Jag har skrivit en gratis webb-bok om Programmering med C#

Ville bara kolla sidan, och råkade hitta ett stavfel
Kapitel 2
"Om du glömmer att lägga till Console.ReadKey(); längst ner i dina program så kommer de att stängas av direkt när programmet när sin sista rad."

Jag har bara ögnat igenom boken, så jag har nog missat en hel del detaljer. Jag fokuserar på det stora.

Några iaktagelser som kommer dels från boken, dels från att jag ibland roar mig med att läsa programmeringsfrågor på Sweclockers från elever som går kursen.

Boken är väldigt välskriven. Bra språk. Pedagogiskt för de absoluta grunderna. Lagom detaljnivå.

Jag skulle gärna se rena funktioner (och även metoder) tidigare än kapitel 7, för att öva upp tänket att dela upp koden i mindre, väldefinierade, steg. Redan projektuppgift 1 är ju egentligen för stor för att implementeras i en enda metod. Detta är något frågeställare på Swecklockers har extremt svårt för - och det verkar vara pedagogernas fel.

Det är inte frivilligt att använda debuggern. Det SKA finnas ett kapitel tidigt i boken om det, långt innan kapitel 8. Oavsett vad kursplanen säger. Mitt förslag är att du flyttar felsökningen till 2.5 eller något (typ strax efter att du introducerat funktioner) och behåller resten av kapitel 8 där det är. Kapitel 8 är väldigt bra, bara felplacerat, jag är övertygad om att man undviker en massa problem om man introducerar felsökning tidigare.

Mina fem ören
.

Soft!

Har inte läst igenom hela, men vill passa på att inför eventuella framtida upplagor slå ett slag för vikten av att förstå vad en ren (pure) funktion är och varför de (ofta) är bra, och i samma anda hur kraftfulla uttryck kan vara*. Det är väldigt mycket (implicit) fokus på satser och sidoeffekter generellt inom programmering; många verkar endast lära sig att tänka på det sättet, och det tror jag inte är optimalt.

* Ett simpelt exempel för att förtydliga vad jag menar:

if (a) {
    return b;
} else {
    return c;
}

vs

return a ? b : c;

Jag tog en liten snabbkoll också, och det som jag stör mig lite på, och som väldigt många skolor verkar använda sig av är svenska variabelnamn. Ingen kommer någonsin att använda svenska i koden i ett projekt utanför dessa skoluppgifter.

Syntaxen är ju på engelska så man måste ju fortfarande ha en hyfsad bra kunskap i engelska för att förstå vad man håller på med. Bra kod kan man läsa som en vanlig text, och att mixa språk blir inga bra meningar i mitt tycke.

Jag håller generellt med dig om att kod bör skrivas på engelska (även om det absolut finns undantag).

Det finns dock en mycket bra anledning att använda svenska variabelnamn när man lär ut programmering till nybörjare, och du råkar faktiskt lyfta den i ditt inlägg: Nyckelorden och standardbiblioteket är på engelska. När jag visat programmering för nybörjare i min bekantskap har ett återkommande problem varit att de haft svårt att skilja språkets grammatik och standardbibliotek från innehåll påhittat av mig/oss.

Det blir mycket enklare om man håller sig till svenska variabelnamn (och berättar tydligt att man kommer använda svenska för och endast för namn man får välja själv). Enkelt exempel, där jag även färgkodat nyckelord, standardbibliotek och egna variabelnamn.

// TypeScript

function skrivUt(detSomSkaSkrivasUt: string): void {
    console.log(detSomSkaSkrivasUt);
}

const hälsningFrånAnvändaren = prompt("Skriv något!");

if (hälsningFrånAnvändaren.toLowerCase().includes("hej")) {
    skrivUt("Hej du!");
} else {
    skrivUt("Jag förstår inte.");
}

(Mycket möjligt att det finns ytterligare förbättringar man kan göra.)

Min erfarenhet är att denna strategi gör det lättare för en nybörjare att förstå vad som är ”en del av språket” – och alltså måste skrivas exakt så – och vad som inte är det. Tycker som sagt man ska vara tydlig gentemot eleven med att det är därför man skriver vissa ord på svenska, och att det inte är rekommenderat att göra så i verkligheten.