Val av batterier

Reglerna §3.1 - Välj ett ämne som tydligt visar vad tråden du skapar handlar om.

Skicka mig ett mail eller pm med förslag på bättre topic samt länk till tråden så låser jag upp.

*tråd låst*

edit: Topic redigerad och tråd upplåst.

Attn, OSkar000; Jag plockade bort ditt inlägg nedan, eftersom jag var på tråden först.

den längst till höger är 9 volts batteriet..
annars vet jag inte hur många volt dom olika batterierna ligger på.. men annars kan du ta 2st. vanliga AA batterier (1,5V) och seriekoppla så får du 3V..

Jag kontrar med att man inte alltid behöver motstånd. Vissa batterier har ett tillräckligt inbyggt motstånd för att dioden ska klara sig. Tänker mest på Biltemas små diodlampor för 10kr som består av två knappcellsbatterier (CR2016 3v) och en högintensiv LED.

Men i allmänhet är det givetvis som som OSkar000 säger.

Men seriekoppla ett par AA/AAA 1,5v-batterier då eller nåt. Jag skulle aldrig använda ett 9v-batteri för att driva en diod som ska ha ~3v.

Eller knappcellsbatterier som sagt.

Eftersom trådskaparen har specifika utrymmeskrav är 6R22 inte något dåligt val, alls. Tvärt om; ett tämligen givet val. Att bränna bort 6 volt med ett motstånd är bara slöseri om man inte ser till hela konstruktionens ekonomi.

Att man "bränner bort" 6 volt är i sammanhanget helt ovidkommande då en motsvarande lösning med knappceller är bra mycket dyrare. Knappceller kräver speciella hållare. Ett 9V-batteri kan man löda på direkt - eller köpa billiga snäppfästen. Glöm ej heller att ett 9V-batteri består egentligen av 6 rektangulära "knappceller" - i en ekonomisk och såväl lätthanterlig som lättillgänglig förpackning.

Således har trådskaparen gjort helt rätt. Av ren slump tycks det, eftersom denne verkar så okunnig att han bränner sönder en lysdiod som första labb. Sedan lurar ni honom till att använda en 3 voltskälla till komponenter med ett framspänningsfall på 3,2 volt. Är det bara tänkt att det ska fungera när batteriet är uppladdat till 99%+?

Vad motståndet ska vara tänker jag inte svara på. Det borde vara en staffpåföljd att svara på en redan totalt, utan liknelse fullständigt fantastiskt grundligt utredd fråga. Eller jo, jag tänker visst svara: sök.

...

Det verkar vara en vanlig designmiss idag att vara rädd för att "bränna" bort spänning med ett motstånd. Det finns en vits med att ha en spänning som inte är alltför mycket högre än den lilla lysdiod man vill driva, men bara till en viss gräns. En godtyckligt högre spänning är alltid bättre än en godtycklig lägre, jämte en tänkt idealspänning! Har man en batterikälla kan man gott ha en spänning som är tredubbelt så hög mot vad som behövs. Detta ger en bra ström till dioden även när batteriet börjar bli gammalt.

Är man rädd för överström, energislöseri eller liknande finns två lösningar: DC-DC-konvertering eller en konstantströmdiod. Dessa är båda overkill, den förra mer än den tidigare.

Observera att det inte handlar om olika, "filosofiska skolor", utan det finns enkla, pragmatiska "rätt" och "fel". Trådskaparen har valt rätt batterityp (vad beträffar storlek - jag hade valt ett alkaliskt batteri), men har givetvis glömt motståndet.

Du kan omöjligt ha missat att du ska ha ett strömbegränsande motstånd.

Annars med knappcellsbatterier:

Pragmatiskt "rätt" eller "fel" låter jag MBY avgöra.

Som OSkar000 sa tidigare i tråden:
"Du måste ha ett motstånd mellan batteriet och lysdioden för att den inte ska brinna upp direkt."

Det står dessutom i FAQ.
- http://forum.sweclockers.com/showthread.php?s=&threadid=38563...

Splitt nya 1,5V batterier kan mycket väl ha uppåt 1,7V st...

Blåa dioder brukar inte dock vara dom känsligaste för överspänning, men dina verkar vara väldigt känsliga.

(Ok innan någon reagerar häftigt: En Röd LED som drar 20mA vid 2,0V kan mycket väl dra 100mA+ på 2,2V. Min erfarenhet av blåa och vita LEDs är att dom ofta tar i storleksordningen 20mA vid 3,5V och ökar till 100mA vid ca 3,9V.
Altså de blåa och vita verkar vara per tiondels volt räknat mer okänsliga för överspänning. Rent procentuellt av matningsspänning räknat kanske dom är ungefär lika känsliga.)

