Nya Zeeland förbjuder mjukvarupatent

De kör ju på fel sidan vägen i nya zeeland

Den del som statliga organisationer har i utvecklingen är populär att ignorera, men det är helt rätt som du säger. Det är historielöst att tro att det är den fria marknaden som drivit "all" utveckling och att den skulle klara sig bäst helt utan överseende inblandning, och det är att fundamentalt missa poängerna (inklusive de positiva) med öppna marknader så som de praktiskt appliceras.

Med få undantag så härrör sig den fundamentala fysikforskning som möjliggjort mänsklighetens teknikutveckling från icke-fokuserad forskning "för sakens skull". "Marknaden" har helt enkelt inte rätt mekanismer för konsekvent ligga bakom sådana kvantsprång i utvecklingen, för denna forskning är sällan eller aldrig ekonomiskt gynnsam inom de tidsramar som företag måste agera. Statliga organisationer har möjligheten att kunna göra investeringar för avkastning på kanske 50 års sikt (se projekt som ITER eller allmänna infrastruktursatsningar), medan företag agerar på utveckling som helst ska ge resultat i nästa kvartalsrapport (eller åtminstone inom ett år eller ett par). Det ena är inte inneboende "bättre" än det andra, och det är upp till politiker att se till att balansen vidhålls.

Även USA:s enorma teknologiska boom grundades i deras satsning på statligt finansierade National Laboratories som fick i det närmaste obegränsade budgetar i samband med andra världskriget (man kan även lägga till uppstyckningen av Tysklands resurser, men det är perifert till diskussionen). Den statliga forskningens resultat, som aldrig skulle ha kunnat komma organiskt från "marknaden", är det som möjliggjort hela deras högteknologiska företagsbas. När denna grundforskning väl utförts så har marknaden kunnat ta vid med sitt fokus på korta tidsramar, men en förutsättning för att detta öht ska kunna ske är ju att grundforskningen släpps fri för dessa aktörer.

En diskussion är inkomplett utan att nämna t ex Bell Labs och Xerox PARC, men dessa agerade i samspel med och ofta på uppdrag av just de nationella initiativen, och det är också talande att Bell Labs i dagens starkare konkurrens helt stängt sin fysikaliska grundforskning för att uttryckligen fokusera på kortare tidsramar [1].

Tillvägagångssättet för denna statliga forskning är inte sällan att ge forskningskontrakt till privata aktörer i utbyte mot viss ensamrätt på resultaten genom just mekanismer som patent, men mjukvara passar ytterst dåligt in i denna modell. Ett av de största problemen är hur snabbt utvecklingen rör sig, vilket gör tidsperioderna helt vansinniga. Ett annat är hur liten insats som krävts för att uppnå vad som räknats vara "patentvärt". Ett tredje är att bedöma vad som räknas som "uppenbart för någon i yrket", vilket bevisligen patentkontoren missat gravt upprepade gånger. Ett fjärde är hur väl lämpad mjukvarumarknaden är för globala produkter (ingen frakt då internet räcker för leverans, etc.) samtidigt som patentsystem kan se olika ut i olika länder, och det går att räkna upp fler problem som särskiljer mjukvarubranschen från klassiska diton.

I det läge som branschen är idag så är mjukvarupatent bara en bromskloss. Det är paradoxalt hur systemet som var tänkt att rädda "små" företags innovation från att utnyttjas av stora kameler i stället har kunnat totalt blockera små företag från att öht kunna ta sig in i etablerade marknader. Mjukvarupatenten främjar oligopol på godtyckliga grunder, och principer som borde vara till gagn för alla som en plattform på vilken man kan utveckla faktiska produkter, blockerar i stället innovation i den anda som faktiskt grundat hela branschen.

Tyvärr gör det ingen skillnad för mjukvarupatent och patent på mjukvara är två helt olika saker. Vi har även i EU patent som täcker så kallade innovationer i mjukvara. Mjukvarupatent handlar om rena affärsmetoder t ex, och är väldigt svävande och beskriver faktiskt ingenting tekniskt sett. Dessutom kan hur många som helst få patent på precis samma sak i sådana system som USA. Ett exempel de försöker använda mot Samsung idag är ett patent som täcker hur UI:t i Mac OS fungerade 1993, som de alltså återutfärdat och om de skulle kunnat använda samma patent mot Steve Jobs NeXT Computers/Software hade vi idag inte haft OS X eller iOS. Så visst blir det löjligt när det i princip handlar om låtsaspatent och de flesta domarna handlar om patenttroll och mest kommer ingenstans eller ogiltigförklarar det hela. Det är också solklart att det finns prior-art när det gäller idéerna de försöker hindra andra från att använda. Det finns det nästan alltid i akademiska kretsar och forskning, och mjukvara har varit mycket driven av den akademiska världen.

