Vad vill Sweclockare jobba med?

Detta håller jag med om. Älskar spelutveckling men skulle inte vilja jobba med det. Dels för att jag gillar att sitta själv och kan göra grafik, ljud och programmera på egen hand, men också för att jag inte gillar spelbranschen, deadlines, nörd-jargong och spelmedia.
Därför håller jag det som en hobby vid sidan om arbetet.

Låter lite som sitsen jag sitter i!

Vet inte vad jag vill göra, vad jag vill jobba med eller vad jag vill plugga till.
Gick 3+1 år på Gymnasiet och började jobba på ett lager 'under tiden' jag bestämde mig. Sen gick jag upp och jobbar numera på kontoret på samma ställe (tråkigare arbete, men bättre peng + friare). Och nu har jag varit här i ett par år..
Försöker lista ut vad jag ska göra, och våga ta steget.

Är precis detta jag kommit fram till efter många år. Alla är vi olika, men jag har märkt att jag inte direkt har något jag "brinner" för när det gäller jobb, utan är mer likgiltig för vad jag gör, så länge jag skulle kunna jobba lite och tjäna mycket
Det är samma skit överallt ändå, stress, problem, tighta deadlines, gnälliga/slutkörda kollegor, you name it.

Drömmen vore som du säger att kunna ligga på 50% av en heltidstjänst = 20h / vecka.

Jobba för att leva, inte leva för att jobba.

Helt ärligt vet jag inte.

Jag jobbar idag på ett lokalt tryckeri på Södermalm där man knegar som tryckare, är kreativ som satan med papper - fodra, foliera, prägla etc men även fotografering av personer och produkter samt repro (prepress) till enorma magasin.

Många dagar är slitigt medan andra är riktigt härliga. Speciellt när man blir kreativ och skriver maskinskrivna kärleksbrev på handpressat papper med vattenstämpel.

Men var jag ser mig själv om 5-10 år vet jag inte.

Drömjobbet är ju att inte jobba alls. Men om jag är tvingad till att välja så skulle valfritt jobb i varmare breddgrader vara fint pga mina reumatiska besvär. Inom EU, t.ex Spanien verkar vara en ganska okomplicerad flytt. Problemet är att jag gått på autopilot sedan gymnasiet. Rätt in i lumpen för att sedan hoppa rätt in i arbete. Ett arbete jag inte studerat för så det vart bortkastat och allt jag har nu är arbetserfarenhet inom ett jobb jag inte skulle vilja byta till igen. Suck.

Skickades från m.sweclockers.com

Verkligen, jag har ju helt tappat nöjet i "IT" privat. Får typ ett utbrott så fort nått slutar funka eller man t ex behöver patcha sina kernels pga Meltdown. Man är så slut på skiten efter jobbet att man inte pallar sitta med det på fritiden.
En polare som valde socionom som utbildning sa redan då för typ snart 20 år sedan "jag vill inte jobba med mitt största intresse för då bränner jag ut mig där". Tyvärr tog det för lång tid innan samma pollett trillade ner för mig.

Bara för att jag inte vill jobba mycket så betyder inte heller det att jag vill slacka bort livet, har så sjukt mycket "idéer" på saker jag vill göra, problemet är att man inte har tid/ork att klämma in allt det bredvid en heltid, samtidigt som man inte har ekonomin till att gå ner i tid för att satsa på nått moonshot-projekt som eventuellt bär ekonomisk frukt.

Gottegris är vad man är helt enkelt, vill både äta och ha kakan

Se bara till att ni är vattentäta när det kommer till skatteverket bara, dom är rejält griniga när det kommer till skatteskyldighet i Sverige. Enklast är om man har en anställning i annat land som bevisar att man vistats där 6+ månader men tom då kan man åka dit om man har "väsentlig anknytning" till Sverige osv.

Jobbar som ingenjör på en R&D avdelning inom bilindustri. Skulle lätt kunna tänka mig bo ute i en stuga och jobba som jägmästare.

Jobbar nu på ett företag som utvecklar Casino spel, stormtrivs, mitt långsiktiga mål är att vid ca 50 års ålder kunna gå i pension och leva på min aktieavkastning (vilket jag sparar till) Är i skrivande stund 23. Annars jobbar jag så länge på samma ställe så länge det är roligt och utvecklande! Helst skulle väl man blivit biltestare /recensent , men trivs riktigt bra idag!

Min dröm är att äga ett IT-café. Skulle nog kombinera ett IT-café med streaming-café och såna nördiga saker.

Som tonåring såg jag upp till programmeraren Carmack på iD Software, och ville bli spelprogrammerare. Men pga mina medfödda tolkningssvårigheter för matematikböcker så gav jag upp det. En annan var att bli någon form av IT administratör, nätverkstekniker tex. och siktade på det ett tag, det gav jag upp i och med min kroniska depression samt alla företags krav på erfarenhet.

Är hemma sjukersatt livet ut tills min hälsa förändras.

