Seagate smyger också in sämre teknik i hårddiskar

Lite så, men det är också en märkbar ovilja att anpassa mjukvaror på filsystemnivå i att kunna hantera dessa bättre och i stället skäller på diskarna när det inte går som tänkt och oviljan att inse att teknik med SMR kommer att gälla länge i framtiden och det kommer inte finnas några val på storvolym-diskar då dess rena PMR/CMR versioner helt enkelt inte finns eller syns först vid 2 nummer mindre i storlek, typ idag är det 16 TB som toppstorlek och första disken med ren PMR/CMR hittas först bland 8 och 10 TB-storlek i en egen disk-klass (har inte kollat igenom sortimentet på ett tag) eller aldrig kommer att byggas om efterfrågan är för liten.

SSD/NVMe har helt övertagit lagringen som har höga IO-krav på sig men även på SSD/NVMe i konsumentklass har man med TLC och QLC också begränsad skrivmängd innan det tar 'stopp' (på samma sätt som SMR-diskar kan visa) då de också bygger på snabb del för mindre mängd data och en långsam del för bulklagring och också kräver 'idle'-tid innan man får tillbaka full skrivfart igen om man kört i väggen - dessutom svårprediktivt efter som 'väggen' flyttar på sig beroende på hur fullskriven SSD/NVMe är...

Just den här verkan blir rent löjligt tydlig när man skicka tillbaka en disk-image till en noname-SSD i 250 GB-storlek matad från en snurrdisk - när inledande knappt 10-tal GB har snabbt slukats så är skrivhastigheten nedåt 70 MB/s och en modern 2.5" snurrdisk kör ju cirklar kring den när det gäller kontinuerlig skrivhastighet...

I det fallet närmar sig SMR och SSD i konsumentklass i beteende vid hård skrivlast - och i båda fallen bör filsystemsmjukvaror anpassas för det mer än vad de är idag.

@xxargs: Ja NTFS har onekligen hängt med ett tag nu, kanske dags för något bättre.
Detta med att man inte skall fylla sina diskar för mycket har man lärt sig genom åren, jag brukar sätta en gräns vid 80% men upp till 90% brukar nog gå bra.
Intressant detta om att många SSD, uppvisar liknande beteende.

Ja, sedan minst 20 år sedan då den blev urväxt i samma fas som när man började ha många program som arbetade med filer samtidigt (läs torrent som tydligaste markör när det inte går bra).

NTFS har haft sin roll - viktig sådant men sedan länge borde ha bytts ut till något som passar dagens läs och skrivmönster och inklusive hur hårddiskar, även av SMR-modell jobbar och SSD med begränsas skriv-cache skall hanteras.

NTFS fick 10 år extra i levnad med SSD/NVMe-minnen men nu börja det hitta ifatt även där.

Visst MS försökte med ReFS men felet var att specifikationen var inte tillräckligt genomarbetad för bred användarbas och att det gjordes av en grupp som var satta på jobbet - de gjorde som uppdraget beskrev men inte ett dugg mer och utan entusiasm och passion för uppdraget.

Skall man skapa bra filsystem så måste det vara ihopsatta av människor som är passionerat och genuint intresserade av problematiken som sådan, tjock pannben och kan genomföra stora ändringar när man anser att det måste göras och också ges resurser över tillräckligt lång tid då ett filsystem egentligen aldrig blir helt färdig. - vi pratar om folk liknande bakom ZFS, BTRFS, ext4, xfs mfl. filsystem och erfarenhet av storskaliga datacenterlagring - folk precis som tecknare aldrig slutar att rita figurer vare sig på jobb eller fritid - hitta människor som fundera på problematiken med och kring filsystem och datalagring i olika skalor vare sig de är på jobb eller inte.

---

Men jag tror inte att MS kommer att göra någon ny filsystem - det är nog närmare till hands att det blir en brygga och senare integrering av de filsystemen som används av linux - dock har de lite saker att fixa innan windows är körbart på tex. ext4 då de använder en del saker i NTFS (och nästan som enda användaren) av funktioner som ansågs smart när den skapades men idag är återvändsgränd och har nu inlåsningseffekt för MS själva och lägger hinder i portabilitet nu när MS inte kontrollerar många av de stora använda filsystemen samt kanske inser såsmåning om att en OS-miljö kanske inte kan ligga på en och samma filsystem i evig tid just för att lagringssidan helt enkelt ändrar karaktär med tiden och filsystemen så stora att man nu _måste_ ha integritetskoll på sina filer och metadata på olika sätt och måste kunna flyttas till annan lagrinsplattfom när så behövs.

Linux har ju modulariserat filsystembiten mycket och OS står inte och faller med vilken system den för närvarande snurrar på - men samma sak kan inte sägas om NT och windows då filsystemets byggnad har fingrar djupt in i resten av windows och tvärt om, och den delningen kommer vara smärtsam för MS...

