Skrivet av Kasken:
Jag utgår ifrån min erfarenhet, själv var lite för ung för varit med när Windows 1.0 var hett.... 3.11 var det som gällde när jag började pilla, o det GUI skulle jag absolut föredra över Windows 10.
Antingen så är du väldigt extrem här eller så handlar det om rosafärgade nostalgiglasögon. Windows 3.x hade ingen taskbar utan minimerade program hamnade på skrivbordet exempelvis (vilket var det enda skrivbordet var bra för då man inte kunde lägga något där själv), det fanns ingen högerklicksmeny och ingen liksom systemyta där man kunde komma åt saker utan allt man kunde göra gjorde man i separata program.
Citat:
Jag liknar operativsystemet med en arbetsbänk, det är något du har i grunden och utgår ifrån. På detta lägger du det som du ska arbeta med, du öppnar sen lådorna och plockar fram olika verktyg för att utföra jobbet, verktygen blir i denna liknelsen program (eller appar, som det tydligen heter nu)... Attribut som jag värdesätter hos själva arbetsbänken är att den är stor o stadig, den klarar av allt som jag kommer utsätta den för, men den behöver inte ha alla verktyg inbyggda, verktyg införskaffar jag själv allteftersom behov uppstår.
Jag skulle dock bli vansinnig om arbetsbänken helt plötsligt var helt ombyggd när jag kom ut i verkstaden en morgon, kanske kapad på mitten o staplad i 2 våningar med en liten lapp klistrad på "Du har blivit uppdaterad!!! Våra tekniker har kommit på att arbetsbänken bara tar upp hälften så mycket golvyta om man bygger den på höjden istället, bra va? Denna uppdatering bjuder vi på, bra va?"
Det är svårt att göra en relevant liknelse mellan något virtuellt och något fysiskt, men jag tycker du tar i lite väl mycket här.
Jag håller med om vad du säger om att operativsystemet är en arbetsyta och helst ska försvinna när man jobbar på datorn, men för mig betyder det att jag uppskattar funktioner som minimerar tiden jag behöver lägga utanför mina program, vilket Windows 10 är bäst hittills på. För att fortsätta på din liknelse så hade jag uppskattat en arbetsbänk som hade anpassat sig automatiskt beroende på vilket material jag plockade fram istället för att jag hade behövt göra det själv. Jag hade heller inte blivit ledsen eller arg om jag kom till min arbetsbänk och den plötsligt hade fått lite gummi på något vred eller om en vass kant blivit nedslipad lite liksom.
I mina ögon är Windows rätt konservativt när det gäller ändringar i GUI:t. Dagens skrivbordsmiljö lanserades med Windows 95/NT4 och sedan dess har grundanvändningen varit densamma med små inkrementella förbättringar. Startmenyn sitter fortfarande nere till vänster (default), den används fortfarande för att hitta och öppna program installerade på datorn, klockan och aktivitetsfältet till höger, högerklicksmeny för olika filrelaterade uppgifter, programgenvägar som kan placeras vart man vill och så vidare. W8 var ju den största förändringen då man flyttade bort några saker från start och gjorde menyn mycket större men fortfarande följde det ju samma användningsprinciper som tidigare.
Men det kanske är där vi skiljer oss. Jag blir glad när det kommer en ny funktion som jag kan komma att använda, eller när man kan göra något på ett smidigare sätt. Jag blev rätt glad när jag upptäckte att man kunde avinstallera program från startmenyn i W8 exempelvis, även om det kanske inte har blivit min huvudsakliga metod för att hantera avinstallationer. Men sitter jag och hjälper min morsa över telefonen exempelvis så är det ju mycket enklare för henne att bara högerklicka och avinstallera jämfört med att behöva gå till kontrollpanelen, öppna rätt kontrollpanel, vänta på att den ska populeras med alla program och sen hitta rätt där.
Citat:
Kul liknelse med bilar, jag är själv mycket motorintresserad.
Biltillverkare anpassar ju givetvis sin produkt för att sälja så mycket som möjligt, säljklart behöver de anpassa utseendet på bilarna och fylla dem med allt elektroniskt tingel-tangel som gemen man inte kan leva utan i sina bilar idag, annars får de inte sälja några nya bilar.
Men om jag fick tillfällig hjärnblödning o fick för mig att lämna in min 20år gamla bil till tillverkaren för service så skulle de ju inte "uppdatera" den med alla nya funktioner som kommit de senaste 20åren och även ändra utseendet på den så att den såg ut som en bil av årets modell. De skulle inte heller flytta växelspaken till taket o byta plats på bromspedalen och gaspedalen.
