Som jag uppfattar det, är minimalism en metod att frigöra sig mentalt från beroendet av yttre ting. Det är mycket bra. Men jag tror att det hos vissa har motsatt effekt när det drivs för hårt: vissa verkar tänka så mycket på att frigöra sig från yttre ting, att de till slut tänker mest på sånt av alla: "vilken ryggsäck är optimal här eller här? Om jag fixa en sån här, kan jag undvika den här..." osv. Ofta kan man se det i olika rörelser, att vad man till varje pris motsäger sig är vad man till slut, ironiskt nog, blir besatt av. Träffar ibland människor med vänsterideologi, som har problem med det privata ägandet - det är sällan jag hör några vara så mentalt upptagna av inkomst och ägande som de. Ironiskt nog detsamma med ateister, som oftast talar mera om Gud och teologi än vad många troende gör.
För egen del implementerar jag inte minimalism så "skarpt", i meningen att jag stipulerar att jag bara får ha si eller så många föremål och sedan går bärsärk hemma och rensar. Däremot checkar jag ständigt i mig själv, hur jag känner inför materiella ting och hur beroende av dem jag är för min lycka. Jag är helt säker på att de inte har kontrollen över mig. Jag köper nästan aldrig kläder (såvida de inte av funktionella skäl behövs, som när man tappar bort sin mössa etc), jag äger för egen del inte mer elektronik än vad jag behöver, och jag ser till att hålla efter så att det inte kommer in så mycket mer grejer i hushållet än vad det går ut.
Till slut så tror jag inte att man ska ta så allvarligt på minimalismen, utan däremot använda den för att tona ner den materiella delen av sitt liv, så att en annan del kan framträda starkare. Det som är svårt idag är att det behövs så otroligt mycket pengar för att köpa en bostad i ett tryggt område, så även om man avstår från att köpa Playstations och nya datorer hela tiden, så måste man ändå gneta på riktigt hårt under större delen av sitt arbetsföra liv för att ha råd med boendet. Jag önskar det var annorlunda.
Min egen plan är att starta ett företag som jag kan ordna ganska bekvämt för mig, därefter gradvis gå ner i tjänst, till slut få en mindre lön men kunna lägga mera tid på det som är viktigt; som jag ser det familjen och moralen. Det enda jag tänker lägga pengar på är hyra, därefter allt som relaterar till bilen, kläder till fru och barn, mat och de allra nödvändigaste räkningarna.
