Testpilot: NZXT H510 Elite

NZXT H510 Elite är på det stora hela ett ganska alldagligt chassi. ATX, volym på cirka 40 liter, ihopnitad stålstomme och ett innanmäte indelat i en kammare för själva systemet och en för nätaggregat samt eventuella hårddiskar.

Det som däremot sticker ut, om än inte överdrivet mycket dessa dagar, är att både vänstersidan och framsidan består mestadels av härdat glas. Detta ger hela chassit en ren och kantig stil som åtminstone tilltalar mig ganska mycket.

Framsidan kommer med två förinstallerade 140 mm-fläktar med RGB-belysning, som är kopplade till en dosa bakom moderkortsplåten. Denna ska i sin tur anslutas till en intern USB 2.0-header på moderkoret, vilket då låter fläktarna styras via tillverkarens mjukvara CAM.

Det går förstås att montera upp till en 280 mm-radiator i fronten. Radiatorns tjocklek bör i de flesta fall inte utgöra något problem så länge grafikkortet inte hör till de allra längsta modellerna på marknaden, då det finns 368 millimeter att tillgå för grafikkort och radiator. Dock är det förstås varmt rekommenderat att dubbelkolla alla mått innan beställning, som vanligt vid vattenkylning.

På baksidan ser nästan allt ut som vanligt. Det som är värt att nämna är fästet för vertikal montering av grafikkort och tumskruven uppe till höger, som säkrar glasskivan vid stommen.

Förutom tumskruven på baksidan hålls glaset på plats av två små knoppar högst upp. Jag tycker detta är helt rätt sätt att konstruera en sida i härdat glas; den är enkel att sätta fast och ta loss, men det går också att skruva fast den för säkerhets skull, till exempel när datorn ska flyttas.

Layouten inuti chassit sticker knappast ut. En kammare för själva systemet och en för nätaggregat samt hårddiskar är nästan svårt att undvika i dagsläget. Designen är förstås framtagen med formfaktorn ATX i åtanke, men vissa ännu större moderkort borde också få plats. Den vita plåten som ska täcka kablarna går nämligen att antingen flytta ett par centimeter åt höger eller ta bort helt.

På täckplåten finns även ett utskuret fäste för reservoar, för den som vill lägga in högsta nördväxel och sätta in egenbyggd vattenkylning. Med tanke på det härdade glaset och chassits utseende överlag känns det som en inte helt dum idé för mig.

När det kommer till processorkylare gäller det att välja med viss varsamhet. Upp till 165 millimeter höga kylare får plats, så det kan bli problem med de största tornkylarna. Populära NH‑D15 från Noctua är till exempel precis så hög, men tyvärr har jag inte haft möjlighet att prova om den går in.

Det råder ingen brist på kabeldragningshål i H510 Elite. Den vita plåten döljer ett sådant som löper längs hela den övre kammarens höjd. Förutom det finns det även två väl tilltagna hål precis nedanför moderkortet, ett långsmalt dito ovanför detsamma och ett särskilt hål för strömkablarna till grafikkortet.

Bakom moderkortsplåten hittar vi en hårddiskbur, fästen för SSD-enheter, NZXT:s kontrollhubb för belysning och fläktar samt ett knippe kablar. Här finns även en kabelränna med tillhörande kardborreband. Det ser inte ut som att det borde bli några problem med kabeldragning.

Utrymmet för nätaggregatet är så stort att NZXT inte ens bryr sig om att specificera det. Jag kan nog garantera att ingen som bygger en dator i H510 Elite någonsin kommer få problem med nätaggregatets storlek i praktiken.

Hårddiskburen är verkligen så nedbantad den kan bli. Det finns ingen vibrationsdämpning överhuvudtaget, och inte heller några vaggor eller dylika konstruktioner. Vid montering av hårddiskar måste hela buren lyftas ut ur chassit, och den måste då skruvas loss från datorns undersida.

För mig personligen är det ingen dealbreaker, då jag ändå skulle ha plockat bort den direkt, men det är verkligen värt att tänka på för den som tänkt använda mekaniska hårddiskar. H510 Elite är inte designat med sådana i åtanke, utan hårddiskburen verkar mest ha inkluderats för att det ser bättre ut i specifikationerna.