Inlägg

Det finns fortfarande flertalet leverantörer som erbjuder publika IP-adresser utan extra kostnad, och som samtidigt är billigare än Bahnhofs NAT:ade utbud.
NAT:ade tjänster borde istället vara billigare än ordinära, men NAT-ISP:erna tjänar så klart på att sälja dem till fullpris när de enda som blir missnöjda är den lilla skara som behöver en publik IP.

Protestera med plånboken och byt leverantör är mitt råd.

Har hållit på och strulat med min Plex-server under en lång tid, och lyckades slutligen komma fram till att ip-adressen jag får från Bahnhof ligger bakom en NAT, så den är inte publik. Detta trodde jag bara var ett bekymmer på mobila bredbandslösningar, inte fiber.

Efter ett antal rundor med Bahnhofs support, som inte förstod skillnaden på publik IP och fast IP, så lyckades jag själv hitta att man kunde beställa en publik ip från bahnhof https://bahnhof.se/privat/kundservice/bestall-publik-ip/
Men då vill dom ha 50kr/mån extra för det.

Frågade IP-only som äger nätet, om det är samma hos alla leverantörer. Dom förstod inte heller frågan riktigt, och undrade om jag ville ha en fast ip...

Så min fråga är om detta är något som gäller alla leverantörer, eller om det är tekniken på min ort som sätter begränsningen?

Vad exakt är det jag ska fråga säljarna hos dom andra leverantörerna för att dom ska förstå min fråga?

Finns det någon annan lösning på mitt problem? Om det är bristen på IPv4-adresser som ställer till det. Kan jag få en IPv6-adress som är publik och använda den till min Plex-server?

Sitter och funderar på en del saker. Saker som är konstiga, och rriterande. Eller?

- Folk som ställer bilen på random idiotplats i stan med varningsblinkers på. Vad menar dom? Vill dom ha hjälp? Tänker dom att man inte kan få böter om man har varningsblinkers på? Min hjärna går i spinn över att försöka fatta. Irriterande!

- Folk som smiter in bakom en i spärren på stationen. Hur tänker dom? Tror dom att dom inte märks? Enda anledningen till att man inte ger dom en fet rak höger är ju att man själv inte har tid. På ett sätt skulle man ju vilja att dom tackade för att jag betalar för deras resande, samtidigt skulle man nog bli provocerad på riktigt då. Irriterande.

- Folk som lyssnar på musik i tunnelbanan...med iphone-lurar! Det låter ju mer ut från dom än in i öronen på den som lyssnar. Ohyggligt störande att tvingas lyssna på ngn slags diskantversion den personens spellista. Ibland är jag frestad att shazamma dom och visa hur mycket deras lurar låter, men om det misslyckas ser det kanske lite fånigt ut. Irriterande.

Ngn som har tips på något mer man kan gå runt å ge mentala förbannelser över?

Hej,
Vet inte riktigt vad jag ska göra, så vänder mig till de kloka hjärnorna här på Swec.

Jag har sedan december ungefär (alltså i ca 4 månader, i skrivande stund) hört skrik, glåpord, dunsar och skrik i förtvivlan lite nu och då. Det är svårt att säga hur ofta, men säg kanske var tredje dag i snitt. Det är alltid samma sak: arg man skriker på kvinna, liten hund skäller frenetiskt, dunsar i golv eller väggar (svårt att säga vilket). Då och då hör man också skrik från kvinnan (tänk typen av skrik man ger ifrån sig när man är i nöd, eller när nån drar en i håret, om nu det ringar in det bättre). Det pågår som högst i fem minuter och sen är det i regel tyst i några timmar/resten av dagen. Så inte ihållande under någon längre stund.

Ljudet kommer från någon grannlägenhet, men jag har inte lyckats lokalisera vilken. Jag tror inte det är i min korridor, för nästan alla har flyttat in efter december och mig veterligen har ingen hund. Men i och med att jag hör dunsarna från stampande/tumult så borde lägenheten vara belägen på samma våningsplan som jag eller våningen över (om det nu inte transporteras via väggarna eller ventilationen, men det är svårt att säga). Min nuvarande arbetshypotes är att det är på samma våningsplan som jag men i granntrapphuset (min lägenhet ligger vägg-i-vägg med motsvarande lägenhet i trapphuset bredvid, så vi "delar golv", så att säga).

Jag känner mig maktlös i situationen och upplever det hela som sjukt stressande. Först och främst för att jag känner empati för kvinnan förstås, men också för att bråken nu börjat ske nattid, vilket gör att jag vaknar av dem och har svårt att somna om (speciellt om jag ringt 112 och ska släppa in poliser). Det har gått till den gräns att sömnbristen påverkar min arbetsförmåga. Dessutom har jag svårt att finna ro i mitt eget hem, då jag är "på spänn" inför att ska dra igång igen.

Vad jag gjort hittills:
- Lämnat tips till polisen två gånger
- Ringt 112 en gång under pågående bråk nattid (de skickade två bilar, men som sagt - bråken pågår bara i några minuter, så det hade hunnit tystna innan de kom och vi lyckades inte lokalisera lägenheten)
- Ringt Kvinnofridslinjen och beställt informationsmaterial från dem som jag kommer tejpa upp i trapphusen (har inte kommit än)
- Spelat in ljudet från ett bråk, där man hör både hundskallen, dunsarna och kvinnans förtvivlade skrik (spelade upp det för polisen när de var här)
- Kontaktat en granne i trapphuset bredvid som bord vägg-i-vägg med mig och frågat om hen hört samma ljud (EDIT: Har fått svar nu, hen har inte hört något. Så troligen från min trappuppgång då)
- Försökt bena ut vilken lägenhet det kan vara genom uppgifter på Ratsit (hur länge folk bott på adressen, samt huruvida de har en hund och i så fall vilken sort. Av hundskallen att döma låter det som en liten hund).

Jag inser att jag kanske framstår som en tokstolle som lägger näsan i blöt. Men fan, kvinnan är ju i nöd! Sådär ska man inte behöva ha det!

Tips på hur jag ska hantera situationen mottages tacksamt.