Jag förstår inte anledningen till varför man ska dölja sitt "privatliv"?
Ifall man inte pysslar med ej legala saker givetvis.
Därför att - som jag skrev - du inte är bäst kvalificerad när det gäller att bedöma värdet på dina egna uppgifter. Man kan lätt tro att det är man själv som är bäst lämpad till detta, men så är det inte. Precis som att det är lättare för en inbrottstjuv att räkna ut var denne ska leta efter guldet någonstans, än för dig att räkna ut var du ska gömma det.
Det är dessutom inte riktigt "privatlivet" du behöver skydda, utan det "offentliga" liv vi alla har i någon mening. Som inte bör kopplas ihop med privatlivet. MBY och GaMeR2K5 är "offentliga personer" på ett sätt som våra respektive namn, personnummer, adresser, familjeförhållanden, medicinska problem, sexuella läggning, religiositet och partitillhörighet inte är eller bör vara. Faran ligger i s.k. aggregatstatistik och trafikanalys.
Det har visats gång på gång på gång av forskare att det är en hyggligt trivial uppgift att hitta individer bakom sökningar, profiler och användarnamn även om dessa är anonymiserade. Detta har förstås inte jättemycket med tråden att göra, eftersom det som sagt knappt hjälper att inte skriva ut namn i profilen. Den som besitter en centralnod (google, msn, facebook, etc) kan ju ändå länka samman till synens icke-kasuala och triviala uppgifter och genom aggregat med stor konfidens räkna ut saker du aldrig uppgett på nätet. Sådant kan vara bra att känna till i största allmänhet, speciellt med tanke på att faran egentligen inte är google (etc) utan att andra har tillgång till uppgifterna. Företag och myndigheter läcker nämligen som såll, eftersom policymakare sällan eller aldrig vet något om informationssäkerhet.
Givetvis kan man efter ett övervägande komma fram till att delar av eller hela privatlivet inte alls behöver döljas ett smack, men själva problemet är att det tycks vara "defaultuppfattningen" hos såväl privatpersoner som företag och myndigheter. I stället bör det vara precis tvärt om. Kryptering, anonymisering, inte lämna ut uppgifter, etc, bör vara förvalt. Vill man göra avsteg ska det vara en aktiv handling i stället för tvärt om - där att skydda är en aktiv handling.
Finns naturligtvis ingen som helst anledning att swecs profiler ska vara synliga utåt förutom "det är enklast så" eller "det är för jobbigt att fixa" eller "sökning utifrån är en feature, inte en bugg". Väldigt mycket om säkerhet handlar således om attityder och designkrav snarare än vilka sofistikerade metoder, algoritmer eller protokoll vi behöver använda.
Det finns också en psykologisk anledning. Vi människor har nämligen inte en personlighet utan flera. Vi är helt andra personer i yrkeslivet som i privatlivet och vi kan ha flera sub-personligheter beroende på vilken del av privat- eller yrkesliv man befinner sig i. Det är uppenbart om du betänker att säljare inte uppträder mot kunder på samma sätt som mot kollegor, eller att du knappast ölbrölar med svärföräldrar, men kanske med dina grabbpolare. Du döljer avsevärda delar av ditt privatliv redan idag, inom privatlivet självt(!), och det handlar ju uppenbart inte bara om pinsamma saker som toalettbesök eller sjukdomar. Samma sak gäller nätlivet. Det är ett väääldigt stort steg till att börja förutsätta att folk döljer saker eftersom de gör något kriminellt. Vad som är kriminellt är inte ens alla gånger något som är extraherat ut vår natur, utan helt arbiträra regler påhittade av människan själv. Det finns så våldsamt mycket du döljer för andra utan att du ens tänker på det, som inte ens är "pinsamt". Och du skulle ändå uppleva det som mycket obehagligt om dessa saker skulle exponeras i fel kontext.
Vi har flera olika nätliv och "MBY" är en fundamentalt annorlunda person än den fysiska person som faktiskt skriver detta just nu. En del frågar sig varför folk har "nicks" över huvud taget och inte alltid uppträder med exakt namn. Det är inte något som är nytt och kom med internet, utan en mycket gammal "effekt" eller vad vi ska kalla det för. Detta är alltså en klurig fråga som rör kognitionsforskning, psykologi och informationssäkerhet och säkert flera andra områden likaså. Det finns en gammal filosofisk frågeställning: "När jag säger jag, menar då jag den jag tror att jag är, eller den som omgivningen tror att jag är?" Forumnickar existerar i en helt annan kontext än vad "privatpersonen bakom nicken" gör.
Det handlar lite också om (n)etikett och "need to know-basis" (en från början militär princip som möjligen är den äldsta och effektivaste principen för att undvika läckor och kan med fördel generaliseras utanför det militära). Ju mindre jag vet om personen bakom GaMeR2K5, desto större chans att jag bedömer det du skriver efter vad du skriver, inte efter vem du är. (N)etiketten rör vad andra tycker eller vill ha. Du kanske gör bedömningen att dina uppgifter inte gör någon skada, medan andra gör bedömningen att ens uppgifter kan göra skada. Eftersom de "andras" bedömning inte påverkar din negativt, men din påverkar andra negativt så är det bättre om uppgifter vanligen är dolda (det är ju lättare att göra skyddat offentligt än tvärt om). Så även om just du inte anser dig behöva detta lager av integritet så räcker det med att någon behöver det för att det borde vara en allmän princip. Du är ju givetvis fri att underteckna dina inlägg med fullt namn och adress.
Men som sagt, min diskussion rör inte swec speciellt, jag tog bara trådens ämne som avstamp för en vidare och mer fundamental diskussion.
Edit: Saker att fundera på:
Varför har vi valhemlighet? Är det för att "folk vågar inte stå för vad de tycker" eller handlar det om något mer fundamentalt?
Varför står våra personnummer inte på ytterdörren? Efternamn och inte sällan förnamn gör ju det.
Varför har vi registreringsskyltar? Vore det inte enklare om ägarens namn eller personnummer stod på skylten?
Varför har vi ö.h.t. evolverat förmågan att ljuga eller hålla tyst om saker vi vet? Vore det inte mer "ärligt" och "rättframt" om vi bara kunde säga sanningen och hela sanningen?
http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."