Problemet för OSS är sådant som patent på video-avkodning, eller t ex Microsoftpatent på FAT32, exFAT (som för övrigt ingår i SDXC-standarden men inte är FRAND), NTFS, en del av SMB/CIFS-protokollen, exchangeprotokollen, sharepoint osv. Vilket gör att det inte kan användas fritt, eller ens på rättvisa grunder. FRAND får man nämligen både inte diskriminera eller sätta orimliga belopp på. Till och med fonter som Arial, Verdana och MS Sans serif är saker du inte får distribuera utan att licensiera dem från Microsoft. OS X inkludera t ex inte Arial fören Leopard. Så det finns många grundläggande problem. Delar av .NET är t ex inte öppnat för licensiering eller fri användning, så sådana som mono bygger helt på godtycke då det är kommersiell mjukvara och några patentavtal som förr fanns under Novell finns inte på kartan. Så när det gäller kompatibilitet finns många problem som stoppas bland annat på grund av vanliga svenska patent eller pga patent i produkternas kundländer.

Så ja, det finns problem. Sen är såklart även sådana som Ericssons patent helt mjukvarubaserade i dagens värld där du kan stoppa en hel basstation på ett chip, likväl kör mjukvaruradio osv.

Men ja, mönsterskydd för kretsar (kretsmönster skyddas automatiskt), upphovsrätt för mjukvara och schyssta samarbetsformer borde vara fullt lika möjligt som att kriga med patent. Vi har dessutom varumärkesskydd. I praktiken bryr sig ändå inte mindre teknikföretag om patent, eller vet helt enkelt inte. De som ombeds söka patent har inte heller någon koll på varför eller till vilken nytta eller hur det fungerar. När stora bolag bråkar så löser det sig genom avtal där de får licensiera varandras grejer, så för ett utomstående bolag med fristående produkt att komma in på samma bransch betyder att de får betala mycket mer för det hela än kollegorna, även om de råkar vara underleverantör till stora spelare som Ericsson. Standardiseringsarbete är bra, men idag handlar det så mycket om att patentera mest del av en standard, för att ens kunna vara med på det hela till schysst kostnad. Sen fungerar det t ex inte om man gör som Microsoft och inkluderar exFAT i något av en industristandard som SDXC, men sen inte licensierar ut exFAT på normala villkor. Vilket gör att de kan gå efter alla telefontillverkare, kameratillverkare osv t ex.

Vad trevligt att Nya Zeeland vågar bli ett test land för detta! Underbart! Tänk hur mycket energi som gått åt att försvara patent som nu helt sonika kan läggas på bättre programutvecklingl.

Ut ur domstolarna och in i datorsalarna!

Notera att Florian Müller som står bakom den bloggen har försvinnande låg trovärdighet i allt han skriver. Hade man behövt licens för att blogga hade hans dragits in för länge sedan, efter att medvetet ha propagerat felaktigheter under så många år — det går inte att konsekvent ha så fel som han har haft utan en bakomliggande agenda. Första meningen på hans Wikipediaartikel sammanfattar det mesta:

Patentjournalistikens motsvarighet till "fair and balanced", alltså.

Det må vara en överdrift att säga att allt han skriver per automatik är diametralt motsatt sanningen, men även om en söndrig klocka kan vara rätt två gånger om dagen så gör man bäst i att inte använda den för tidsbestämmelser.

I en kommunistisk värld finns det bara ett företag och då är det väl ett megaföretag? Finns det flera företag är det nått annat samhällskick och än har det inte funnits nått kommunistiskt land men det kanske kommer, det skulle hursomhelst eliminera behovet av patent.

Eftersom just Android är Apache/GPL 2-licensierat, så: nästan — se t ex CyanogenMod. Men det har öht inte med denna lag att göra. Dessutom så kan du inte säga att du gör just "Android", för det namnet är varumärkesskyddat, men du skulle kunna döpa det till "Emils fantastiska operativsystem" och sälja detta, så länge som du inte bryter mot licenskraven.

Det är dock inte detta som fallet handlar om. Du blandar ihop varumärkesskydd, upphovsrätt och andra saker med patent (och du är inte den första att göra detta i världen — det är rätt snåriga ämnen). Lite länkar med bakgrundsinformation:

• Software patent [Wikipedia]

• Software patents under the European Patent Convention [Wikipedia]

Patent är en nödvändighet, dock så borde man självklart reglera vad som går att ta patent på. Som mjukvara till exempel, du kan bara göra det så pass annorlunda jämfört med konkurrensen.

Vad patent på programvara har tagit oss idag är att om du tar vilket projekt som helst med >=1M rader kod och går igenom det så är du i princip garanterad att hitta ett par patentintrång. I.e. folk som är någorlunda kompetenta programmerare kommer välja lösningar som i flera fall, helt utan deras vetskap, har passerat "granskningen" av patentverket.

