycker det stämmer som folk säger att bara för att man gillar något som en hobby så behöver man inte gilla det som jobb. Det är en enorm skillnad på att göra något ett 10-tal timmar i veckan för att man tycker det är kul och att göra något på heltid för att man måste.

Har själv varit offpist skidguide och dykinstruktör och visst är det kul och man får träffa mycket kul folk men i förlängningen är det ändå ett serviceyrke och du är personligt ansvarig för att inget händer med de här människorna. Det som i början var kul blir rätt snabbt rutin och sedan är det som är kvar rätt mycket jobb, planering och ansvar.

Jag hade jäkligt kul i dessa yrken under ett par år, och ångrar det absolut inte, men skulle aldrig vilja gå tillbaka till det. Ett bra jobb för mig idag är något som är stabilt och tryggt, där kollegorna är vettiga och det är lite tjafs, lönen rullar på och man får jobba mycket under eget ansvar.

Sedan om man var ekonomiskt oberoende och inte hade familj skulle jag nog nästan skitit i allt och dragit runt jorden på MC. Kanske tagit lite bilder och skrivit en bok när det vart klart. Jag skulle söka upp de sunkigaste byhålorna och bara intervjua folk som ingen annars bryr sig om. Lite Dan Walsh vibbar om ni vet vem det är.

Det kan ta lång tid innan man kommer på vad man vill. Jag jobbade på lager som truckförare i många år innan jag kom på vad jag verkligen ville. Jag ville verkligen köra tåg. Den mäktiga känslan, det stora ansvaret, den vackra vyn från "kontoret". Det är något visst med yrket man respekterar och ser upp till.

I höstas började jag jobba som lokförare.... Jag är nöjd nu.