Som MBY säger, man måste ha marginaler i matningsspäningen för att kunna kontra mot spänningsvariationer. Jag får personligen myrkrypningar när jag läser att folk har seriekoplat 3st blåa/vita/lila a' 3,7V st på 12V matning med ett fjuttmotstånd på några tiotal ohm.
Det är inte ofta som ens en reglerad matning ligger på 12,00V, den kan driva en bit uppåt 12,6V likväl som ner till 11,6 utan att spräcka några häpnadväckande marginaler.

Och batterier i synnerhet har ju en urladdningskurva som innebär att mesta delen av sitt liv levs på 1,4-1,2V såvida man inte har någon jäääättelåg belastning på någon mA enbart.

Överström är inget och livslängd är sällan något som kan utläsas explicit ur databladet för en lysdiod. Att man kan "maximera" eller "minimera" livslängden på ett förutsägbart sätt är egentligen snick-snack. Man ska ALLTID ha motstånd. RÄTT motstånd. Det spelar ingen roll om tusen ingenörer säger något annat. Har man tur, eller vet vad man gör (t.ex. mäter upp kortslutningsström) kan man klara sig utan motstånd för t.ex. batterier som är praktiskt taget slut.

Kopplar du dioder om 3*3,5 volt = 10,5 volt i nominellt framspänningsfall så når dessa dioder måhända upp i 12,6 volt (typisk polspänning för SLA-batterier) vid en kraftig överström. Låt oss säga något hundratal milliampere. Detta ger en brinntid på minuter eller timmar. Eller mer. Dock många storleksordningar mindre än 100 000 timmar.

...

Jag hänvisar ofta till FAQ när frågor om lysdioder och motstånd uppkommer. Månhända får jag nu lusläsa FAQ själv för att se om det finns felaktigheter.

...

Åter: Är man osäker på Ohms 1830-talslag som läres ut i grundskolan så må det vara hänt. Faktum är att man inte ens behöver lagen i fråga. Man behöver bara en multimeter. En multimeter är något som _ALLA_ elmoddare bör ha minst en av. Då prövar man olika motstånd och mäter sig till ett bra värde. Man börjar med höga värden. 1 k eller så. Sedan väljer man succesivt lägre motstånd, tills man nått upp till märkströmmen (eller strax under). Eller så slutar man redan när man tycker lysdioderna lyser som man vill. Normalt funtade lysdioder går naturligtvis inte sönder av för lite ström.

Superkort regel: Svaret på _ALLA_ lysdiods<>motstånds-frågor är 1 kiloohm. 1 k.

Har man 1 k vet man att strömmen som mest blir 12 mA vid 12 volt (utan diod). Vidare kommer lysdioden att lysa skapligt redan vid lägre spänningar (4,5, 6, 9V etc).

Så, en FAQ:
Q) Vad ska jag ha för motstånd till min lysdiod (jag begriper inte att jag ska inkludera saker som märkström och tillgänglig spänning i frågan. Däremot berättar jag gärna vilken kapacitet strömkällan har eller vilken färg jag har på lysdioden eller att jag har en P4 HT 1 GB cas 1-1-1).

A) Skit i märkström, spänning eller lysdiodsfärg. Du ska ha 1 k.

Nu när du säger att alla som vill syssla med lysdioder (då det verkar poppis här på swec), och nu du säger att de borde skaffa en multimeter, så kanske de e dax att skriva en faq på hur man använder sen sån, så de inte grillar instrument så som de grillar lysdioder
Jag orkar dock inte skriva en sån, då jag är den dålig "författare".. .. .

Jag kan inte annat än hålla med MBY. På alla punkter!!!

Svaret "1k" är inte alls dumt. Det fungerar till i stort sett allting, om än inte optimalt. Har man sedan kunskaper så är det bara att optimera, annars låter man bli.

Multimeter borde vara obligatoriskt när man kopplar sin första elkabel. Eftersom det finns riktigt ok sådana för struntsummor idag, så är det priset knappast något argument. Tvärtom så kommer det att spara in en massa pengar som annars skulle gått till brända lysdioder.

Samma sak med direktkopplade lysdioder. Visst kan dom hålla under gynnsamma omständigheter. Länge, till och med. Men man ska inte inbilla sig att man kommer i närheten av den livslängd som är specad!!!

