Att kalla en musikgenre för dålig

Håller med!

Kallar aldrig en genre för dålig. Kanske tråkig dock.
Har över 10K skivor på vinyl och cd, dessa innefattar all form av metal/hårdrock (lejonparten), dansband (60-tals), rock, pop, blues, jazz, synth, ja det mesta man kan tänka.

Det enda som inte går hem hos mig är modern r'n'b. Det är tråkigt!
Dålig musik kan ju faktiskt vara rolig.

Så är det med allt och har varit sen tidernas begynnelse och jag tror du kommer få väldigt svårt att få folk att ändra på sig.

Om du tänker efter väldigt noga finns det säkert saker andra gillar som du innerst inne "föraktar" och tänker vilken jävla skit hur fan kan man gilla det. Musik i det stora hela är ju rätt banalt om du gillar en viss sort eller inte dvs ett rätt ofarligt ämne att dissa på så en tacksam "outlet" när man vill avreagera sig. Förövrigt tåler jag inte dansband eller dom som lyssnar på det ;D

@crew seven

Som ett Metalhead som också gillar klassisk och elektronisk musik... så håller jag med totalt, även fast jag byter spår/kanal när det vankas dansband 😄✌️

För många (speciellt yngre förstås) är musik mer något för "identitet utåt", än del av ens genuina identitet.
Det kanske bottnar i ovilja/rädsla att "stöta sig" med sin flock så att säga..?

Kortfattat: psykologi mer än rationalitet.

Förstår inte varför jag inte skulle få tycka att en musikgenre är dålig bara för att du tycker den är bra?

Att andra tycker den är bra har väl inget att göra med om jag kan tycka den är dålig eller bra. Konstig tanke och någon av de onödigaste trådarna jag sett på länge.

Edit: Det är ju samma som att jag skulle säga åt dig att du kan ju inte tycka en musikgenre är bra, den behöver ju inte vara bra bara för att du tycker det. Hör du hur dumt det låter?

Personligen är min musiksmak mer att jag gillar vissa olika låtar från olika artister/band/musikskapare på grund av nostalgi, skönt basriff, någon annan skön riff, fantastisk symfoni, härlig klassiskt musikstycke, viss hiphop, guilty pleasures, med mera.

Finns inte något komplett album eller någon musikskapare där jag gillar exakt alla låtar att jag har dem i FLAC-kvalité (den enda kvalitén som duger i mitt eget ljudsystem). Jag är inte allätare utan snarare "låten kan vara bra på sitt eget vis" samtidigt som jag är mycket petig och ändå inte.

T.ex., rent allmänt så är jag inte så förtjust i hårdrock eller heavy metal (och alla dess undergenrer) men några låtar från Metallica, The Rasmus, med flera, tycker jag är sköna av olika anledningar. För bövelen, jag tycker om Caramelldansen och Rosa Helikopter samtidigt som jag tycker om flera låtar från Queen men ändå INTE alla deras!

Exakt. Det är just det där jag tror TS är ute efter att kommunicera med sin tråd: Undvik att kommentera personen indirekt genom att kommentera deras intresse/livspreferenser. Dvs implicera att, "Du är dålig person för att du lyssnar på X och inte Y!".

Just musik som intresse/hobby är fascinerande för det är en av de hobbys som snabbt kan få oss att känna "du är en av oss" oavsett hur intim eller ytlig relation än må vara då eller "Dig vill jag inte ha nått med att göra - du lyssnar på synth!". (jag tog det som exempel ur YouTube-klippet som handlar om "synthjävel & hårdrock")

Jag menar, jämför detta med att tycka om något slags godis. Om person A gillar choklad men hatar lakrits och person B gillar lakrits och hatar choklad, ska de då inte kunna vara vänner utan istället se varandra som fiender för livet? Jag tog just godisexemplet för det kan lättare visa hur löjligt det kan bli att skapa fiender utifrån livspreferenser.

När fler människor släpper hela stamväsendefaktorn i vad de gillar och ogillar så kommer vi att slippa sådana här problem i framtiden. Samtidigt är det en extra utmaning med just musik eftersom alla kan njuta/plågas av den på samma plats och så har den en stark social och kulturell funktion utöver det individuella intresset. En klurig en minst sagt...