Sedär - det hängde på fungerande hårddiskars existens
...men verkar vara rent uråldrig om man ser på webb-gränssnittet, tom. äldre än de gamle jag har.
Du få köpa en USB-diskdocka https://www.netonnet.se/art/datorkomponenter/harddisk/anderss... ; har kört en sådan i flera år och har varit trubbelfri och gjort jobbet samt på USB3 i stort sett kört max fart på SSD med den, dvs. nära 550 MB/s om datorn som kör också klarar av farten på sin USB3-bus (inte självklart på laptop, kan vara en 300 GB/s-gräns internt)
Andra diskdockor med 2-platser som tex. Deltaco säljer men också liknande med samma 'design' har varit kroniskt problematiska då dessa har jmicron-chip i sig och är buggiga (jmicron är ökänt buggiga inom linuxvärlden).
Sedan laddar du hem en Ubuntu - live-iso lägg på USB-sticka, boota på denna plugga in diskdockans USB i datorn med en av de båda diskarna som fanns i din NAS och så letar du efter en program som heter 'disk' (gnu-disk) och i denna kan du läsa SMART-värden, prova lite läs och skrivhastigheter mm. (ger kurva på liknande sätt som hdtune) - framför allt se om disken över huvud taget fungerar alls - med tanken på åldern av din NAS och att den eventuellt har varit påslagen väldigt lång tid även när de slutat att användas så kan diskarna vara slutkörda. Men det ser du förhoppningsvis i sagda program och SMART i antal timmar diskarna har varit igång - om de svarar alls vill säga.
Har diskarna arbetat i RAID1 och dess början inte sabbat i de tidigare övningarna så kan eventuellt dess mappar komma upp automagiskt i ubuntu, sitter det i RAID0 behöver du dock två diskdockor då båda diskarna behövs innan det kan komma upp som mappar.
om diskarna fungerar och du inte intresserade av innehållet så kan det vara ide att nollställa (zero-fylla) diskarna och samtidigt få en första koll om de är friska.
med ctrl-alt-T så får du upp en terminal i ubuntu
'sudo fdisk -l <enter> ' i terminalen
så får du upp en lista anslutna diskar (där '/dev/sda' brukar vara datorns systemdisk och den vill du inte förstöra - kolla angivna storlekar och matcha med den fysiska disken storlek)
Eftersom det är väldigt destruktiv övning som sker senare så vill man vara _väldigt_ säker på att man identifierar rätt disk - ett sätt att prova och tex. misstänker att '/dev/sdb' är disken som går till diskdockan, så provkör ja det med 'sudo dd if=/dev/sdb of=/dev/null' och så kikar man på diskdockans indikatorlampa om den börja blinka - om det blinkar så har man hittat rätt disk.
tryck CTRL-C när du är klar så hoppar man ur programmet igen.
För att blanka disken så kommer man till den delen man skall läsa 2 gånger innan man trycker på 'enter' - är du minsta osäker på dig själv så kopplar du ur alla diskar som du har viktig data på din dator (bort med sata-sladden alltså, plocka ut lagringsdiskar sittande i laptop om du kör från en sådan) och bara har ubuntu-stickan du startade på och USB-dockan med disken i kvar som enheter när du kör 'sudo fdisk -l <enter> ' sedan
Varför denna tillägg är att det finns ingen återvändo när du tryck <enter> på nedanstående rad och det är jätteviktigt att det pekar på rätt disk. Tänk på att du måste köra 'sudo fdisk -l <enter> ' eller 'lsblk' varje gång för att identifiera diskar efter du har rebootat din dator då ordningen på diskarna kan kastas om (det är BIOS som gör det - inte linux, helt enkelt första enheten som blir klar först tar första positionen vid BIOS-post - det gäller också PCIe-enheter och allt annat också...)
För att radera all data på en disk - dvs. fylla den med '0' - från första till sista sektorn så kör man
'sudo dd if=/dev/zero of=/dev/sdb bs=1024k status=progress <enter>' ; det är denna rad man läser minst två gånger och förstår vad som menas innan man hamrar ned <enter>
'bs=1024k' är för att skriva i större block i svep då det går fortare
'status=progress' för att se hur långt du kommit i skrivandet, det är en finess som bara kommit senaste åren då 'dd' innan dess var tyst som en mussla när den kördes...
Kör tills det är färdigt - på en 8 TB-disk kan det ta en hel dag även när det ligger på 200 MB/s kontinuerligt de första timmarna för att sakta gå ned mot 100 MB/s när det är precis i slutet av diskvolymen (läshuvud nära centrum av skivan)
Om disken har problem med tex. skrivning så kommer 'dd' att avslutas i förtid, kika också med 'dmesg' före och efter i terminal för att se om det varit någon lågnivå-gnöl mellan diskdockan och linux-kärnan och tex. gjort retry-försök på disken och annat när den skriver, vilket då kan tyda på problem med disken.
ovanstående är också väldigt bra sätt att göra 'refresh' på en disk som verka strula (gäller både mekanisk och SSD) - har fixat flera stycken WD-RED den vägen som annars tvärhänger sig hårt när den hittar oläsbar sektor... - med hårt menar jag att felet inte ens registreras i dess SMART...
---
och slutligen - varför heter programmet ovan 'dd' - jo det är nick-namn för "data destroyer" på urgammal UNIX-slang och det blir väldigt blodigt om man slinter på enhetsnamnen i kommandoraden och helt plötsligt skriver på fel disk - den man ville ha all data kvar... Det finns ingen ångerknapp när man väl tryck <enter> !!! och det är mer än en Unix-admin som blivit blodig i konsekvens av kommandot...
En annan program att utforska är shred, nwipe, dwipe, dban men alla är precis som med 'dd' att du pekar på rätt disk...