Visst blev detta mycket upprepning av det MBY sa, men det verkar behöva upprepas!

Med 12 volts SLA om 3,4 Ah? Nej, det funkar inte. Det är bara som du tror. 3,5 volt är inget definitivt framspänningsfall för en lysdiod, utan det är beroende på strömmen. Ganska snart över märkströmmen så levererar lysdioderna mindre ljus än vanligt, och utvecklar destomer värme. Om märkströmmen är 20 mA och du har fem separata kopplingar (med 3 i varje) så _borde_ det ge en ström om 100 mA. I själva verket handlar det nog om flera hundra milliampere.

SLA-batterier ger visseligen mycket mindre än märkkapaciteten vid urladdning i närheten av 1C, men bör ge fulla kapaciteten för en last runt 3*5 st lysdioder. Det du gör är att ge en överström till dioderna när batteriet är fulladdat och sedan minska strömmen kraftigt vid urladdning, vilket resulterar i att du får dels minimalt med ljus för strömmen, dels minimalt med ström för den batterikapaciteten. Och minimal livslängd på dioderna. En riktigt, riktigt felaktig konstruktion.

Jag har svårt att tro att det överhuvud taget fungerar alls mer än någon minut. Därför tror jag att du inte har berättat allt, alternativt att du inte vet de korrekta komponentvärderna. Du kanske har dioder med inbyggt förkopplingsmotstånd. Dina dioder kanske har ett nominellt framspänningsfall på 4-5 volt. Du kanske bara använt konstruktionen i några minuter ännu (nödljus, etc). I några 12,5 år har du inte kört iaf, den saken är säker.

En sak till. Du kan inte på ett bra sätt underhållsladda blybatteriet (om du ens vet hur man laddar ett sådant) utan att koppla bort lysdioderna vilket än en gång visar hur fel konstruktionen är. Om du tillför en spänningskälla på 15 volt för laddning så kommer dioderna antingen brinna upp direkt, eller - om strömkällan bara kan leverera några hundra mA - så kommer batteriet inte laddas. Så fort polspänningen ökar det minsta, så ökar strömmen genom dioderna dramatiskt.

Varför är det så svårt att lyssna på folk som faktiskt vet? Skaffa motstånd...

Vad beror det på att lysdioderna inte behöver ett motstånd om man använder knappcellsbatterierna ni diskuterade? Är det deras (batteriernas) innre resistans, att de alltså inte kan ge en tillräckligt hög ström för att förstöra dioderna?

Precis. Men det är ändå mycket vanskligt. Färska knappcellsbatteriet, i synnerhet de större modellerna (CR2032 t.ex.) kan leverera tillräckligt med ström för att bränna en lysdiod.

Ett färskt SR54, en vanlig liten knappcellstyp med silveroxid och nominell polspänning om 1,55 volt levererar 490 mA vid kortslutning (jag mätta just upp med en knappcell direkt från förpackningen tagen ur kylskåpet).

Men, det finns några saker här man bör observera. Eftersom en lysdiod faktiskt har ett framspänningsfall som åtminstone lite beror på strömmen, så kommer inte knappceller leverera hela 0,5 A om dessa seriekopplas till 3,1 volt och driver en lysdiod märkt för 3 volts spänningsfall. Så i praktiken kan man koppla lysdioder direkt till batteripolerna på många knappceller. Men det är ändå ingen bra idé. För det första, om man har säg 3 volt, så kommer lysdioden ändå få överström till en början, och sedan passera märkströmmen som sedan sjunker stadigt. Batteriet är snart slut, och dioden lever. Har man mariginal, säg 4,5 eller 6 volt, så får dioden kraftigt med överström och livslängden förkortas avsevärt (kanske 100 000 ggr mindre eller så).

För att ha BÅDE en god batteriekonomi och en god livslängd på dioden, krävs en god mariginal på spänningskällan och ett motstånd. 9V-batteri och ett motstånd på *hemligt* är den bästa lösningen. Två eller tre större knappceller (t.ex. CR2032) med *också_hemligt* motstånd fungerar också.

Hur knäcker man hemligheten? Man lär sig Ohms lag eller mäter med multimeter.

Vicotnik: Jag har också lysdiodslampor (4 st) med knappceller som inte uppenbart har motstånd. Detta ändrar inget. De är antingen dåligt konstruerade, eller bra dito, med lysdioder med inbyggt skyddsmotstånd.