Adaptive sync (värt att betala extra för?)

Det är det bästa sedan skivat bröd

Om skillnaden i pris är 1500 kr så lär det vara någon mer skillnad än bara adaptive sync, för det är något som även de billigaste spelskärmarna brukar ha. VESA Adaptive Sync (a.k.a. Freesync eller G-Sync Compatible) är ju en del av DisplayPort-standarden och något man nästan får på köpet i många fall.

Jepp kan inte leva utan Gsync idag.

Den andra tekniken som är lika eller mer viktig är flimmer/flickerfree.
Dvs att bakgrundsbelysningen INTE drivs av PWM då det gör att skärmen flimrar, en del personer ser ej detta MEN dom kommer att märka av det genom trötta/grusiga ögon/tungt huvud/osv (kanske inte om dom sitter framför skärmen i 15min om dagen dock) ÄVEN fast dom ej "ser" flimret.

Allt annat som paneltyp osv ligger långt efter i min viktighets lista över spec på skärmar!

nej. inte värt det.

har G-sync föredrar att ha det avstängt då jag inte såg någon fördel med att ha det igång framför att bara köra fps låst.

nej kör låset på samma som skärmens max uppdateringshastighet så att den inte får gå över vad skärmen klarar att rita och inte upplevt någon tearing hittills iaf.

dvs det jag menar med låst är att den får jobba fritt mellan 0-144hz i mitt fall men aldrig gå över 144fps då ända gånerna jag upplevt tearing hittills är när fps går över skärmens uppdateringshastighet

Fördelen med adaptiv synk kommer när man är inom skärmens frekvensintervall och har svårt att hålla sig över en jämn multipel av högsta frekvensen Alltså 30 FPS och 60 FPS av 60 Hz, 36, 48, 72 FPS av 144 Hz etc. Det klassiska exemplet är att man har svårt att hålla jämnt upp i FPS med skärmens 60 Hz och dippar under i perioder. Då har man antingen ett väldigt ryckigt dipp ned till 30 FPS med v-sync:on eller tearing hela tiden med v-sync: off.

En adaptiv synk om 48–60 FPS som finns på en del skärmar ska i teorin gör det möjligt att hantera de där dippen under 60 FPS. Istället för att dippa ned till 30 FPS kan skärmen med adaptiv synk vänta in GPU vid säg 55 eller 50 FPS och man slipper rycket och tearingen. I praktiken är 40–60 inte så värst användbart på grund av hur skärmarna fungerar när de går in och ut ur synkroniseringen. Då kan det rycka till eller flimra till. Detta leder till att en del låser sin FPS i spelen till 3 under max frekvens, 57 FPS i exempelfallet, så att spelen alltid håller sig inom sitt kapabla synkroniseringsintervallet. Men som spelmotorer fungerar är det tyvärr en risk om att då och då kliva under intervallet. Så 40–60 eller särskilt 48–60 är inte alltid så värst användbart i praktiken.

Adaptiv synk fungerar mycket bättre inom större intervall, likt 40–120 Hz av skälet beskrivet ovan. Dels för att det ger möjligheterna att faktiskt njuta av det markant bättre flytet när man i perioder kommer upp i 80+ FPS. Där är traditionell V-sync fortfarande låst till max 60 FPS och tearing fortfarande synligt. Det är också bättre för att grafikkortet har marginalen att multipla sina frekvenser, likt att när man hamnar under synkspannet, säg 39 FPS, så kan GPU repetera rutan så att frekvens matchar 78 Hz. Detta gör att grundproblemet med varierande frekvensen är lättare att parera. Därav att G-sync Certified och AMD Freesync Premium kräver ett synkspann om minst 2,5x.

Kör man spel som reguljärt kliver över skärmens högsta frekvens, likt lättdrivana och rappa shooters, då har adaptiv synk en mindre eller försvinnande liten betydelse. Då kan det vara rimligare att hålla v-sync: off och ligga på eller över skärmens gräns. Eller mer uttryckt på annat sätt: man slipper med den typen av lättdrivna spel sällan bry sig om skärmens förmåga till att faktiskt synka bra. Den som kör den typen av shooters (som det ofta är) brukar inte allt för förvånande också ha svårt att fatta poängen med adaptiv synk eftersom dess fördelar inte applicerar på deras spelande