Nej, de skulle laga det som var trasigt, kanske även åtgärda något fabrikationsfel.
Biltillverkaren får utveckla och ändra sina nya bilar hur mycket de vill, det intresserar mig inte det minsta. Sålänge de inte tvingar på mig och min 20år gamla bil alla nya dumheter de stoppar in i dagens bilar.
Som sagt är det svårt med liknelser mellan virtuella och fysiska produkter. Tidigare var det väl mer likt, köpte du Word 97 så såg det ut som det såg ut, ville du ha nya funktioner fick du köpa nästa version när den kom liksom, som för en bil. Men i och med internets utbredning och mjukvaruindustrins rörelse mot SaaS så får man ju löpande uppdateringar och uppgraderingar, vilket jag tror de flesta är glada för även om det förstås också innebär en del nackdelar. Framför allt att mjukvara tenderar att släppas i relativt dåligt skick då man vet att man kan fixa problemen sen, och förstås betalmodellen som många inte gillar. Bilindustrin rör sig också ditåt dock, min bil har både fått ny och tappat gammal funktionalitet sedan jag köpte den för två år sedan exempelvis. Jag kan också köpa till "appar" till bilen eller ny funktionalitet via infotainment-systemet.
Citat:
Skitsnack, tar du de stora typ LinuxMint eller Ubuntu så är de helt klart "plug ang play". Den stora skillnaden är att man KAN anpassa funktioner och framför allt GUI i absurdum OM man så önskar.
Jo installationerna har absolut blivit mycket bättre men det är inte det jag syftar på. Det är komplicerat att hitta rätt version av ett program för exakt den version av en viss linuxdistribution och den fönsterhanterare man använder om man inte använder den inbyggda "butiken" exempelvis. Om jag sitter på Debian, du på Ubuntu och någon annan på Mint eller Kubuntu som alla bygger på samma grund så kan vi i allmänhet inte göra på samma sätt för att utföra samma operationer. Det är ju en fördel för Linux för många användare, att man kan göra saker på sitt sätt och så, men det är också ett hinder för att det någonsin ska kunna ta någon större del av marknaden. Canonical gjorde ju ett seriöst försök att få till en distribution som alla kunde använda, som skulle fungera mer eller mindre likadant och så, vilket absolut har funkat i viss mån, jag använder Ubuntu på jobbet varje dag exempelvis, men det har ju inte hjälpt nämnvärt när det gäller marknadsandel för konsumenter. De versioner av Linux som har funkat "kommersiellt" för konsumenter är ju sådana där man har tagit bort dessa saker, Android exempelvis eller ChromeOS.
Citat:
Men ta istället alla de utvecklare som släppte olika lösningar för att åtgärda MS fuck-up med 8ans startmenu, classic shell, start8, startmenu7 o allt vad de hette, det bevisar ju om nått att det GICK, och GÅR, alldeles utmärkt att ha olika GUI på samma plattform.
Samtidigt brukar ju dessa program strula en hel del vid uppdateringar exempelvis. Och det är ju en väldig skillnad att bygga ett litet program som ersätter någon liten funktion och bygga en del av ett OS som används av en miljard människor liksom. Kraven är sjukt mycket högre på alla sätt och vis.
Citat:
Om bara MS hade gjort detta själva och ERBJUDIT användarna att fortsätta med ett bekant GUI om de så önskade så hade världen kanske sätt annorlunda ut idag? På samma sätt som att jag vill ha min låsskärm på min telefon som jag är van att ha den.....
Jo precis. Du vill inte ha något bättre utan du vill ha det som du är van vid. Jag har en pragmatisk approach och försöker ta till mig och förstå ändringarna som kommer. Om man förstår motivationen bakom en ändring så är det ofta mycket lättare att greppa hur man själv kan använda den, hur den är bättre för mitt use-case liksom.
Jag var inte jättenöjd när "Ribbon" kom med Office 2003 (?) exempelvis men jag lärde mig vart mina funktioner låg ganska snabbt, tog väl max en dag eller två, sen var jag mer effektiv där i de flesta fall. Att lära sig allt tog längre tid, saker jag gjorde sällan var irritationsmoment under några månader minst, men totalt sett sparade jag ju tid ändå då mina vanliga funktioner låg bättre till. Långt senare läste jag någon blogg från en MS-anställd som beskrev arbetet med Ribbon och motiveringen bakom vilket underlättade för mig, jag önskar jag hade fått den bloggen samtidigt som Ribbon kom så hade övergången varit snabbare. Samtidigt förfinade de ju Ribbon med tiden också, fick bort lite rough edges liksom, och det var ju bra i mina ögon.