På vilket sätt främjar det "utveckling" att företag fått dessa patent? I de flesta fall upptäcks inte intrången, i värsta fall kommer dessa patent fördröja införandet av en teknik/algoritm som är den lösning som en kompetent programmera kan resonera sig fram till som "en bra lösning när man väl ställs inför problemet".

Kod är ändå skyddad av upphovsrätt och det är ett skydd som ingen annan utom möjligen någon vilsen piratpartianhängare vill avskaffa. Patent är på programvara är däremot helt förkastligt då det just nu bara bromsar utvecklingen. Nya algoritmer har typiskt alltid varit ett resultat av grundforskning, något som utförs på universitet, så denna innovation kommer fortsätta i oförminskad takt även utan patent på programvara.

Hela patent och upphovsrättsskyddet behöver göras om i grunden i hela världen, systemen missbrukas i de flesta länder och skyddet/inkomsterna går sällan till de som borde ha det och samhället som helhet gynnas inte längre av dem, det är en svår men intressant fråga som inte bara rör mjukvarupatent.

Tillägget i lagen säger i klausul 1–3:

(min emfas på klausul 1 som är det som reflekterar andan av lagen). Müller väljer att enbart läsa klausul 3 och fokusera på det tolkningsutrymme som lämnas där, och på den grunden invalidera hela lagen. Att vara kritisk mot oklarheter är inte fel i sig, och visst finns det tolkningsutrymme, men att blåsa upp det som han gör är bortom gränsen för FUD, ett av hans karakteristiska kännetecken.

Klausul 3 var faktiskt ett sent tillägg för att minska mängden tolkningsfrihet, och måste ses i ljuset av klausul 4 som förtydligar:

Detta är i praktiken en kalkering av något som kallas för "Aeroteltestet" efter ett fall i Storbritannien, och är till för att explicit undvika att något företag försöker vara "smarta" och kringgå lagen genom att utnyttja den eventuella tolkningsfriheten i definitionen av "as such" (vilket är vad hela Müllers spaltmeter verkar bygga på). Man ser hur formuleringen är starkt på rättens sida här för att den ska kunna göra egna bedömningar av vad patentansökningar faktiskt har för substans. Detta lämnar mycket utrymme för att kunna agera i lagens mening snarare än enbart i dess nödvändiga formulering.

Denna Nya Zeeländska artikel innehåller en del kommentarer från faktiska Nya Zeeländska utvecklare och företag. Exempel:

Många väljer att tolka en sådan här lag som någon sorts "FOSS-utopi", och tror att de som är positiva är de som har en tygpingvin på skrivbordet, men den biten är ortogonal mot frågan. Om något är det just små till medelstora rent kommersiella företag, oavsett licensform, som vinner på detta.

Det bör också tas i beaktning att Nya Zeeland aldrig explicit har tillåtit patent av mjukvara, och att det genom internationella överenskommelser vad jag förstår inte är möjligt för Nya Zeeland eller många andra att uttryckligen exkludera just mjukvara från patentlagstiftning (enligt TRIPs, men frågan är svårtolkad även för personer som faktiskt är jurister ), så nä, det är inte vad som har hänt här heller, och på den grunden så är "Nya Zeeland förbjuder mjukvarupatent" i teorin en överdriven rubrik. Men vad lagen här säger, för att kringgå denna annars oöverstigliga barriär, är att mjukvara öht inte är en "uppfinning", vilket gör att den inte kan behandlas under patentlagstiftning alls. Visst, med lirkutrymme, men det är långt ifrån så stort som Müller försöker påskina. EU är i samma position som Nya Zeeland var innan detta tillägg på ett ungefär, men vi har stora strider framför oss.

Förtroendet från personen bakom är viktigt i ett fall där det lämnas luckor för bedömningar. Müller har i mina och många andras (min syn är verkligen inte unik; snarare tvärtom av vad jag ser) ögon gjort sig omöjlig att ta seriöst och lita på efter att han högst medvetet agerat "alliansfri bloggare", samtidigt som han tagit emot "konsultpengar" från just de företag som han skrivit om, och inte ens erkänt detta på direkta frågor förrän det av tvång behövts avslöjas i domstol. Det är som om SweClockers skulle börja göra recensioner där de ständigt konstaterade att Asus prylar utan tvekan var störst (eller "minst", om det vore bättre i sammanhanget ), bäst och vackrast, hävda sig vara opartiska, på direkta frågor från irriterade läsare (som uppenbarligen ser vad som händer) bedyra sin oskuld, för att flera år senare avslöjas ha varit betalda av just Asus för att göra PR för deras produkter och snacka skit om andras. I praktiken anser jag att Müllers beteende är än värre då det handlar om faktiska rättsfall och prejudicerande lagstiftning och inte bara vanlig "PR" för en viss produkt. När han då kommer med ytterligare ett utspel i FUD:ens förtecken så ser jag ingen anledning att ta hans mening som avviker från den samlade teknikkårens övriga rapportering som en "bättre sanning".