Finns många förklaringar.
Siffersyndromet. Du fokuserar på något som inte har betydelse. Men siffror är siffror och då lurar man sig själv ganska lätt. Allt under dE 1.0 är väldigt bra och skillnaden mellan 0.4 och 0.8 etc. är så pass små att man endast jagar siffror i en graf. Snarare än att bedöma färgprecision. Klassisk fälla alla hamnar i när man börjar med kalibrering. Gäller att släppa sifferexcercisen och börja lära sig förstå bildkvalitet.
Hårdvaran är inte bättre. Nu är ID3 (som jag tror du hade) en rätt pålitlig mätare i att den mäter rätt konsekvent mätning efter mätning. Dock med dE 0.3-nivåer är man inne på sådant som att brus i sensorerna påverkar. Fast det är nog minsta problemet, där TV:n är den stora "boven".
TV:n varierar hela tiden. Flytta mätaren fem centimeter åt sidan och du har kanske en skillnad på dE 2–4. Ännu mer om det är uniformitetsproblem, likt hur det ofta är med LG:s OLED.
En konsument-TV driver med tiden så du kan räkna med skillnader på 1-2 dE eller mer timme för timme. Om du kör film och kontrollmäter TV:n var tionde minut kommer du märka att din OLED skiftar en del. Kanske har du för mycket rött i vitbalansen. Efter 20 minuter är du minus rött, men plus grönt och så vidare.
Detta blir ännu tydligare vid HDR där peak brightness kan variera med ±50 nits baserat på hur TV:n ligger till i sin energicykel.
Det finns helt enkelt inte dE 0.3-precision i en konsument-TV utan det du ser är en ögonblickmätning som lyckades med fina siffror. Nästa ögonblickmätning får andra siffror. Flytta mätaren fem centiemter och det är nästan som att du måste göra om kalibreringen för alla fina grafer är nu stökiga igen.
Därav att man inom ISF och för konsumentkalibreringar sätter dE 3 som standard baserat på att sätta mätaren mitt på skärmen. Det är ganska rimligt för vad man kan åstadkomma med konsumentskärmar och mätarna.
Programvaran: Calman är ett lättanvänt och pedagogiskt väl upplagt program. Men jag har bränt mig på Calman och litar inte på dess förmåga till LUT-generering och särskilt Autocalen kan resultera i sämre bild. Då menar jag inte enbart sämre dE-värden utan faktiskt *sämre bild*, med tydligare posterisering och märkliga avvikelser. Men också just sämre – kanske direkt fel –mätvärden där kontrollmätning ger stora skillnader mot vad Autocalen först presenterades. Och det syns för ögat att det är fel vitbalans efter en Calman-LUT är genererad.
Eftersom Autocalen pågår under en längre tid kommer OLED-panelen att driva en del under den tiden. När du sedan gör en manuell kalibrering är du mer inne på ögonblicket hur det ser ut just minuten du blev klar.
ColourSpace har en funktion kallad Drift som periodiskt mäter av hur panelen driver under en kalibrering/profilering och viktar in detta i den LUT programmet generar. Finns exempel på hur det fungerar en bit ned här: https://www.lightillusion.com/advanced_operation.html
Just sådana funktioner (samt andra anledningar) är något som gör att fler och fler väljer ColourSpace som programvara. Inte alls samma pedagogik och användarvänliga upplägg. Mer som något ingenjörsprogram från 1998. ColourSpace är bättre genomtänkt på sådana här funktioner. Fast också skoningslöst ifall man inte har koll på alla detaljer runt teori och praktik.
I fråga om manuella kalibreringar åstadkommer man däremot i grunden samma resultat med samtliga program. Så det är nog i ditt fall inte programvaran i sig det är fel på eftersom man kan se det du frågar om i praktiken är identiska resultat.
Visdomen man kan dra är att 2-stegs gråskala på reglage som fungerar som de är tänkt att fungera ofta är den snabbaste och mest gångbara metoden. Man vinner sällan något extra på super dE-precision eftersom den precisionen är inbillad till att börja med. Fast man ägnar gott om tid på att snygga till graferna.