Tack för tipset!
En eller två? Jag har en hel bananlåda med "div optiska läsare"; CD/DVD, R/RW +/-, SATA/PATA, i olika färger, allt från svart till chic gulnat beige...

M-Disc kommer att beställas

Fast M-Disc kommer nog bara fungera på de senare årens brännare då det behöver trycka på lite med lasern och har bränntabeller för dem. - dessutom är de dyra som stryk utan att man vet om de kommer att hålla så mycket bättre än dagen optisk media

om man nöjer med DVD-formatet så skulle jag satsa på DVD+/-WR-skivorna istället. särskilt om man kan få tag på några stackar med traxdata-skivor med MID: RICOHJPN-W11-01 pressning då dessa har varit helt suveräna i avseende hållbarhet över tiden - dock japanpressade DVD-RW skivor lär man inte hitta idag då alla dem har kastat in handduken för länge sedan.

Om man ser på utfallet (baserat på över 600 DVD+/-R(W) skivor av olika slag) - mät med nero disk-speed och läsare som kan meddela BER som PIE och PIF-värden så är det DVD+/-RW som hållit sig allra bäst i avseende låg feltakt och efter tio år fortfarande är på nära samma nivå som pressade köpekivor.

bitfeltakten (före rättning) är så låg redan från början och ökat så lite att det går inte avgöra en framtida tänkbar bästföre-datum. De har typ 9/10-delar av felrättningskapaciteten kvar även efter > 10 år

När det gäller ordinära DVD+/-R skivor med 'dye' så åldras dom med tiden och sist jag kollade samlingen (vilket nog snart är för 5 år sedan) så hade man ca 1/3-del redundansen kvar (1/3-del brukar förbrukas redan vid nybränt - 1/3-del kanske har tagits av 10-års åldringen efter detta) och det är nog hög tid att kolla igenom dessa igen innan för många skivor börja nå nivån att bli trubbliga att läsa felfritt hela skivan igenom (har iso-kopior på dem på hårddisk också)

när det gäller BR-skivor så vet jag inte - de är förvisso också metallbaserade (koppar och kopparsilikat vid bränning) - har en bunt men har inte tagit jobbet att skanna dem i avseende BER mer än några referenser på några skivor för att se åldringstakt. Problemet är att det varierar så oerhört mellan BR-media i avseende BER redan nybränt och Moser Baer-skivorna har varit bedrövliga med hög biterror-takt redan nybränt medans Ritek skivorna-klarat sig bättre - i alla fall just efter bränningen... och det blandas friskt i batcherna fast det är under samma varunamn med samma beställningsnummer, så man visste aldrig vad man fick när man beställde... det gick liksom inte att beställa skivor med em viss MID benämning för att vara säker på att det var en bra pressare med bra renommé av skivan... (jo utlänska säljare specialiserad på optisk media så kunde man göra det eller att det var angiven redan - men då kräver det lite att man redan vet vad man vill ha)

Crap!
Där räknades hela lådan med "legacy" CD-/DVD-enheter ut
Nåväl, jag är nog en av de få som fortfarande vill ha en optisk enhet i datorn.
Jag köper en ny helt enkelt

Jag har flera som klarar M-disc, mestadels LG - ett märke som jag har stort förtroende för, men även en Asus (ny, ej testad). Jag tycker inte att BD/DVD/CD är ute ur bilden, de har fortfarande sin plats bland övrig lagringsteknik.

Kolla gärna Amazon UK, där brukar finnas kombinationer brännare + M-disc.

@xxargs har en intressant utläggning här ovan, inte minst denna notering " (har iso-kopior på dem på hårddisk också)" - har jag också, mao praktiseras principen hängslen och livrem;)

Jag var ännu mer seriös när jag gick igenom dessa DVD-stackar - gjorde partitionsdata av iso-imagen med 'dvdistaser' som brändes på egna skivor som flätades in i buntarna och med denna så kan man reparera även om orginalskivorna fått 15-20 % av skivan helt oläsbar. - dvs. kan reparera TOC och hela köret då till skillnad från pressade skivor så kan man vart fall med DVD+R(W) adressera sektorer exakt med 'vinglande' (modulation) i själva plastspåret som lasern följer och där identifiera skivan som sådan och senare sektorer även om dessa till läsytan är fullständigt oläsbara. Det gjorde många förbättringar på 'adresserbarhet' av sektorer på DVD+R(W) i jämförelse med DVD-R(W) skivorna (obs '+'och '-' i benämningen).

Med detta så kan jag förlora även hårddisken med iso-imagen av någon olycklig omständighet (läs råkat ut för ransomware som är den största risken tillsammans att man tappar disken från hög höjd eller välter/tappar från bordet påslagen.) och av dessa gamla DVD tillsammans med i efterhand gjorda partitionsdatat så kan man återskapa dessa även om skivorna är så dåliga att det börja vara partiella läsfel.