Jag har alltid varit svår med att vara kreativ och kunde inte komma underfund med varför, försöker jag bara låta det "komma" så är det tomt. Nu på senare år förstår jag att jag är extremt kräsen, väldigt lite och få artistiska drag i världen resonerar med mig - men vad jag dras till är mörk, surrealistisk, arbiträr konst. Så i och med den "epiphany" kom tanken med att skapa egen konst, så nu funderar jag på lära mig Blender 3D. Kanske inte kan få något jobb utifrån det, men några höjda ögonbryn är vad jag som bäst kan hoppas på.

Läkare är vad jag vill bli. Har gått en termin so far så 5 år kvar plus AT innan man får legitimation. Mer specifikt vill jag inrikta mig mot onkologi, gärna forskning

Kolla igenom en lista på utbildningar och se om något är spännande. Ta klivet.

Jobba med det du älskar så kommer du inte jobba en dag i ditt liv.

Ja... vad vill man bli när man blir stor? Det är en evig fråga för mig. Ärligt talat så har jag inte den blekaste aning om vad jag skulle vilja jobba med faktiskt.

Känner ungefär samma (alltså att jobba max 50%). Har så många fritidsintressen att jag skulle kunna fylla flera parallella liv. Men sedan så drar dessa intressena lite mycket cash... sååå. Man är ju fast i ekorrhjulet...
Jag lever inte för att jobba om man säger så, men ändå så gnetar man på.

Jag blev uppsagd från mitt kundservicejobb efter 4 och ett halvt år för 3 månader sen. Haft avgångsvederlag sen dess men skrev in på mig arbetsförmedlingen idag. Sista ett och ett halvt året har jag varit hel, eller deltidssjukskriven på grund av utmattningssyndrom. Innan jag blev sjuk hade jag massor av ideer vad jag ville göra om jag skulle sagt upp mig, vilket också var planen. Nu vet jag inte vilket jobb jag skulle klara av. Käkar SSRI mot ångest för att kunna jobba. Jag har pga mitt självuppoffrande arbete blivit allergisk mot fjäsk. Klarar inte av fjäskande kollegor, fjäska för chefen eller för otacksamma kunder. SSRI-medicinen dämpar ångesten och gör att jag kan jobba, men istället för att få ångest blir jag förbannad istället. Det är enligt min psykiater något friskt. Alltså att bli förbannad istället för att låta sig bli körd med på olika sätt, inte minst i min sits. Men har ingen aning om vad jag skulle kunna jobba med, med de förutsättningarna.

Innan jag blev sjuk hade jag tänkt börja trubadura. Jag har jobbat lite sporadiskt som ljudtekniker för några år sen så kan den "svängen", plus att jag kan sjunga och spela. Problemet är att jag lätt hamnar i utmattning och då kommer jag inte ur sängen. Det är lite svårt att committa till ett gig en helg och sen ringa samma dag och säga att det inte blir något för att jag är utmattad.

Någon som har ett tips på arbete som inte är stressigt, där man slipper kundkontakt, slipper fjäskande kollegor, och som inte är så monotont att jag blir trött i huvudet efter en timme? Finns det? Behöver tjäna rätt bra också eftersom jag för närvarande sparat ihop en hyfsad insats men hittills inte kunnat ta lån på grund av för låg lön. Tänker mig omkring 35.000:- i månaden. Är 33 år, utbränd och avskedad kundservicemedarbetare som bor i en stuga på föräldrarnas tomt. Inte så jävla sexigt om ni frågar mig.

Finns diverse väktartjänster som i princip går ut på att åka runt och låsa upp dörrar. Lönerna är ofta rätt hyfsade också om man vill och kan jobba tillräckligt. Har du körkort + kan svenska är du typ i hamn.

Vill doktorera och forska inom psykologi. Inte helt klart vilken inriktning ännu men troligtvis idrottspsykologi eller utvecklingspsykologi. Är 27 år och har knegat fram tills för 1,5 år sedan då jag började studera igen. Många poäng kvar men jag har äntligen hittat något jag verkligen kan tänka mig att jobba med.

Flyttar till Australien på måndag för att plugga idrottsvetenskap och utveckling i ett år. Då blir det paus i psykologistudierna (innehåller dock lite psykologi) men det blir ett jäkla äventyr och förhoppningen är att dessa utbildningar ska komplettera varandra fint i slutändan

Är egen företagare sedan några år och fram till för ganska exakt ett år sedan var det bara uppbyggnad, uppbyggnad och mer uppbyggnad. Under 2017 började det betala av sig men loggade styva 4 600h under året vilket har varit min genomsnittliga arbetstid sedan 2014 när jag började. Det har känts av nu på de sista månaderna. Under 2018 räknar jag med att dels halvera min arbetstid, ta ordentlig utdelning och lön och sedan efter sommaren lägga upp för det jag verkligen vill göra: En helhetslösning för potentiella entreprenörer - en kombination av Almi, bank, affärsängelverksamhet, Bolagsverket, Skatteverket, rådgivning, investering, samarbeten och delägarskap.

Konceptet är klart och finansieras av EU i projektform under 24 månader.

Kommer bli riktigt intressant och lärorikt och kan mycket väl gå helt åt skogen - men då får det göra det

Om 5-10 år så räknar jag med att jag och frugan har drömjobbet "förtidspensionär". Är 34 nu. Frugan 25.