Man lär sig egenligen inte hur man löser andragradare, utan endast hur man får fram slutresultatet.
Dessutom får man problem att lösa andragradare med komplexa koefficienter om man bara "lärt sig" pq formeln.
Att memorera pq-formeln kan dock vara vettigt. Det gör dom flesta. Dock EFTER att man till fullo förstått hur man löser andragradsekvationer och hur man härleder formeln (som du gör här).
Problemet i gymnasiet är ofta att få förstår vad de gör i matematiken, utan tror att det hela går ut på att memorera och rapa upp så många formler som möjligt. Sådant är en formelsamling mycket bättre på.
Med det tankesättet är det då bara är att dra fram den där formelsamlingen som besitter samma "kunskaper" som en gymnasieelev och dessutom inte glömmer för att kunna konkurrera ut det matematiska "kunnandet" ifråga..
Det som framför allt är, eller iallafall bör vara, poängen med matematikundervisningen är att utveckla studenternas förmåga att analysera och strukturera problem och successivt arbeta sig fram till en lösning.
Det är sådant tänkande man har nytta av senare, inte att hjärndött sätta in några tal i en färdig formel som är känd sen urminnes tider..