Skivröta börjar oftast från centrum och ut och/eller utifrån mot centrum - inte sällan båda riktningarna samtidigt - men det hjälper inte att området mitt i mellan är oskadat om läsaren inte kan identifiera skivan alls - därav bör man välja DVD+R(W) skivor om man bränner nytt.

(jag provade med stark elektronblixt blanka ut området kring centrum på DVD+RW-skiva (syns tydligt när materialet går tillbaka till sin usprungsvärde innan bränning) och tillräckligt brett för att vara helt säker området kring centrum inte var läsbart längre dvs. TOC också är förintad.

till min förvåning så klarade en modern CD-brännare att både identifiera skivan och med dvdistaser att läsa (i RAW-mode) alla kvarvarande sektorer på skivan och med tidigare tagen redudans-image fullständigt lappa upp iso-imagen i samma skick som orginalet och den reparerade iso-imagen kan brännas ånyo på ny skiva och är bitidentisk med sparad version av orginal-iso.

---

Om man tittar hur utfallet som har varit när jag gick igenom för 5 år sedan på optisk media - DVD hittills har ingen varit oläsbar trots >10 år ålder[1], somliga skivor brände man om ändå för säkerhets-skull (läsvarvtalet gick lågt tidigt och börjande med omläsningar i slutet), men det var bara en handfull av ca 600 st.

- CD-skivor... brända innan DVD-skivor kom till rimlig pris, ja det är helt annan historia med typ 30% av antalet som hade partiella delar oläsbara - man kunde minska mängden fel på iso-imagen man försöker kopiera ut med att prova skivorna på en rad olika DVD/CD-läsare/brännare och där fylla i hålen (det fungerar utmärkt med dvdistaster då den bara letade efter missarna baserat på de inkompletta delarna av imagen man försöker tillverka i tidigare försök).

[1] det förutsätter att DVD-skivan faktiskt kontrollerades efter bränningen - jag tror att många förluster av datat i samband med optisk skivbränning och att man senare skäller på optisk media som osäkert och 'skit' - är att man inte kollar skivan och dess data efteråt _innan_ man raderade datat från sina hårddiskar (man skall komma ihåg att en DVD-skiva var nära lika stor som en kvarts hårddisk och därmed ville flytta data till DVD-skivor för att få plats på diskarna - och dubbelkollade man inte bränningen innan man tog bort datat från disken så satt man där om man hade misslyckad bränning)

Och här är Toshibas lista:

https://toshiba.semicon-storage.com/ap-en/company/news/news-t...

Kan ju bumpa den här gamla tråden med mina erfarenheter av Toshiba. Gammal info, men slänga välförtjänt skit är väl aldrig fel.

Läste en (eller flera förmodligen) recension (2016) av deras Toshiba Canvio Ready 2TB, som verkade vara ok 2.5"-prestanda och innehålla disken MQ03UBB200 som såvitt jag vet inte är SMR.

Jag köpte en Toshiba Canvio Ready 2TB 2017 här i Sverige. Tyckte den hängde sig lite och var lite småskum så det fick bli en slaskdisk och inte backupdisk som jag först tänkt. Senare såg jag orsaken, Toshiba har satt in MQ04UBD200 som tycks vara en SMR-disk (har exempelvis mycket mer cache) och då kom jag att tänka på den här tråden.

Tittar man på kartongerna tycks det vid EAN-koden stå HDTP220AK3CA på den äldre varianten och HDTP220EK3CA på den uppdaterade och försämrade.

Men det är ju inget man ser som vanlig köpare, man går ju på det man ser, dvs, Toshiba Canvio Ready 2TB.

Som sagt, dåligt presenterad information, man kan nästan tro att de VILL döja den...

Jag tycker det är helt ok att köpa SMR-diskar. Har 2 st 6TB Seagate-diskar med SMR. Men där visste jag på förhand, även om det inte är helt tydligt utmärkt.

På den här Toshiban har de först haft i en OK disk, som recenserats, och sedan under samma modellnamn slängt in en billigare och sämre disk som jag "lurats" att köpa. Inte OK. Det sker produktutvecklingar hela tiden. Hade inte sagt något om de bytt från 4 till 2 skivor eller liknande.

Dock, jag vettefan hur Toshiba eller Seagate hanterar SMR internt, men jag måste säga att min Toshiba "hänger sig" kortare perioder än mina Seagate-diskar, när man skriver stora mängder data.

F.ö kan det väl knappast vara ovanligt att man även på backupdiskar skriver mycket data på en gång, om inte annat på den första backupen. Så även "svenne-banan" kan drabbas av att diskarna är "oförklarligt" sega.